Varningen om pumpan – då ska du inte äta den

Pumpan har på några decennier gått från att vara en udda höstprydnad till en självklar del av den svenska hösten. Allt fler odlar egna pumpor, och självplock hos lantbrukare har blivit en populär familjeaktivitet under september och oktober. Men i takt med att allt fler äter pumpa – inte bara pyntar med den – har en giftig bieffekt uppmärksammats.

Det handlar om cucurbitacin, ett ämne som kan bildas hos alla växter inom gurkfamiljen – förutom pumpa även gurka, squash och meloner. Ämnet har fungerat som ett naturligt insektsförsvar hos växterna och finns normalt bara i låga halter i de förädlade sorter som odlas för livsmedelsmarknaden.

Enligt Livsmedelsverket är förekomsten av höga halter ovanlig, men exakt hur ovanlig vet man inte. Antalet samtal till Giftinformationscentralen har dock ökat markant. Förra året handlade 27 frågor om cucurbitacin. I år har siffran stigit till 53, rapporterar P4 Östergötland.

– Man ska ha förädlat bort den gen som bildar ämnet, men det förekommer att genen återmuteras in i växten om den blir stressad på något sätt, till exempel vid torka, säger Sabina Litens Karlsson, toxikolog på Livsmedelsverket.

Redan små mängder kan räcka för att orsaka kräkningar eller diarré. I allvarligare fall kan känsliga personer, däribland en del äldre, behöva behandling med medicinskt kol.

– Hur dålig man blir beror på hur mycket cucurbitacin som finns i just den frukten eller grönsaken, hur mycket man får i sig och hur känslig man är, säger hon.

Pumpan är botaniskt sett ett bär, även om den i köket hanteras som en grönsak. Den svenska pumpmarknaden har vuxit stadigt i takt med att Halloween-traditionen fått fäste, och allt fler mathandlare och restauranger använder pumpa i säsongsbetonade rätter. Självplocksgårdar har också blivit en allt viktigare extrainkomst för lantbrukare i södra och mellersta Sverige, där odlingssäsongen passar pumpans behov av sol och värme.

Något visuellt tecken på att en pumpa innehåller höga halter cucurbitacin finns inte. Däremot har frukten ett tydligt varningstecken: smaken blir starkt bitter. I Danmark har myndigheterna därför gått ut med rekommendationen att alltid smaka på pumpa, squash och gurka innan de tillagas – och spotta ut om de smakar bittert.

Bäst är att smaka på den råa frukten innan den blandas med andra ingredienser. Giftet försvinner inte vid upphettning, vilket gör att en bitter pumpa som kokas i en gryta kan vara extra lömsk. Kryddor, buljong och andra smaker kan maskera bitterheten, och då är risken stor att man får i sig en större mängd av giftet utan att ana det.

– Om man stoppar den i en gryta är risken att man inte känner bitterheten på samma sätt. Då kan smaken kamoufleras av andra smaker och man kan få i sig större mängder av giftet, säger Sabina Litens Karlsson.

Hon tror att det kan finnas ett mörkertal av personer som drabbas. Eftersom kunskapen om cucurbitacin är begränsad kan symtomen lätt misstas för vanlig matförgiftning. Illamående, kräkningar och diarré kommer vanligtvis inom ett par timmar efter intag.

– Det kan hända att det finns fler fall än vad man känner till. Man kanske inte har förstått att det var pumpan eller squashen som var i grytan, säger hon.

Cucurbitacin har funnits i växtriket i miljontals år och är en del av växternas eget försvarssystem. Genom århundraden av förädling har odlade sorter av gurka, pumpa och squash fått allt lägre halter, men återmutationer kan alltså ske när plantor utsätts för stress. Torka, temperatursvängningar och skadedjursangrepp är faktorer som kan trigga igång genen.

Den som misstänker förgiftning bör ringa Giftinformationscentralen för råd. Vid påtagliga eller långvariga kräkningar och diarréer rekommenderas sjukhusvård. Med tanke på att pumpan blivit en allt vanligare ingrediens i det svenska höstköket – allt från pumpasoppa till rostade pumpakärnor – kan medvetenheten om riskerna vara väl värd att sprida.