Bo Torbjörn Ek: Svenskt lugn eller danskt larm – vem har rätt om Ryssland?

Den svenska regeringens uppdaterade lägesbild av säkerhetsläget visar att tonläget bland Natoländerna skiljer sig markant. Medan Danmark och Polen varnar för en alltmer riskbenägen Ryssland, valde statsminister Ulf Kristersson att tona ned bilden – och hänvisade till kulturella skillnader i hur nordiska länder uttrycker sig.

Under de senaste veckorna har flera europeiska underrättelsechefer uttalat sig om Rysslands ökande riskaptit, inte minst efter drönarincidenten i Leipzig. Danmarks militära underrättelsetjänst, FE, sade i september att risken för ett begränsat ryskt angrepp mot ett Natoland är låg men växande. En invasion, enligt FE, kan inte uteslutas. I den andra änden av spektrat finns Polen, vars utrikesminister Radosław Sikorski varnat för att Ryssland planerar ”något stort” redan i år.

Mot den bakgrunden ställde sig den svenska regeringen framför pressen med ett lugnare budskap. Kristersson sade att Sverige har samma underrättelseinformation som Danmark, Finland och andra länder. Men, som han uttryckte det: ”Man kan välja att understryka olika saker.” Han beskrev också hur olika länders sätt att kommunicera skiljer sig åt.

– Det finns också lite kulturella skillnader skulle jag säga i hur man uttrycker sig. Det märks inte minst när man tittar på en del nordiska länder, sade Kristersson.

Blinkningen till Danmark var uppenbar. Sverige lutar i stället närmare den linje som den finländske presidenten Alexander Stubb företräder. I en intervju med Fox News har han uppmanat dem som varnar för en rysk invasion att ta ett bastubad och sedan hantera läget. Danmark och Polen intar en betydligt mer alarmsistisk hållning.

Att budskapen spretar kan skapa förvirring bland medborgare. Vem har rätt, och vad ska hända? Överdrivet lugn kan få motsatt effekt och väcka oro. Överdrivna varningar kan i stället göra att allmänheten slutar lyssna. För myndigheter och regeringar handlar det om att balansera mellan två risker: att normalisera ett allvarligt läge eller att skapa panik.

Samtidigt är inte alla ryska hot jämförbara. I underrättelsebedömningarna finns flera nivåer. För det första är de flesta bedömare överens om att Rysslands hybridkampanj mot Europa kommer att accelerera. För det andra flaggar vissa för en begränsad attack – exempelvis en robot- eller drönarattack mot ett logistikcentrum, eller en mindre operation i ett Natoland – som ett sätt att testa alliansens sammanhållning. För det tredje är ingen etablerad bedömare beredd att slå fast att en storskalig rysk invasion är nära förestående. Även danska FE, som inte utesluter en invasion, beskriver den samtidigt som ”högst otrolig”.

På hemmaplan råder samtidigt en oklar period efter valet, utan en ny regering. Det är ett läge där en motståndare skulle kunna uppfatta en svaghet, inleda påverkansoperationer och agera mot Sverige. Regeringen ville därför vara tydlig.

– En övergångsregering är inte begränsad när det gäller att skydda svenska intressen, sade Ulf Kristersson.

Budskapet var riktat både mot den svenska publiken och mot Moskva. Säkerhetspolitisk signalering handlar inte bara om vilken information ett land har, utan också om hur den informationen förmedlas. I det avseendet går nordiska länder olika vägar – med Danmark i ena änden och Finland och Sverige i den andra.