Dyrare bussresor och bensin väntar när regeringen lägger tandlös budget

Snart två månader efter valdagen är Sverige fortfarande utan en ny regering. Regeringsförhandlingarna har dragit ut på tiden, och någon ordinarie budgetproposition för nästa år kan därför inte läggas fram. Landet leds sedan valet av en övergångsregering med små möjligheter att ta initiativ som påverkar rikets finanser. På torsdag den 12 november presenterar finansminister Elisabeth Svantesson (M) en övergångsbudget.

– Det är inte en vanlig budgetproposition med ny politik. Det handlar om att få Sverige att fungera, sade Svantesson när hon nyligen redogjorde för principerna.

En övergångsregering har mycket begränsade möjligheter att fatta beslut som påverkar statens finanser. Därför bygger övergångsbudgeten på att anslagen för nästa år i huvudsak ligger kvar på samma nivå som i den senaste budgetpropositionen. Automatiska uppräkningar genomförs för pensioner och sjukersättning, medan anslag som kräver aktiva politiska beslut i de flesta fall fryses på 2026 års nivå. Det innebär att verksamheter i hela staten får räkna med oförändrade ramar, oavsett hur kostnadsbilden utvecklas.

Det finns dock en flexibel paragraf i regelverket som ger regeringen utrymme att räkna upp vissa anslag. Utgångspunkten är att en övergångsregering inte ska fatta politiskt kontroversiella beslut, men inom områden där partierna är eniga kan pengar tillföras. Försvaret är ett tydligt exempel. Även infrastrukturprojekt och Kriminalvården har nämnts som tänkbara kandidater för ökade anslag i den kommande budgeten.

Tillfälliga satsningar går däremot inte att förlänga. Tidöregeringen har under mandatperioden infört flera åtgärder för att sänka hushållens kostnader, bland annat lägre bränsleskatter, billigare busskort och stöd till elräkningar. Allt detta var tidsbegränsat. Nu finns inte ens en teoretisk möjlighet att förlänga stöden, vilket innebär att många hushåll kan få se sina levnadskostnader stiga under 2027.

För den svenska ekonomin innebär det långdragna politiska läget en påtaglig osäkerhet. Hushåll och företag väntar på besked om allt från skattepolitik till infrastruktursatsningar, och flera branscher har signalerat att planeringsläget försvåras när budgeten inte kommer på plats i tid. Att de tillfälliga stöden nu fasas ut utan att ersättas av nya åtgärder kan dessutom få märkbara effekter i konsumentledet, inte minst för hushåll med små marginaler.

Bakgrunden är den utdragna regeringsbildningen. Valet i september gav inget block egen majoritet i riksdagen. De rödgröna partierna – Socialdemokraterna, Centerpartiet, Vänsterpartiet och Miljöpartiet – förfogar över 176 mandat mot Tidöpartiernas 173, men tiden har inte räckt för att förhandla fram en gemensam regeringsplattform. De rödgröna har därför accepterat att en övergångsbudget är den enda framkomliga vägen. Samtliga fyra partier har, med varierande grad av entusiasm, meddelat att de kommer att rösta för budgeten när riksdagen går till votering.

Centerpartiet går längst genom att lägga fram en egen budgetmotion. I den slutgiltiga omröstningen avser partiet dock att stödja övergångsbudgeten, för att hindra att högersidan får igenom ett eget förslag.

– Det är ett naturligt neutralt alternativ i väntan på en politisk budget, säger Martin Ådahl (C), ekonomisk-politisk talesperson.

Strategin bland de rödgröna är att först låta övergångsbudgeten säkra de mest grundläggande samhällsfunktionerna. Om partierna därefter lyckas bilda regering kan de återkomma med ändringsbudgetar där egna politiska satsningar lyfts in.

– Det finns en möjlighet för en nytillträdd regering att lägga en extra ändringsbudget och göra stora ändringar, säger Mikael Damberg (S), ekonomisk-politisk talesperson.

Läget har en tydlig historisk parallell. Efter valet 2018 lade Moderaterna och Kristdemokraterna fram ett gemensamt budgetförslag medan Socialdemokraterna satt i övergångsregering. Förslaget fick majoritet i riksdagen, och den tillträdande S-regeringen tvingades under sitt första år delvis styra med en M/KD-budget. Den gången var det alltså oppositionen som utnyttjade det politiska vakuumet för att få igenom sin politik – ett scenario som skulle kunna upprepas om Moderaterna nu väljer att gå samma väg.

Moderaterna har ännu inte beslutat om partiet ska försöka samla Tidöpartierna bakom ett gemensamt budgetförslag även denna gång. Beskedet väntas inom kort. Oavsett utfall står Sverige inför en ovanlig situation: en budget som inget parti har förhandlat fram, men som samtliga riksdagspartier ändå tycks beredda att acceptera för att de mest grundläggande samhällsfunktionerna ska fungera. Frågan är hur länge den politiska frysningen varar – och vad som händer när den väl tinar.