Chocksiffror efter olycka avgjorde: Sánchez låter transportminister gå

Spaniens transportminister Óscar Puente har lämnat sin post efter den järnvägskatastrof i Toledo söder om Madrid som krävde 69 människors liv. Olyckan var den andra stora järnvägstragedin i år på linjen Madrid–Sevilla, en av Spaniens viktigaste transportkorridorer. Att den inträffade på just den sträckan har förstärkt kritiken mot hur säkerhetsarbetet och trafikledningen är organiserade. Madrid–Sevilla är en högtrafikerad förbindelse som förbinder huvudstaden med Andalusiens största stad och är central för både pendling, turism och regional ekonomi.

Puente, en av Pedro Sánchez närmaste förtrogna, avvisade från början kraven på avgång. Han sade att det inte var hans skyldighet att befinna sig på trafikledningscentralen i Atocha, där det ödesdigra misstaget ska ha begåtts. Uttalandet väckte starka reaktioner och kraven på hans avgång tilltog, inte bara från högeroppositionen. Kritiken handlade inte enbart om olyckan utan också om ansvarsutkrävande: att en minister försökte skjuta ifrån sig ansvaret uppfattades av många som ett sätt att undvika politiskt ansvar.

Olyckan förändrade snabbt utgångsläget inför valet den 29 november. Sánchez första impuls var att stödja Puente när denne tvättade sina händer och lade skulden på underordnade. Det togs illa upp av fackförbunden, som är regeringens allierade. De stora fackförbunden, som på Sánchez initiativ ska hålla generalstrejk nästa onsdag i protest mot högerpartierna, varnar för att utse syndabockar längst ned i hierarkin varje gång de underfinansierade säkerhetssystemen sviktar. För fackföreningarna är frågan principiell: om ansvaret alltid hamnar hos dem som arbetar närmast systemen, riskerar brister i finansiering och organisation att förbli olösta.

Interna mätningar som socialistpartiet beställt visade i början av veckan att olyckan, och Puentes ovilja att ta sitt ansvar, slitit hårt på partiets väljarbas. Flera hundra tusen väljare uppgavs vara på väg att rösta på andra partier eller stanna hemma på valdagen. Det är betydelsefullt i ett val där marginalerna kan bli små och där regeringspartiet redan brottas med slitna väljargrupper. Socialistpartiets officiella version är att Puente avgick självmant och inte tvingades. Men sedan Sánchez tillträdde 2018 har han varit partiets ende verklige beslutsfattare. Puente avgick därför, enligt den bild som förmedlas internt, sedan Sánchez förstått att det var nödvändigt för att hålla ställningarna under valkampanjens final.

För regeringen är avgången ett försök att begränsa den politiska skadan. Transportfrågor är känsliga i Spanien, där järnvägen har en stark ställning och där investeringar i höghastighetståg länge varit en symbol för modernisering. Samtidigt har kritik funnits mot eftersatt underhåll och bristande bemanning i delar av systemet. Olyckan aktualiserar därför en bredare debatt om hur säkerhetsansvaret ska fördelas mellan departement, myndigheter och operatörer. För investerare och företag i transport- och infrastruktursektorn innebär den politiska turbulensen ökad osäkerhet inför valet, även om de långsiktiga behoven av järnvägsinvesteringar består.

Mätningarna inför valet pekar på en klar seger för högerpartierna och ett spanskt maktskifte. Men det var också utgångsläget inför valet i juli 2023. Då fick högern visserligen fler röster än vänstern, men Sánchez lyckades regera vidare med stöd från baskiska och katalanska separatistpartier. Det visar att opinionsläget inte automatiskt avgör regeringsfrågan i Spanien. Regionala partier kan återigen få en vågmästarroll, särskilt om varken höger eller vänster får egen majoritet.

För Sánchez är situationen därför dubbel. Avgången kan dämpa kritiken på kort sikt och minska risken att järnvägstragedin dominerar valrörelsens sista dagar. Samtidigt riskerar den att förstärka bilden av en regering som agerar först när pressen blir för stor. För Puente, som länge varit en av Sánchez närmaste medarbetare, innebär avgången ett abrupt slut på en central roll i regeringen. För spanska väljare återstår nu att avgöra om olyckan och ansvarsfrågan ska väga tyngre än de bredare politiska konflikterna om ekonomi, regional autonomi och regeringsduglighet.