Johan Croneman: När skyndade sig någon senast hem för att se andra slalomåket?

Den alpina sportens fallande intresse i Sverige

Den alpina sporten i Sverige har tappat sitt grepp om tv-publiken sedan Viaplay tog över sändningsrättigheterna från SVT. Trots att svensk alpin skidåkning tidigare hade ett stabilt publikunderlag, har intresset nu sjunkit till historiskt låga nivåer.

För bara några år sedan var det vanligt att människor skyndade hem för att se andra åket från kända alpina destinationer som Madonna di Campiglio. Alla visste vilka åkare det handlade om. Idag möts samma evenemang ofta med en axelryckning och frågan: ”Är det specialslalom?”

Vid en närmare titt på de senaste tävlingarna, som damernas slalom från Kranjska Gora förra helgen och herrarnas från Madonna di Campiglio i onsdags, framträder en tydlig bild av sportens tillstånd i Sverige. På damsidan finns fortfarande både bredd och spets med fyra åkare bland de 15 bästa. Sara Hector och Anna Swenn-Larsson ger realistiska medaljhopp inför kommande OS. Herrsidan däremot framstår som oroväckande ödslig när det gäller svenska förhoppningar.

Det alpina förfallet i Sverige har dock pågått under decennier. Hur stor del av ansvaret som ligger på mediernas bevakning är svårt att fastställa, men det är uppenbart att en marginaliserad tv-sport har svårt att attrahera utvecklingspengar. Det blir en nedåtgående spiral som är svår att bryta.

Viaplays sändningar bidrar knappast till att vända trenden. Rapporteringen känns ofta pliktskyldig snarare än engagerad. När inte ens de som sänder tävlingarna verkar bry sig särskilt mycket, varför skulle då publiken göra det? Man kan fråga sig om det vore bättre att lämna sändningsrättigheterna till någon som faktiskt värdesätter sporten.

Även SVT:s OS-bevakning väcker frågor. Den ständiga OS-loggan i skärmens övre högra hörn framstår snarare som självgod än informativ. De flesta tittare är redan väl medvetna om att vinter-OS närmar sig.

I ett helt annat sportsammanhang har Premier League-matcher på sistone väckt frågor om spelarnas situationsmedvetenhet. Trots att varje matchsituation numera granskas med VAR-teknik och visas i otaliga repriser, agerar vissa spelare som om deras handlingar inte skulle upptäckas.

I onsdagens match mellan Fulham och Chelsea demonstrerade flera spelare en anmärkningsvärd brist på självinsikt. Chelsea-spelaren Marc Cucurella höll fast Fulhams Harry Wilson under en lång tid, släppte honom först i straffområdet, och verkade sedan helt oförstående när han blev utvisad. ”Jag? Vadå. Rörde jag honom ens?” var hans reaktion innan han lämnade planen med ett sarkastiskt småskratt.

Hans lagkamrat Enzo Fernández uppvisade liknande beteende när han upprepade gånger konfronterade domaren på nära håll, pekade och skrek. Trots detta fick han endast ett gult kort efter långvarig provokation, när en utvisning hade varit befogad redan vid hans andra eller tredje konfrontation.

Dessa reaktioner väcker frågor om hur spelarna upplever sitt eget agerande när de senare ser matchinspelningarna. Självklart spelar adrenalinet en roll och känslor måste få uttryckas, men det förklarar knappast det fullständiga omdömeslösa beteendet som vissa spelare uppvisar.

Både den alpina sportens minskande synlighet i Sverige och fotbollsspelarnas bristande självinsikt representerar olika aspekter av idrottens utmaningar i dagens medielandskap. I det ena fallet handlar det om en sport som försvinner från allmänhetens medvetande, i det andra om atleter som inte verkar förstå att de ständigt granskas av miljontals ögon.