Jens Littorin: Risk för att det som var världens bästa curlinglag spricker

Svenska curlingstjärnan Niklas Edin och hans lag står inför ett vägskäl efter att ha missat slutspelet i vinter-OS i Cortina. Det som för många kan ses som en överraskning var kanske egentligen förväntat om man ser till lagets utveckling under de senaste säsongerna.

Edinlaget, som under mer än ett decennium dominerat världscurlingen, har nu fallit på världsrankingen där skotska Lag Bruce Mouat tagit över positionen som världsettor. Trots att Edin är den mest meriterade spelaren i sportens historia med tre OS-medaljer, sju VM-guld och åtta EM-titlar, har laget visat tecken på sviktande form.

Efter en tillfällig formtopp som resulterade i EM-guld före jul väcktes förhoppningar om ytterligare framgångar i OS. Men den positiva trenden höll inte i sig. I den sista Grand Slam-tävlingen före OS förlorade svenskarna samtliga fem matcher, och den negativa spiralen fortsatte i Cortina med förluster i de tre inledande matcherna.

Inför turneringen hade Edin satt ett relativt blygsamt mål – att vinna åtminstone en av matcherna mot topplagen Italien, Storbritannien och Kanada. Men laget lyckades inte ta en enda sådan seger. Särskilt omdiskuterad blev matchen mot Kanada, där ett curlingbråk blossade upp som kan ha påverkat svenskarnas koncentration och bidragit till förlusten i den viktiga åttonde omgången.

För Edin personligen känns kanske inte denna motgång lika tung som silvermedaljen i Pyeongchang 2018, som fortfarande beskrivs som karriärens största besvikelse. Med OS-guldet från Peking 2022 i bagaget hade Edin redan ”fulländat sin karriär”, som han själv uttryckt det.

Det var inte självklart att laget skulle fortsätta sin olympiska satsning efter framgången i Peking. När de väl bestämde sig för att sikta mot Cortina var det med ambitionen att ”kunna få njuta av ett OS” med mindre press. Resultatet blev dock inte det önskade.

Nu står laget inför en osäker framtid. Före OS undvek lagmedlemmarna frågor om framtiden för att inte störa fokus på den stundande turneringen. Men efter nederlaget mot Tyskland gav Edin signaler om att ett femte OS kan kännas avlägset. Vid 40 års ålder och efter många år med över 200 resdagar per år finns tecken på att den legendariske skippern börjar känna en viss trötthet.

Det finns indikationer på att laget kan komma att splittras efter vårens VM. Christoffer Sundgren uttryckte redan efter Peking en viss tveksamhet inför framtiden, medan Oskar Eriksson och Rasmus Wranå möjligen kan fortsätta spela tillsammans med andra lagkamrater.

En sådan utveckling skulle vara välkommen för svensk curling, där återväxten på herrsidan beskrivs som tunn. Om Edinäran verkligen går mot sitt slut kommer det att markera slutet för en enastående karriär som förändrat svensk och internationell curling.

Om man tittar på Edins olympiska utveckling är det nästan som om historien följt ett förutbestämt mönster – fyra i Vancouver 2010, brons i Sotji 2014, silver i Pyeongchang 2018 och guld i Peking 2022. Med den logiken var kanske ett misslyckande i Cortina nästan att vänta, även om det naturligtvis inte var planerat så.

Oavsett hur framtiden ser ut för Edin och hans lagkamrater står det klart att de tillsammans skrivit ett betydande kapitel i svensk idrottshistoria, med framgångar som få andra svenska lag kan mäta sig med i internationella sammanhang.