Europeiska unionen förbereder sig för att möjligen öppna direkta diplomatiska samtal med Rysslands president Vladimir Putin, tre år efter att kontakterna avbröts i samband med invasionen av Ukraina. Frågan om vem som ska företräda de 27 medlemsländerna i eventuella förhandlingar står nu i fokus när EU:s utrikesministrar samlas på Cypern nästa vecka.

Omedelbart efter den ryska invasionen av Ukraina kapade Bryssel alla formella band till Kreml. Sedan dess har enskilda EU-ledare ringt Putin på eget bevåg, men någon samlad diplomatisk insats från unionens sida har inte ägt rum. I stället har fredssamtalen hanterats av USA, utan att Europa haft en plats vid förhandlingsbordet och utan att någon varaktig vapenvila kunnat nås.

När Vita huset fått fullt upp med krigen i Mellanöstern tycks förhandlingarna ha gått i stå. Detta har väckt en debatt inom EU om det är dags för unionen att ta en mer aktiv roll i fredsprocessen. Europeiska rådets ordförande António Costa har nyligen sagt att unionen förbereder sig för ”potentiella” samtal med Putin.

När EU:s utrikesministrar möts på Cypern nästa vecka ska förutsättningarna för sådana samtal diskuteras, enligt flera källor. Eftersom mötet är informellt kan ministrarna tala friare om känsliga ämnen. Men frågan är om EU kan enas om en gemensam linje och framför allt vem som i så fall ska framföra den.

En talesperson för EU-kommissionen har betonat fördelarna med att ha en enda person som talar å de 27 medlemsländernas vägnar. Detta har lett till intensiva spekulationer om möjliga kandidater för rollen som EU:s fredsförhandlare med Moskva.

EU:s nuvarande utrikeschef Kaja Kallas är känd som en sylvass Kremlkritiker, vilket enligt vissa bedömare gör henne för vass för uppgiften. I Bryssel skämtas det om att estländskan äter ryssar till frukost. Hon har tidigare motsatt sig direkta samtal med Putin och hänvisat till att ”ryssarna inte vill ha fred”. I en intervju i februari var hon kritisk till de pågående fredssamtalen.

Men häromveckan ändrade Kallas ton och sade sig vara öppen för att utse ett sändebud, samtidigt som hon lanserade sig själv som kandidat. Hon hävdade att hon skulle kunna se igenom de fällor som Ryssland presenterar. Kreml har dock sagt att de aldrig kommer att diskutera något med Kallas, vilket komplicerar hennes möjligheter att fylla rollen.

Tysklands tidigare förbundskansler Angela Merkel nämns frekvent som en möjlig kandidat. Under sina 16 år vid makten hade hon en ansträngd men i stort sett fungerande relation till Vladimir Putin. Merkel är uppväxt i DDR, där Putin tjänstgjorde som KGB-agent under 1980-talet. Hon talar flytande ryska och han flytande tyska, vilket skulle kunna underlätta kommunikationen.

Kritiker menar dock att Merkels alltför mjuka hållning mot Ryssland talar emot henne. Hon deltog i förhandlingarna om Minsk II-avtalet, som misslyckades med att stoppa den ryska ockupationen av Krim. År 2008 blockerade hon Ukrainas Natomedlemskap och gjorde inget för att stoppa utbyggnaden av gasledningen Nord Stream. Merkel själv har avfärdat tanken på att förhandla med Putin, eftersom hon tror att han endast skulle ta sittande europeiska ledare på allvar.

Finlands president Alexander Stubb har ett stort internationellt kontaktnät och representerar det EU-land med den längsta landsgränsen mot Ryssland. Han talar flera språk, däribland en del ryska. Stubb har sagt att ”det är dags att börja prata med Ryssland”, men har inte svarat på om han vill se sig själv i uppdraget som fredsförhandlare.

Även Stubbs företrädare Sauli Niinistö har förts fram i spekulationerna. Niinistö kallades ibland för Putinviskaren efter sina många samtal med den ryske presidenten före invasionen 2022. Hans erfarenhet av direktkontakter med Kreml skulle kunna vara värdefull.

Italiens tidigare premiärminister och före detta ECB-chefen Mario Draghi åtnjuter stort förtroende i Bryssel. Han går under smeknamnet Super Mario efter att ha räddat euron från kollaps under skuldkrisen 2012. Frågan är om hans teknokratiska stil också skulle kunna få stopp på Rysslands krig. Draghi har inte gett något besked om han är intresserad av ett sådant uppdrag.

Den mest kontroversiella kandidaten är Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder, som är känd för sin nära relation till Putin. Som förbundskansler mellan 1998 och 2005 drev Schröder igenom bygget av gasledningen Nord Stream I. Efter att han avgick blev han styrelseordförande för Nord Stream AG, till hälften ägt av ryska statliga Gazprom.

Att Schröder skulle vara aktuell som fredsförhandlare har tillbakavisats bestämt från Bryssel, trots att Putin själv sannolikt skulle föredra honom. Hans nära band till ryska intressen anses göra honom omöjlig som representant för EU:s intressen.

Valet av fredsförhandlare blir avgörande för EU:s trovärdighet och möjligheter att påverka utgången av konflikten. Personen måste å ena sidan ha tillräckligt förtroende hos Putin för att samtalen ska bli meningsfulla, å andra sidan måste kandidaten kunna företräda EU:s och Ukrainas intressen på ett trovärdigt sätt. Detta balansgång gör valet exceptionellt svårt och förklarar varför frågan fortfarande är olöst inför nästa veckas ministermöte på Cypern.