Johan Nilsson: Därför är screening av brösten en bra idé

Vid 65 års ålder missade Lena Nyström en kallelse till mammografi, berättar hon för Dagens Nyheter. När hon senare undersöktes visade det sig att hon återigen hade drabbats av bröstcancer – den här gången i båda brösten. I dag är hon 76 år och friskförklarad. Hennes berättelse belyser en viktig fråga inom svensk sjukvård: vad händer när kvinnor uteblir från sin första screening?

Varje år får cirka 8 000 kvinnor i Sverige beskedet att de har bröstcancer. Sjukdomen är den vanligaste cancerformen bland kvinnor och leder till omkring 1 300 dödsfall per år. Samtidigt är prognosen ofta god. Tio år efter diagnosen lever fortfarande nästan nio av tio av de drabbade. En viktig förklaring är att en stor del av tumörerna upptäcks tidigt, inte minst genom mammografiscreeningen.

I dag kallas alla kvinnor i åldern 40 till 74 år till mammografi var 18:e till 24:e månad. Screeningen innebär att brösten röntgas för att upptäcka förändringar som ännu inte gett symtom. Det är ett omfattande program som kräver stora resurser i form av personal, utrustning och administration. Frågan om vad programmet faktiskt kostar – både i skattepengar och i form av oro hos de kvinnor som kallas – har därför varit föremål för diskussion under lång tid.

Kritiker har bland annat pekat på risken för överdiagnostik, det vill säga att cancerformer upptäcks som aldrig skulle ha blivit livshotande. Andra har lyft fram att varje undersökning kan skapa ångest, även när resultatet är ofarligt. Men när Socialstyrelsen utvärderade screeningprogrammet 2022 var slutsatsen tydlig: mammografin minskar dödligheten i bröstcancer med 16 procent i åldersgruppen 40 till 49 år och med drygt 20 procent i de äldre åldersgrupperna. Det innebär att ungefär var femte dödsfall i bröstcancer kan undvikas genom screening.

En nyare studie från Karolinska institutet, som presenterades 2025, ger ytterligare perspektiv på frågan. Forskarna följde kvinnor som kallades till sin första mammografiundersökning. Hela 32 procent av dem valde att avstå. Kvinnorna som avstod hade inte en högre risk att insjukna i bröstcancer än andra. Däremot var risken att dö av sjukdomen tydligt förhöjd om de väl drabbades. Studien visade också att de som avstod från den första undersökningen i högre utsträckning även avstod från senare screeningomgångar.

Resultaten understryker hur viktig den första kontakten med screeningen är, både för att upptäcka eventuella tumörer tidigt och för att skapa ett mönster av återkommande deltagande. Karolinska institutet är ett av Europas ledande medicinska universitet, och studien kan få betydelse för hur regionerna utformar sina kallelser och informationsinsatser. Socialstyrelsen, som ansvarar för nationella riktlinjer, betonar vikten av att nå grupper som av olika skäl inte deltar i screeningen.

Samtidigt pågår en teknisk utveckling inom bröstradiologin. AI-baserade verktyg testas allt oftare för att granska mammografibilder och uppmärksamma misstänkta förändringar. Förespråkare menar att tekniken kan öka träffsäkerheten, minska arbetsbelastningen för radiologer och på sikt göra screeningprogrammet mer effektivt. Forskning på området befinner sig fortfarande i ett tidigt skede, men intresset är stort inom svensk sjukvård.

För enskilda kvinnor kan en missad kallelse eller ett uteblivet besök få konsekvenser. Lena Nyströms berättelse är ett exempel på att bröstcancer kan återkomma även efter att man haft sjukdomen en gång. Hennes historia visar samtidigt att en diagnos inte är detsamma som en dödsdom. Med tidig upptäckt och modern behandling överlever de flesta.

Att delta i screening är dock inget tvång. Det är en frivillig hälsokontroll, och varje kvinna har rätt att själv väga fördelar mot nackdelar. Men de senaste årens forskning ger ett tydligt stöd för att den första mammografin har en särskild betydelse. Den som väljer att inte komma riskerar inte bara att missa en eventuell tumör, utan också att hamna utanför det system som är tänkt att fånga upp sjukdomen i tid.