Ekonomiska utmaningar hotar simmarnas karriärer trots utökat OS-program

När IOK nyligen meddelade att OS-programmet i Los Angeles 2028 utökas med tre nya sprintgrenar – 50 meter fjärilsim, 50 meter bröstsim och 50 meter ryggsim – sågs det av många som en möjlighet för elitsimmare att förlänga sina karriärer. Men frågan är hur många som kommer att ha råd att göra det.

Den ekonomiska verkligheten för många toppidrottare inom simningen är tuff, något som den flerfaldiga mästerskapsmedaljören Louise Hansson har belyst i intervjuer med Dagens Nyheter. Hon beskriver hur idrottare idag tävlar mot influencers i kampen om de begränsade sponsorpengarna. Efter sitt åttondeplats på 100 meter fjärilsim i Paris-OS 2024 förlorade 29-åringen samtliga sina sponsorer.

Det amerikanska collegesystemet har länge varit en livlina för svensk simning och simmare från många andra länder. Möjligheten att kombinera elitidrott med studier i USA – ofta med ekonomiskt stöd via stipendier – har för många varit avgörande för att kunna fortsätta sin idrottssatsning. Systemet ger dessutom en utbildning att falla tillbaka på när idrottskarriären tar slut.

Problemet uppstår efter studietiden för de som vill fortsätta sin elitsatsning. Till skillnad från många andra idrotter har simningen ingen omfattande världscuptour där deltagarna kan tjäna prispengar och bygga sitt varumärke under en längre period.

Simningens nuvarande världscupformat är anmärkningsvärt komprimerat. I år avgörs alla tre deltävlingar under första halvan av oktober, och det i Azerbajdzjan, Uzbekistan och Kazakstan – länder som alla placerar sig lågt på internationella demokratiindex. Den totala prissumman för dessa tävlingar är cirka tio miljoner kronor, en summa som varit oförändrad de senaste fem åren.

Som jämförelse kan nämnas att världscupen i skidskytte har en total prissumma på cirka 93 miljoner kronor och friidrottens Diamond League erbjuder 99 miljoner. Simningen saknar helt enkelt motsvarande lukrativa tävlingscirkus.

Ett försök att förändra situationen gjordes hösten 2019 när utbrytartouren ISL (International Swimming League) startade med betydligt större prispengar. Initiativet, som finansierades av den ukrainske miljardären Konstantin Grigorisjin, drabbades först av pandemin och sedan av Rysslands invasion av Ukraina, vilket ledde till att satsningen lades ner efter bara ett par år.

ISL-satsningen fick dock Internationella simförbundet World Aquatics att tillfälligt öppna plånboken och skapa en ”mästartour” med stora prispengar, men även den överlevde bara i två år.

De allra största stjärnorna som Sarah Sjöström, som varit i världseliten i 18 år, eller franske Leon Marchand, som vann fyra OS-guld i Paris, har etablerat stabila sponsornätverk. Men för den större gruppen elitsimmare strax under denna toppnivå är verkligheten betydligt tuffare.

Den ekonomiska pressen har till och med öppnat dörren för den kontroversiella tävlingen The Enhanced Games – informellt kallad ”dopnings-OS”. Den amerikanske VM-guldmedaljören Hunter Armstrong, som också ingick i USA:s OS-guldlag på 4×100 meter frisim 2024, är en av dem som tackat ja till att delta. Armstrong har förklarat att det är hans enda chans att få ihop tillräckligt med pengar för att kunna satsa mot Los Angeles 2028, och hävdar att han kommer tävla utan otillåtna preparat trots tävlingens koncept.

Trots att simning är en global idrott med stort intresse under mästerskap har World Aquatics misslyckats med att skapa tillräckligt kommersiellt intresse resten av tiden. För att förändra situationen krävs en ny strategi som sätter simningen på kartan mer regelbundet, inte bara under VM och OS.

För att lyckas behöver förbundet skapa en tävlingsserie där de 15-20 bästa i varje gren möts regelbundet under en längre period med god TV-exponering. Sådana tävlingar skulle inte bara generera prispengar utan också ge idrottarna möjlighet att bygga sina personliga varumärken, vilket i förlängningen skulle kunna hjälpa dem att konkurrera med influencers om sponsorpengar.

Utan en sådan förändring riskerar många lovande simkarriärer att avslutas i förtid av rent ekonomiska skäl, trots utökade tävlingsmöjligheter i kommande OS.