Susanne Nyström: Lösningen på Pisachocken är mycket enklare än du tror

Svenska 15-åringar läser sämre än någonsin i OECD:s Pisa-mätningar. I den senaste undersökningen når 31 procent inte upp till den nivå som OECD definierar som grundläggande läsförmåga. År 2000 var motsvarande andel 13 procent. Nedgången är inte unik för Sverige, den syns i stora delar av världen. Men för ett land som länge velat vara en kunskapsnation väger den ändå tungt.

Pisa genomförs vart tredje år och mäter 15-åringars kunskaper i bland annat läsförståelse, matematik och naturvetenskap. De senaste resultaten bekräftar en nedåtgående trend för svensk skola, men OECD menar att det i nuläget inte går att fastställa exakt vad som ligger bakom. Däremot finns tydliga ledtrådar. I de uppgifter där resultaten försämrats mest krävs längre texter och bibehållen koncentration. Det tyder på att många tonåringar har allt svårare att hantera en större mängd skriftlig information.

Två utvecklingar brukar framhållas som förklaring. Dels läser färre ungdomar tryckta tidningar och skönlitteratur, medan skärmarna tar allt mer av fritiden. Dels uppger nästan hälften av de svenska 15-åringarna att de använder AI-chattbotar för skolarbete minst en gång i veckan. Verktygen används för att undersöka nya ämnen, sammanfatta texter och göra utkast till skrivuppgifter. På några år har AI-verktygen blivit en etablerad del av många elevers skolvardag, men deras plats i undervisningen är omdiskuterad.

Utgångspunkten behöver inte vara att AI-verktyg ska förbjudas rakt av. Men de får inte ersätta det grundläggande arbetet med att läsa en text, plocka ut det viktigaste och sammanfatta. Den typen av övning har länge varit central i skolarbete. Om den försvinner riskerar eleverna att gå miste om just den träning som Pisa-resultaten visar att de behöver.

En granskning i facktidningen Vi lärare, publicerad 2024, ger en bild av hur det kan gå till i praktiken. Två artikelserier tar upp lyssna-läsning och stoffträngsel. Lyssna-läsning innebär att eleverna får lyssna på texter i stället för att läsa dem. Metoden har vuxit fram som ett stöd för elever med lässvårigheter, men enligt tidningen används den betydligt bredare. Ofta handlar det om att skolor saknar tid och resurser för att lära alla barn att läsa ordentligt. När metoden tillämpas brett blir risken att även elever som med mer övning skulle ha kunnat lära sig läsa inte gör det.

Det andra problemet är stoffträngsel. Läroplanen innehåller mer än vad undervisningstiden räcker till. Redan i lågstadiet hoppar många lärare över den mängdträning där baskunskaper befästs, för att hasta vidare till nästa moment. En SO-lärare i högstadiet beskriver i Vi lärare hur lyssna-läsningen blivit en genväg som sparar tid, eftersom stoffet hon ska lära ut är stort och svårthinnligt. Det illustrerar en paradox: läroplanen är så pass fylld att den mest grundläggande undervisningen inte hinns med.

Nya kursplaner ska träda i kraft under nästa mandatperiod. Om de kommer att ändra på det återstår att se. Men de senaste Pisa-resultaten pekar på ett allvarligt läge för svensk skola. Läsförmågan sjunker, AI-verktyg tar plats i undervisningen och de grundläggande övningarna får stå tillbaka. Utan en medveten pedagogisk hållning finns en risk att de faktorerna förstärker den nedåtgående trenden i stället för att bryta den.