Johanna Frändén: Messi vann argentinarnas kärlek först när han övergav dem

Någon gång i april 2004 landade ett fax från Argentinas fotbollsförbund på FC Barcelonas kontor. Förbundet ville kalla upp en 17-åring vid namn ”Mecci” till U20-landslagets kommande samling. Felstavningen har gått till historien, men vid den tidpunkten var Lionel Messi i praktiken okänd i sitt hemland. Han hade gjort ett inhopp i en vänskapsmatch för Barcelonas a-lag året innan, men det var först hösten 2004 som det började hända saker i Katalonien. Kallelsen blev startskottet för en landslagskarriär som nu har pågått i över två decennier.

När Messi nu förbereder sig för sin sista match i den argentinska landslagströjan finns inga fotografier bevarade från den där första U20-samlingen. Inte heller argentinska medier ägnade den någon uppmärksamhet. I dag är läget annorlunda. Förbundets anläggning i Ezeiza i Buenos Aires utkanter har renoverats och bär sedan 2023 namnet Predio Deportivo Lionel Andrés Messi. Det är där landslaget laddar inför nattens vänskapsmatch mot Benin, en tillställning som saknar sportslig betydelse men som markerar ett definitivt avsked.

Vägen dit har varit allt annat än okomplicerad. Under många år var relationen mellan Messi och det argentinska folket minst sagt ansträngd. Medan han radade upp titlar med Barcelona på klubbnivå möttes han av hård kritik i hemlandet. Han anklagades för att gömma sig i avgörande stunder och beskrevs ofta som ”pecho frío” – kall bröstkorg – ett nedvärderande uttryck för någon som anses sakna passion, mod och hjärta. Diego Maradona, den eviga jämförelsepunkten, gick så långt som att ifrågasätta Messis ledaregenskaper. I en fotbollskultur präglad av latinamerikanska machoideal framstod Messis försynta uppsyn och ovilja att tala om annat än fotboll som bristande engagemang.

Redan i VM-finalen 2014 var Argentina nära, men då föll laget mot Tyskland efter förlängning. Kritiken mot Messi avtog aldrig, och sommaren 2016 kulminerade den. Efter ännu en finalförlust i Copa América, där Messi missade i straffavgörandet mot Chile, meddelade han tårögd att landslagskarriären var över. Han hade precis fyllt 29. Det som följde var en massiv kampanj för att få honom att ändra sig. Lagkamrater vädjade, Maradona vädjade och Buenos Aires borgmästare avtäckte en staty för att uppmana supportrarna att visa sin kärlek. Även Argentinas dåvarande president Mauricio Macri ringde personligen och försäkrade honom om att landet var nöjt med hans insats. Efter sju veckor var Messi tillbaka i landslaget.

Men det skulle dröja ytterligare fem år innan den första stora titeln kom. År 2021 bröts förbannelsen i Copa América-finalen på Maracaná i Rio de Janeiro, där Argentina besegrade Brasilien med 1–0 efter mål av Ángel Di María. Messi hissades av lagkamraterna efter slutsignalen, och segern uppfattades inte bara som en seger över ärkerivalen utan som en personlig befrielse för en spelare som burit en hel nations förväntningar på sina axlar.

Ett år senare fullbordades resan. I en av de mest minnesvärda VM-finalerna genom tiderna slog Argentina Frankrike på straffar i Qatar. Messi gjorde två mål under ordinarie tid och satte sin straff säkert i avgörandet – ett ögonblick som gav Argentina sitt första VM-guld sedan 1986. Året därpå vann laget Copa América igen. Att framgångarna kom först efter Maradonas bortgång 2020 är en omständighet som inte har gått kommentatorerna förbi. I ett land där fotboll och psykoanalys båda är nationalsymboler har berättelsen om Messi som frigjorde sig från en dominerande fadersgestalt närmast beskrivits som terapeutisk.

I somras föll Argentina i VM-finalen mot ett överlägset Spanien. För den nu 39-årige Messi blev turneringen ändå ett personligt bevis på att han fortfarande tillhör världseliten – av många utsågs han till turneringens bästa spelare. Han lämnar landslaget som den som har spelat flest matcher och gjort flest mål i Argentinas historia – 207 landskamper och 125 mål – med två Copa América-titlar och ett VM-guld på meritlistan.

Nu är det alltså slut. När Messi i natt går ut på planen mot Benin i Ezeiza blir det för sista gången i den blåvita tröjan. Den felstavade tonåringen från 2004 har blivit världens störste minste fotbollsspelare genom alla tider – och den här gången lär avskedet vara definitivt. Frågan är vad som väntar Argentina utan honom. En ny generation spelare tar nu vid, med en omöjlig förebild att mäta sig mot – men också en chans att skriva ett eget kapitel.