Tidsomställningen ökar risken för viltolyckor

I oktober och november sker de flesta viltolyckorna på svenska vägar. Det är två månader då många viltarter har sin brunsttid och samtidigt behöver röra sig över stora områden för att hitta föda. I år har de första mörka morgnarna och eftermiddagarna dessutom fått sällskap av ett tidsomställningsdilemma: på söndag sätts klockan tillbaka en timme, vilket gör att gryning och skymning infaller mitt under pendlingstrafiken. Djuren följer dagsljuset, inte den tid som visas på instrumentbrädan. Kenneth Kronberg, regionansvarig på Nationella Viltolycksrådet, säger att kombinationen är olycklig: ”Det är enormt mycket mer trafik på vägarna samtidigt som djuren rör sig som mest. Det är då det smäller.”

Den här perioden är extra påtaglig i hela Sverige. Rådjur, älg, vildsvin och hjortar rör sig över vägar, genom skogsbryn och nära bebyggelse. Rådjuren har enligt Kronberg blivit alltmer urbaniserade och mindre rädda för människor. Det märks i statistiken: ungefär 40 procent av alla rådjursolyckor inträffar inom 500 meter från hus och samhällen. Det handlar alltså inte bara om mörka skogsvägar långt från tätbebyggelse, utan även om villakvarter och pendlingsvägar i utkanten av städer.

Sedan årsskiftet har Nationella Viltolycksrådet hanterat över 50 000 viltolyckor i landet. Rådjur står för den stora merparten. Älg-, hjort- och vildsvinsolyckor är förhållandevis färre, men varje kollision med större djur kan få betydligt allvarligare följder. En älg är ett tungt djur som lätt krossar vindrutan eller trycker in taket på en personbil. Vildsvin rör sig ofta i grupper och kan orsaka stora skador även i lägre hastigheter. Därför är det viktigt att förstå att även mindre viltolyckor måste tas på allvar.

Bakom statistiken står Nationella Viltolycksrådet, ett samarbetsorgan som samlar Polismyndigheten, Trafikverket, länsstyrelserna och landets jägarorganisationer. När en olycka rapporteras larmas en eftersöksjägare. Det handlar ofta om lokalt verksamma jägare med särskild utbildning i att spåra skadat vilt och avliva djur på ett skonsamt sätt. Deras arbete är avgörande för att minska lidandet hos djur som skadas men lyckas lämna olycksplatsen.

Skyldigheten att rapportera gäller de flesta djur, men undantag finns. Vid en kollision med hare, räv eller grävling behöver man inte kontakta larmnumret. I alla övriga fall är man skyldig att ringa 112 – även om djuret har sprungit vidare. Platsen ska vara tydligt markerad på den sida av vägen där djuret försvann. Det gör att eftersöksjägaren snabbt kan komma igång. ”Djur ska inte lida i skogen, punkt. Ingen vill ha lidande djur som går omkring och haltar med brutna ben för att man inte har ringt direkt och markerat platsen”, säger Kronberg.

För den som är inblandad i en olycka gäller några grundläggande steg. Stanna på en säker plats och sätt på varningsblinkers. Reflexväst och varningstriangel skyddar både dig själv och andra trafikanter. Markera olycksplatsen med en viltolycksremsa, plastpåse eller annan synlig markering. Ring 112, var noga med var du befinner dig, berätta vilket djur det rör sig om och om djuret är kvar. Håll avstånd till djuret. Ett skadat och stressat djur kan vara farligt att gå nära.

Viltolyckorna har också en ekonomisk sida. Försäkringsbolag registrerar tusentals viltolyckor varje år, och skadekostnaderna för reparationer, bärgning och administration är betydande. Många helförsäkringar ersätter viltkollisioner utan självrisk. En förutsättning är att olyckan är anmäld och att man kan styrka att det rör sig om vilt. Eftersöksinsatserna kostar samhället resurser, liksom vård och rehabilitering av människor som skadas allvarligt i krockar med stora djur.

På längre sikt handlar det också om infrastruktur. Trafikverket bygger viltstängsel, viltpassager och rastplatser för att minska antalet kollisioner. Men stängsel löser inte allt. Viltstammarna är stora och djuren tar sig genom öppningar eller förbi stängselns ändar. Under hösten blir vägarna dessutom hala av löv och fukt, och mörkret gör att reaktionstiden minskar. Därför är anpassad hastighet och uppmärksamhet de viktigaste skyddsfaktorerna.

När klockan ställs om till vintertid i helgen handlar det alltså inte bara om att sova en timme extra. På vägarna innebär det en period med ökad risk för viltolycka. Kenneth Kronbergs budskap är tydligt: den som dämpar farten i gryning och skymning, och som vet vad olyckan kräver, har goda chanser att komma helskinnad fram – och kan samtidigt förhindra att djur lider i onödan.