Sistagångsväljarna

Inför valet står en grupp väljare inför en fråga som sällan lyfts i debatten: hur gör man när kroppen inte längre orkar ta sig till vallokalen? Hannahs cancer har spridit sig till hjärnan. Björn får palliativ vård. Birgit har nyss fyllt 100 år, Hasse är 96 och Bertil är 90. Ragnar och Berit lever med ALS. Alla har de rösträtt. Frågan är om de kan använda den.

I Sverige är rösträtten grundlagsskyddad, men för den som är svårt sjuk eller mycket gammal kan den vara långt ifrån självklar. Det handlar både om praktiska hinder och om orken att ta ställning i en tid då livet i hög grad kretsar kring vård, smärta och överlevnad. För den som ligger på sjukhus eller får palliativ vård kan ett val kännas avlägset – samtidigt som det är just då samhällets beslut blir som mest påtagliga.

Sedan tidigare finns system för att underlätta röstning för den som inte kan ta sig till en vallokal. Alla väljare kan förtidsrösta på särskilda platser, och den som är inskriven på sjukhus eller bor på ett särskilt boende kan få möjlighet att rösta på plats. Det finns också budröstning, där en anlitad budbärare kan lämna in valsedeln åt väljaren, och för den som har svårt att ta sig till vallokalen på valdagen kan röstning i hemmet anordnas under vissa förutsättningar. Men systemen förutsätter kunskap, initiativ och ofta hjälp från anhöriga eller vårdpersonal.

För många äldre och svårt sjuka blir frågan om att rösta därför beroende av andra människors engagemang. En person med avancerad cancer eller ALS har sällan ork att själv ta reda på var och när man kan rösta, eller att fylla i en förtidsröstningsblankett. Det är inte ovanligt att det är en dotter, en son eller en vårdgivare som väcker frågan – och som i praktiken gör röstningen möjlig.

Samtidigt väcker situationen svårare frågor. För den som drabbats av demens eller avancerad hjärtsvikt kan det vara oklart om personen fortfarande förmår ta ställning i politiska frågor. I Sverige finns inga kognitiva tester för att rösta, och ingen ska behöva kvalificera sig för sin rösträtt. Men gränsen mellan att hjälpa någon att rösta och att styra den personens val kan vara hårfin, särskilt när anhöriga är starkt engagerade i politik.

Bakgrunden till den här situationen är en demografisk förändring som pågått under lång tid. Sverige har en allt äldre befolkning, och antalet väljare över 85 år växer stadigt. Allt fler lever med svåra sjukdomar långt upp i åren. Det innebär att gruppen väljare som behöver stöd för att kunna rösta blir större – en utmaning för valsystemet som sällan diskuteras i samma utsträckning som frågor om höger och vänster.

Valmyndigheten uppger att man arbetar för att göra valet tillgängligt för alla, men kommunernas insatser varierar. På många äldreboenden anordnas röstning i gemensamma utrymmen, medan det på andra håll är upp till den enskilde att själv ordna transport och hjälp. För den som ligger på sjukhus kan sjukhusbiblioteket eller kuratorn fungera som kontaktpunkt, men det förutsätter att vårdpersonalen har tid och kunskap att informera om hur det går till. I en pressad vårdvardag är valet inte alltid prioriterat.

För de personer som beskrivs i det här sammanhanget – Hannah, Björn, Birgit, Hasse, Bertil, Ragnar och Berit – handlar röstningen om något mer än att lägga en sedel i en urna. Det handlar om att fortfarande vara en del av samhället, att ha en röst i frågor som rör sjukvård, äldreomsorg och trygghet. För en 100-åring eller en person med ALS är det inte givet att man över huvud taget orkar ta del av valrörelsen. Ändå kan valet upplevas som en av de sista möjligheterna att påverka sin egen framtid.

Det finns också en praktisk aspekt som många inte tänker på: valsedlarna är många och små, kuverten ska hanteras i rätt ordning, och själva röstningsförfarandet kan vara svårt att förstå för den som aldrig gjort det på det nya sättet. För en gammal människa med skakiga händer eller nedsatt syn kan det vara en övermäktig uppgift. Här spelar valarbetarna en viktig roll, men deras möjlighet att hjälpa till är begränsad av sekretessregler och krav på att valet ska vara hemligt.

Trots hindren visar statistiken att äldre generellt är en av de grupper som röstar i högst utsträckning i Sverige. Valdeltagandet bland personer över 75 år ligger ofta över genomsnittet. Men inom gruppen finns stora skillnader. Den som är frisk och pigg vid 80 röstar utan problem. Den som är svårt sjuk eller bor på boende med stor omsorgsinsats har betydligt svårare att ta sig till valurnan.

Till syvende och sist är valet en demokratisk rättighet som inte borde vara beroende av hälsa, ålder eller tur. Frågan är om samhället klarar av att leva upp till det löftet. För Hannah, Björn, Birgit, Hasse, Bertil, Ragnar och Berit är valet i år inte bara en fråga om politik. Det är en fråga om att räknas fortfarande.