Susanne Nyström: Därför har Liberalerna inga vänner

Simona Mohamsson har sedan i våras framträtt som en av de tydligaste förespråkarna för ett fortsatt borgerligt regeringsalternativ med Sverigedemokraterna i en central roll. Under måndagen motiverade Liberalernas partiledare sitt partis existensberättigande med att det krävs för att säkra ett ”blågult samarbete” som ger både Moderaterna och SD ministerposter. Uttalandet, som gjordes i en intervju med DN, kommer i ett politiskt läge där opinionsmätningarna pekar på en trolig förlust för Tidösamarbetet.

I samma veva väljer Mohamsson att skärpa tonen mot Centerpartiet, som hon menar har en ”löjlig syn på svensk politik” med sin strävan efter en bred mittenuppgörelse. Centerns röda linjer mot SD anser hon vara överspelade och tillhör en svunnen tid. Detta är anmärkningsvärt, menar bedömare, eftersom det var just Liberalerna som under decennier var det parti som tydligast markerade avstånd mot SD.

Centern växer – Liberalerna backar

Att Mohamsson nu väljer att attackera Centerpartiet framstår som strategiskt märkligt givet partiernas respektive storlek. I de senaste mätningarna från exempelvis Novus och Demoskop ligger Centerpartiet på mellan 7 och 9 procents väljarstöd, medan Liberalerna kämpar för att nå över fyraprocentsspärren. Elisabeth Thand Ringqvist, som tillträdde som C-ledare i våras, ser ut att klara riksdagsspärren med god marginal – till skillnad från Mohamsson, enligt flera prognoser.

Både SD och KD varnar Liberalerna

Paradoxalt nog är det inte bara från mitten som kritiken mot Liberalernas strategi kommer. Både Jimmie Åkesson (SD) och KD:s ekonomisk-politiske talesperson har varnat för att en röst på Liberalerna kan vara bortkastad. Detta illustrerar en obekväm sanning för Mohamsson: politiska allianser bygger på egenintresse och överlever bara så länge alla parter upplever att de tjänar på samarbetet.

En regering i mitten allt mer sannolik

Flera statsvetare och politiska kommentatorer pekar på att svensk politik nu befinner sig i ett brytningsskede. Med ett Tidösamarbete som ser ut att förlora sitt stöd hos väljarna har frågan om en bred mittenkoalition aktualiserats på allvar. För borgerliga väljare som vill se en icke-socialistisk politik är ett alternativ att tvinga Socialdemokraterna att förlita sig på Vänsterpartiet för att kunna bilda regering – ett scenario som många bedömare anser vore olyckligt för landet.

Åkesson har dessutom gjort klart att hans målsättning vid en förlust är att leda oppositionen och kandidera som statsminister 2030. Detta späder ytterligare på bilden av att ett samarbete över blockgränsen kan bli nödvändigt för att säkra en stabil regeringsbildning efter nästa val.

Liberalt bakslag

För Liberalerna, som historiskt sett varit garanten för en liberal borgerlighet, innebär Mohamssons linje en betydande kursändring. Partiet har gått från att vara ett mittenparti med möjlighet att samarbeta åt båda håll till att bli ett tydligt högeralternativ. Frågan är om den strategin lönar sig i längden – eller om partiet, som många mätningar antyder, riskerar att slås ut ur riksdagen helt.

Centerpartiet framstår i detta läge som det parti som bäst kan locka borgerliga väljare som tröttnat på blockpolitikens låsningar. Med en tydlig linje om att hålla SD utanför regeringsinflytande, kombinerat med en vilja att samtala med Socialdemokraterna, har C positionerat sig som en potentiell kungsväg i en framtida mittenregering.

Systemfråga avgör valet

Ytterst handlar striden om hur svensk parlamentarism ska fungera i praktiken: ska val handla om två tydliga block, eller ska mittenpartierna ta ett större ansvar för att bilda regeringar över blockgränsen? Mohamsson har valt sida – men omvärlden, och väljarna, tycks allt mer övertygade om att den framtida regeringsbildningen kommer att kräva en bredare ansats än vad Tidöavtalet erbjöd.

Med bara månader kvar till valet återstår att se om Liberalernas satsning på ett nära SD-samarbete blir en framgångssaga eller ett historiskt misslyckande. Det enda som tycks säkert är att debatten om blockpolitikens vara eller icke vara nu är hetare än på mycket länge.