Utrikesföddas andel i riksdagen kvar på 2010 års nivå trots växande väljarkår, rapporterar SR Ekot.

Riksdagen är långt ifrån en spegelbild av den svenska befolkningen. Endast omkring åtta procent av ledamöterna är födda utomlands. Samtidigt har andelen utrikes födda bland dem som har rösträtt i riksdagsval ökat från elva till sexton procent mellan 2010 och 2022, enligt siffror från Statistiska centralbyrån (SCB). I riksdagen finns 349 ledamöter, vilket innebär att knappt 30 av dem är utrikes födda. Hade representationen speglat väljarkåren skulle antalet ha varit närmare 60.

Bakom genomsnitten döljer sig stora skillnader mellan olika grupper, konstaterar Cecilia Josefsson, statsvetare vid Uppsala universitet. Personer med bakgrund i andra nordiska länder är inte underrepresenterade i politiken – tvärtom. Personer födda i Syrien, som i dag är den största gruppen utrikes födda i Sverige, har däremot mycket liten politisk representation. Det är en grupp som till stor del kommit till Sverige under 2010-talet, framför allt till följd av kriget i Syrien.

I Sverige är ungefär en femtedel av befolkningen utrikes född. Gruppen är inte homogen, utan rymmer allt från flyktingar och anhöriginvandrare till arbetskraftsinvandrare och personer som flyttat hit från andra nordiska länder. Under de senaste decennierna har invandringens sammansättning förändrats. Allt fler har kommit från länder utanför Europa, medan andelen med ursprung i Norden har blivit relativt mindre. Det gör att frågan om politisk representation i dag handlar om andra erfarenheter än vad den gjorde för en generation sedan.

Den sneda representationen har betydelse för hur demokratin fungerar. Forskning om politisk representation visar att parlamentets sammansättning påverkar vilka frågor som uppmärksammas och hur olika intressen vägs mot varandra. När stora grupper väljare saknar ledamöter med liknande bakgrund finns en risk att deras perspektiv inte kommer till tals. Särskilt gäller det politikområden som migration, integration, bostadspolitik och arbetsmarknad, där utrikes födda ofta befinner sig i en annan situation än inrikes födda. Forskning visar också att den symboliska betydelsen är stor: medborgare som känner sig representerade i parlamentet har generellt större förtroende för politiska beslut och institutioner.

Det finns flera tänkbara förklaringar till underrepresentationen. Partierna rekryterar i hög grad kandidater bland personer som redan är politiskt aktiva, ofta via ungdomsförbund, fackliga uppdrag eller lokala politiska nämnder. Den vägen kan vara svårare att hitta för den som inte vuxit upp i Sverige. Språkbarriärer, bristande nätverk och diskriminering i nomineringsprocesser kan också spela in. Dessutom har många utrikes födda kommit hit i vuxen ålder och haft kortare tid att bygga upp en politisk karriär. Representation är därför inte bara en fråga om vilja, utan också om strukturella villkor.

Valdeltagandet bland utrikes födda är också lägre än bland inrikes födda, enligt SCB:s valundersökningar. Det begränsar gruppens inflytande ytterligare. Samtidigt har andelen utrikes födda med rösträtt ökat, bland annat därför att fler har fått svenskt medborgarskap. I valet 2022 utgjorde de sexton procent av de röstberättigade. I riksdagen är de bara hälften så många som i väljarkåren.

Internationellt sett ligger Sverige relativt väl till när det gäller utrikes föddas representation i parlamentet. Utvecklingen går dock långsamt, och det finns ingenting som garanterar att den fortsätter i samma riktning. Cecilia Josefsson menar att partiernas nomineringsarbete är avgörande. För att nå en mer representativ riksdag räcker det inte att vänta på att tiden ska lösa problemet, utan partierna måste aktivt bredda sin rekrytering och öppna dörrar för kandidater med andra erfarenheter.

För demokratin handlar frågan inte bara om siffror. Den viktigaste prövningen är om de grupper som i dag är svagast representerade över huvud taget får plats i de rum där beslut fattas. Nästa riksdagsval får visa om partierna har tagit den frågan på allvar.