Tomas Ramberg: Vem är kapten på Kristerssons skuta?

Relationerna inom Tidöpartierna har blivit allt mer ansträngda. Under den senaste veckan har Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson öppet riktat skarp kritik mot både Liberalerna och Kristdemokraterna. Det är ett tecken på att samarbetet inför valet spricker i fogarna, och att partierna i allt högre grad agerar utifrån egna intressen snarare än gemensamma.

Tidösamarbetet består av Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna. Under mandatperioden har det präglats av interna slitningar, men den senaste veckans utspel markerar en ny nivå av öppen konflikt. Åkesson har gått från att vara regeringsunderlagets stöttepelare till att aktivt försöka styra väljare bort från samarbetspartierna.

Bakgrunden är att det allt mer framstår som att högerblocket går mot ett nederlag i valet. När regeringsmakten inte längre är inom räckhåll blir det viktigare för partierna att säkra egna mandat och positionera sig för oppositionstiden. För SD handlar det om att bli det självklara ledarpartiet på högerkanten.

Liberalerna är hårt pressade och riskerar att åka ur riksdagen. Åkessons vårflirt med partiet var i praktiken ett sätt att rädda mandat för en regering med SD-ministrar. Om Liberalerna inte klarar sig är det inget som bekymrar SD-ledaren. Tvärtom skulle ett L utanför riksdagen göra SD ännu viktigare för en borgerlig majoritet.

Även Kristdemokraterna har hamnat i skottlinjen. Partiledaren Ebba Busch har under en längre tid väckt irritation inom Tidökretsen genom att hålla dörren öppen för ett samarbete med Socialdemokraterna. Hon har inte, till skillnad från Ulf Kristersson och Liberalernas företrädare, lovat Åkesson en plats i en framtida regering. Det gör henne till ett osäkert kort i SD-ledarens ögon.

Busch har också riktat kritik mot Moderaterna och finansminister Elisabeth Svantesson. Hon har ifrågasatt regeringens prognoser och menat att Moderaterna saknar en tydlig finansiering av sina vallöften. Det har fått Åkesson att gå till motattack.

– Då måste man ställa sig frågan: Går det att lita på KD, går det att lita på Ebba Busch? sade Åkesson och lämnade samtidigt ett tydligt råd till väljarna: den som vill vara säker på att rösten inte blir ett stöd för Magdalena Andersson bör avstå från att rösta på KD och i stället rösta på SD.

Uttalandet är anmärkningsvärt. Det är andra gången på en vecka som Åkesson försöker avskräcka väljare från att rösta på ett av samarbetspartierna. Först var det Liberalerna, nu är det Kristdemokraterna. Frågan är hur länge Moderaterna slipper liknande behandling.

För Ebba Busch kan utspelet bli kostsamt. Många KD-väljare står politiskt nära SD, och när Åkesson manar till omprövning finns en uppenbar risk att han tar med sig en del av hennes väljarbas. Inom högerblocket talas det nu om kannibalernas tid: partierna konkurrerar hårdare med varandra än med motståndaren.

Det politiska läget har förändrats dramatiskt sedan i våras. Då trodde Ulf Kristersson att han hade en unik konkurrensfördel i valet. Han kunde peka på ett samlat högerblock där alla partier var överens om att samarbeta under hans ledarskap. Det budskapet håller inte längre. I stället präglas valdebatten av oenighet, misstro och öppna konflikter inom Tidökretsen.

Åkesson antydde under gårdagen att partierna ändå kan komma att göra gemensamma utspel före valdagen. Samtidigt hotade han med att inte delta. Även om de fyra partiledarna ställer sig på samma scen igen går det inte att sudda ut det som sagts. Frågan om vem som faktiskt leder Tidöprojektet är mer aktuell än någonsin.

Nu återstår att se om samarbetet går att rädda. Mycket tyder på att partierna förbereder sig för ett scenario där regeringsmakten går förlorad, och där kampen i stället handlar om att ta ledningen i oppositionen. Oavsett utgång har den senaste veckans utspel fördjupat sprickorna och försvagat förtroendet mellan de fyra partierna.