Gustaf Skarsgård om ”Arkipelag”: ”Högstadiet är en brutal tid”

Sveriges Oscarsbidrag är utsett, och i år går det till en film som ännu inte haft biopremiär. Alex Schulmans långfilmsdebut ”Arkipelag” har utsetts till svensk kandidat i kategorin bästa internationella film. Filmen, som distribueras av Scanbox, har biopremiär den 9 oktober.

Filmen utspelar sig i en till synes idyllisk sommarmiljö i Stockholms skärgård. Tre pappor har följt med sina trettonåriga döttrar på en klassresa med linbana och disco på schemat. Men resan utvecklas snabbt till en mardröm. Papporna förlorar kontrollen över både barnen och sig själva, och dynamiken mellan männen går från trevande till laddad.

Redan i filmens tidiga scener anas uppladdningen. Bobo, spelad av Fares Fares, viftar med handen framför ansiktet på Bill, spelad av Gustaf Skarsgård, och kräver: ”Titta på mig när du pratar med mig!” Stämningen vid bordet blir tryckt. Bill reser sig och går därifrån medan Pontus, spelad av Linus Wahlgren, sänker blicken. Det är en subtil men tydlig maktdemonstration som sätter tonen för resten av filmen.

För Alex Schulman, välkänd som författare, poddare och DN-krönikör, är ”Arkipelag” debuten som långfilmsregissör. Han har även skrivit manus. Filmen är inspirerad av en klassresa som Schulman själv gjorde med sin dotter, en resa som spårade ur – om än inte lika allvarligt som i fiktionen.

De tre huvudrollsinnehavarna – alla etablerade skådespelare – har olika ingångar till sina karaktärer. Gustaf Skarsgård beskriver Bill som en man präglad av ett oläkt trauma från ungdomen, ett trauma som väcks till liv när han kommer till ön. ”Han blir mer och mer som en slagen hund i ett hörn”, säger Skarsgård. ”Han lyckas inte sätta hälsosamma gränser i tid och det får konsekvenser.”

Fares Fares karaktär Bobo är raka motsatsen: en pappa som pekar med hela handen och vars tålamod prövas allt hårdare. Trots sitt buffliga sätt är han i grunden en god far, men situationen på ön väcker liv i gamla mönster. ”Han är en sådan person som alla och ingen vill vara”, säger Fares Fares.

Linus Wahlgrens Pontus befinner sig mitt emellan. Han hakar på Bobos skämt, raggar på en ung lägerledare och undviker att ta ställning när konflikten trappas upp. ”Han är lite som killen på skolgården som står bakom och inte väljer sida”, säger Wahlgren. ”En sorglig människa egentligen.”

Inspelningen ägde rum på ön Rögrund i Stockholms skärgård under försommaren i fjol. Gustaf Skarsgård lyfter fram Alex Schulmans trygghet i regissörsrollen. ”Det är nästan provocerande hur trygg han var trots att det var hans första gång”, säger Skarsgård. ”Många debutanter går in med en massa prestige och vill inte lämna över något. Alex är öppen med vad han inte kan, utan att bli överkörd. Han vet vad han vill med en scen.”

Även skådespelarna sinsemellan utvecklade en ny dynamik under inspelningen, trots att de kände varandra sedan tidigare. ”Det blev som att vi lärde känna varandra på nytt”, säger Fares Fares. ”Vi är väldigt olika som människor och skådespelare, och det skapade en rolig synergi. Vi kände tidigt att vi hade något tillsammans.”

Filmen väcker också frågor om uppfostran och skolans förändrade roll. Alex Schulman har sagt att han tror att ”Arkipelag” kan väcka debatt om hur dagens barn uppfostras – eller inte – i skolan. Gustaf Skarsgård har egna erfarenheter från skoltiden. ”Jag blev utslängd ur klassrummet, med all rätt, för jag betedde mig som ett svin”, säger han. ”Hade en lärare gjort det i dag hade den väl blivit anmäld.” Han säger sig ömma för dagens unga, som å ena sidan vaggas in i en föreställning om att världen aldrig kommer att kränka deras känslor, och å andra sidan inte vet om de kommer att ha en bebolig planet kvar.

Fares Fares berättar att lärarna i hans egen skola gick runt med pinnar som de slog eleverna med. ”Det är uppenbarligen för långt åt andra hållet”, säger han. ”Men vilken nivå är bäst? Jag har inte svaret.” Diskussionen landar till slut i en gemensam slutsats: det är svårt att helt undvika att traumatisera sina barn, men man ska i alla fall försöka. De tre skådespelarna är alla pappor, vilket gav dem en personlig ingång till materialet.

Sverige har vid flera tillfällen nått ända till Oscarsgalan. År 2017 nominerades exempelvis ”En man som heter Ove” i kategorin bästa utländska film. Hur det går för ”Arkipelag” återstår att se, men utmärkelsen har redan gett Schulmans debut en internationell plattform.