Ska jobba som en symaskinsnål – så bedöms puckelpist

En puckelpistbana är en utmanande kombination av fart, teknik och luftburen akrobatik. Sträckan på ungefär 250 meter innehåller cirka 120 pucklar med bara ett par meters mellanrum, samt två större hopp där åkarna förväntas utföra olika trick för att imponera på domarna.

Bedömningen sker genom ett poängsystem där en grupp domare utvärderar både hoppteknik och åkstil. Samtidigt tickar klockan och ger olika tidspoäng beroende på hur snabbt åkaren tar sig genom banan. Den teoretiska maxpoängen är 100, men i praktiken når elitåkare sällan över 90 poäng – ett tecken på sportens tekniska svårighetsgrad.

För att lyckas i puckelpist krävs en särskild åkteknik. Idealbilden är en åkare som med kontrollerade rörelser tar sig rakt ner genom banan, med fötterna tätt ihop och en överkropp som hålls så stilla som möjligt. Varje sväng markeras med en lätt stavisättning, men det är underkroppen som gör huvuddelen av arbetet. Benen arbetar rytmiskt upp och ner, nästan som nålen på en symaskin.

I den traditionella puckelpistformatet tävlar åkarna en i taget. Där utgör själva åktekniken den största delen av bedömningen och står för 60 procent av totalpoängen. Hoppen värdesätts till 20 procent, och den återstående femtedelen av poängen baseras på åkarens fart genom banan.

Vinterspelen 2022 introducerar en ny variant på det olympiska programmet – parallellpuckelpist. I denna disciplin tävlar åkarna direkt mot varandra i parallella banor, vilket förändrar dynamiken i sporten. Med tanke på det direkta mötet mellan konkurrenterna har poängsystemet justerats för att premiera hastighet i högre grad. I parallellpuckelpist utgör farten 25 procent av totalpoängen, en ökning med fem procentenheter jämfört med det traditionella formatet. Hoppteknikens betydelse ökar också till 25 procent, medan åktekniken minskar till 50 procent av den totala bedömningen.

Robert Hansson, sportchef för det svenska puckelpistlandslaget, förklarar skillnaden mellan de två formaten: ”I parallell går det i regel snabbare, för alla vet att den andra kommer att åka snabbt. Det är inte så att en kommer åka tekniskt bra och den andra bara skenar iväg. Utan då drar båda och så riskar man lite lägre teknikpoäng.”

Denna förändring i regelverket kommer sannolikt att påverka åkarnas strategi. I det traditionella formatet kan en åkare satsa på perfekt teknik även om det kostar lite i hastighet, men i parallellformatet blir det viktigare att matcha motståndarens tempo för att inte hamna efter visuellt. Detta kan leda till ett mer spektakulärt tävlingsformat där åkarna tvingas balansera mellan teknisk perfektion och ren fart.

Introduktionen av parallellpuckelpist på OS-programmet representerar en modernisering av sporten och ett försök att göra den mer publikvänlig. Direkta dueller är ofta mer spännande för åskådare att följa, särskilt för dem som inte är insatta i sportens tekniska detaljer. Liknande utveckling har setts i andra vintersporter som till exempel skicross och snowboardcross, där head-to-head-format har blivit populära tillägg till de traditionella individuella tävlingarna.

För de svenska puckelpiståkarna innebär denna nya disciplin både utmaningar och möjligheter när de nu förbereder sig inför kommande tävlingar på den internationella arenan.