För tusentals år sedan berusade sig människor på den sibiriska stäppen med cannabis. Det visar hårprover från en kvinna som hittats begravd i en påkostad gravanläggning. Runt gravplatsen påträffades också vad som tros vara offrade människor och djur, något som gör fyndet unikt i sitt sammanhang.

Kvinnan, som tros ha tillhöt en nomadisk elit, har begravts med omsorg och stora resurser. Gravläggningen är av det slag som brukar förknippas med de mäktiga kulturer som under antiken levde på de stora stäppområdena mellan Europa och Asien. Att människor och djur offrats i samband med begravningen tyder på att döden inte enbart var en privat angelägenhet. Det var en ceremoni där hela gruppen deltog, och där den avlidna skulle få med sig både sällskap och skyddsresurser in i nästa liv.

Det mest uppmärksammade är ändå vad de kemiska analyserna av kvinnans hår visar. Forskare har hittat spår av THC, den psykoaktiva substansen i cannabis. Hårprover är särskilt värdefulla inom arkeologisk forskning eftersom ämnen som hamnar i blodomloppet kan fastna i hårstråna och bevaras under mycket lång tid. Analysen visar att kvinnan inte bara hanterat eller odlat cannabis, utan att hon faktiskt fått i sig ämnet i berusande syfte.

Fyndet passar in i en bredare historisk bild. Den eurasiska stäppen var under århundradena före Kristus hem för flera nomadfolk, däribland grupper som forskare brukar koppla till scyterna och den så kallade Pazyrykkulturen. Dessa folk lämnade efter sig omfattande gravhögar i områden som i dag ligger i Ryssland, Kazakstan, Mongoliet och Kina. Redan den grekiske historikern Herodotos skrev om hur nomadiska folk använde hampa i ångbad för att uppnå ett rus. Den nya håranalysen stärker bilden av att de antika berättelserna byggde på verkliga erfarenheter.

För stäppens folk var cannabis dock mycket mer än ett berusningsmedel. Växten användes till textilier, rep, matolja och troligen även som medicin. Hampafrön har hittats i flera arkeologiska lager i Centralasien, vilket tyder på att växten odlades och brukades i stor skala. Den fungerade som en vardagsråvara, samtidigt som den hade en rituell betydelse som få andra växter kan mäta sig med.

Även den geografiska platsen är viktig att förstå. Sibirien och Altaiområdet låg i utkanten av de handelsvägar som senare skulle utvecklas till Sidenvägen, men utbyte över stäppen skedde långt tidigare. Nomaderna rörde sig över enorma avstånd och förde med sig allt från metallföremål och textilier till växter och kunskap. Cannabis var i det perspektivet inte bara en lokal växt utan en handelsvara som kan ha färdats långa sträckor genom kulturernas kontaktnät.

Den nya studien har också en samtida dimension. I takt med att cannabis legaliseras i fler länder, både för medicinskt och rekreativt bruk, har intresset för växtens historia vuxit. Arkeologiska fynd som detta används ofta i debatten om dagens cannabis, men forskarna själva är noga med att skilja på dåtid och nutid. Ett enda hårprov kan inte svara på hur utbrett bruket var, och det säger inte heller något om hur samhället såg på ruset. Däremot visar det att människors relation till psykoaktiva växter är djupt rotad i historien.

Gravplatsen väcker dessutom frågor om kvinnans roll i sitt samhälle. Att hon fick en grav med sådana inslag av offer och rikedom tyder på att hon var en person med särskild status. Kanske var hon en religiös ledare, en schaman eller en medlem av en härskande familj. Hennes sista resa var konstruerad för att hedra henne och för att markera hennes betydelse inför både efterlevande och osynliga makter.

Fyndet väntas nu bli uppmärksammat av både arkeologer och historiker. Det bidrar med konkreta bevis för något som länge har antagits men sällan kunnat beläggas direkt. Samtidigt understryker det hur mycket som fortfarande finns kvar att upptäcka i stäppens forntida gravar. Forskningen om livet på den sibiriska stäppen är långt ifrån avslutad, och varje ny analys kan förändra bilden av hur människor levde, dog och uppfattade omvärlden för tusentals år sedan.

Dela.

9 kommentarer

Leave A Reply