Debatt kring Finger-modellen mot demens fortsätter

Förra veckan riktade tidigare statsepidemiologen Magnus Gisslén tillsammans med forskarna Agnes Wold och Staffan Nilsson skarp kritik mot den så kallade Finger-modellen i DN Debatt. Denna metod, som har fått omfattande medial uppmärksamhet, bygger på att förebygga kognitiv svikt och demens genom fem olika sorters livsstilsförändringar.

Kritiken handlar främst om att det enligt debattörerna saknas vetenskapligt stöd för att metoden faktiskt förebygger demens. De anklagar samtidigt Socialstyrelsen för att okritiskt ha accepterat forskarnas påståenden och ”tappat förmågan till kritiskt vetenskapligt tänkande i medicinska frågor”. Detta har enligt kritikerna resulterat i att regeringen nu satsar 55 miljoner kronor samt vårdresurser på metoden.

”Forskarna bakom Finger-studien har kraftigt övertolkat sina egna resultat. De har varken visat någon effekt på demens eller kognitiv svikt och kan därför inte hävda att metoden skyddar mot detta”, säger Magnus Gisslén, professor i infektionssjukdomar på Sahlgrenska akademin vid Göteborgs universitet.

Ett av de tyngsta argumenten mot myndighetens hantering kommer från det oberoende forskningsnätverket Cochrane-institutet. I en omfattande litteraturöversikt från 2021 bedömde Cochrane att livsstilsinsatser likt Finger-modellen inte minskar risken att utveckla demens. Denna rapport saknas dock i Socialstyrelsens underlag.

Stefan Brené, utredare på Nationellt kompetenscentrum för äldreomsorg på Socialstyrelsen, som var med och tog fram underlaget till regeringens demensstrategi, försvarar hanteringen:

”Vi fick ett uppdrag av regeringen att göra en spaning över bland annat vad som är aktuellt inom hälsofrämjande och förebyggande arbete. Hade det handlat om att ta fram nationella riktlinjer hade Cochrane-rapporten varit aktuell, men det var inte syftet med den här produkten”, förklarar Brené.

På frågan om varför Socialstyrelsen i sitt underlag ändå skriver att studier av Finger-modellen visar att hälsosamma levnadsvanor kan förbättra hjärnhälsan, medger Brené att formuleringen kan missförstås.

”Vi har inte rekommenderat metoden för att förebygga demenssjukdom, och vi står bakom Cochrane-rapporten. Den specifika formuleringen kanske kan missuppfattas, vilket inte alls var vårt syfte”, säger han.

Miia Kivipelto, professor i klinisk geriatrik vid Karolinska institutet och huvudforskare i Finger-studien, uttrycker stor besvikelse över kritikernas agerande.

”Jag blir bara ledsen, vi vill försöka göra någonting för våra patienter. Det är väldigt oprofessionellt att försöka nedvärdera vår forskning och de har aldrig pratat med mig”, säger Kivipelto.

Hon förklarar att det inte är realistiskt att en tvåårig studie skulle kunna mäta faktiska demensfall. På frågan om hur de då kan påstå att metoden förebygger demensrisk när studien aldrig mätte detta, svarar hon:

”Inga preventiva kliniska prövningar – inte ens för läkemedel mot Alzheimer – har numera demensdiagnos som primärt utfallsmått. I stället mäter man kognitiv förändring, vilket är en känd del av demensprocessen.”

Kritikerna pekar även på att skillnaden i de kognitiva testresultaten mellan grupperna i Finger-studien var minimal. Kivipelto medger att den kognitiva skillnaden efter två år är liten, men menar att man måste se det ur ett större perspektiv.

”Man kan inte se någon stor skillnad i en tvåårig studie. Men en liten effekt på individnivå över lång tid kan göra en gigantisk skillnad på befolkningsnivå. Det är samma princip som när man förebygger diabetes eller hjärtsjukdomar”, framhåller hon.

Även Livsmedelsverket har i en ny rapport om kost och demens dragit slutsatsen att hälsosamma matvanor kan minska risken för sjukdomen. Myndigheten baserar detta bland annat på observationsstudier som visar att så kallad medelhavskost är kopplad till 27 procents lägre risk att utveckla Alzheimer.

Magnus Gisslén menar dock att även detta resonemang är problematiskt: ”Man måste skilja mellan korrelation och orsakssamband, det är grundläggande. Bara för att det finns ett statistiskt samband mellan vissa riskfaktorer och demens betyder det inte att en förändring av dessa riskfaktorer faktiskt minskar risken att utveckla sjukdomen.”

Debatten kring Finger-modellen och regeringens satsning fortsätter därmed, med tydliga meningsskiljaktigheter mellan etablerade forskare om vad som utgör tillräcklig vetenskaplig grund för förebyggande åtgärder mot demens.