Max 25 elever per lågstadieklass i Stockholms stad

Stockholms stad går nu vidare med löftet om högst 25 elever i varje kommunal lågstadieklass. Höstterminen 2027 inleds införandet, som sker stegvis. Därmed sätts en gräns för hur stora barngrupperna får vara i de lägre årskurserna i stadens kommunala grundskolor.

Frågan om klasstorlekar har under lång tid varit en av de hetaste skolpolitiska frågorna i Stockholm. Löftet om max 25 elever per klass har diskuterats i flera år och har drivits hårt av både lärarfacken och föräldragrupper. Många skolor har under senare år sett växande elevkullar och ökade klasstorlekar i takt med att staden vuxit. Lokalbristen har dessutom gjort det svårt att dela upp stora elevgrupper, trots att behoven ofta funnits.

Med det nya beskedet blir löftet konkret. Införandet ska fasas in, vilket innebär att förändringen inte slår igenom över en natt. Det ger staden möjlighet att anpassa lokaler, rekrytera personal och fördela resurser över tid. Exakt hur många skolor och klasser som berörs initialt är ännu inte känt, men målet är tydligt: ingen kommunal lågstadieklass ska ha fler än 25 elever.

Stockholm är landets största kommunala skolhuvudman, och beslutet påverkar ett stort antal elever, lärare och skolor. Det är också en symboliskt viktig fråga. Minskade klasstorlekar brukar lyftas fram som särskilt betydelsefulla för yngre elever, där grundläggande kunskaper i läsning, skrivning och matematik ska grundläggas. Förespråkare menar att mindre grupper ger lärare bättre förutsättningar att se varje elev och anpassa undervisningen.

Samtidigt är forskningen om klasstorlekars betydelse inte entydig. Flera studier pekar på att mindre klasser kan ha positiva effekter, men också att lärarkompetens, undervisningens kvalitet och ledarskapet i klassrummet spelar minst lika stor roll. Kritiker har därför varnat för att ett tak på 25 elever kan bli en symbolfråga som inte nödvändigtvis förbättrar resultaten, samtidigt som kostnaderna ökar.

De ekonomiska konsekvenserna blir sannolikt betydande. Färre elever per klass innebär att fler klasser måste skapas, vilket kräver fler lärare, fler klassrum och mer undervisningsmaterial. I ett läge där många kommuner kämpar med strama budgetar och underskott blir det en utmaning att hitta finansiering. Lärarbristen är ett annat hinder. Även om mindre klasser kan göra läraryrket mer attraktivt, förutsätter reformen att det faktiskt finns utbildade lärare att anställa. I Stockholm har rekryteringen av behöriga lärare länge varit svår, framför allt i vissa stadsdelar och ämnen.

En annan aspekt är att löftet enbart gäller de kommunala skolorna. Fristående skolor omfattas inte direkt av taket, vilket kan innebära skillnader mellan olika skolformer. För föräldrar kan detta påverka skolvalet. Skolor med gott om utrymme och personal kan få lättare att leva upp till kravet, medan andra kan hamna i ett sämre läge. Det finns också en risk att lokalfrågan blir avgörande. I täta stadsdelar med många barn och begränsade skollokaler kan det bli svårt att skapa nya klasser utan ombyggnationer eller tillfälliga paviljonger.

Frågan om klasstorlekar har samtidigt lyfts på nationell nivå. Flera partier har föreslagit ett statligt maxtak för antalet elever per klass, men någon sådan lagstiftning finns i dag inte. Kommunerna ansvarar själva för hur skolpengen fördelas och hur undervisningen organiseras. Det gör att klasstorlekarna varierar kraftigt mellan olika delar av landet. Stockholms beslut kan därför få betydelse även utanför staden, som ett exempel på hur en stor huvudman väljer att prioritera resurser.

Under de kommande åren återstår det centrala arbetet med att genomföra reformen. Det handlar om allt från att kartlägga lokaler och anställningsbehov till att informera vårdnadshavare och skolor. Först när detaljerna är på plats går det att avgöra hur reformen fungerar i praktiken. Klart är att höstterminen 2027 innebär en ny verklighet för Stockholms kommunala lågstadieskolor – med ett tydligt tak på 25 elever per klass.