Dolda hotet i bränderna: Gamla bomber

Sporadiska detonationer har hörts i branddrabbade skogsområden kring den belgiska staden Liège, där räddningstjänsten tvingats anpassa sina insatser efter ett nytt hot som dykt upp ur marken. Längre söderut, utanför Bordeaux i Frankrike, har en massiv skogsbrand blottlagt ett gammalt förråd som tros innehålla ammunition från andra världskriget. I Nederländerna har ett bombröjningsteam kallats till en hotad skog i provinsen Limburg, där intensiva strider ägde rum under hösten 1944.

Fenomenet är inte nytt. I västra Belgien talar bönder sedan länge om ”järnskörden” – den årliga plöjningen av åkrar som ligger ovanpå första världskrigets skyttegravar, där granater och annat dödligt material regelbundet kommer upp till ytan. Men det är först nu, under de senaste årens extrema väder, som risken har ökat dramatiskt. En avgörande faktor är klimatförändringarna, som enligt experter förändrar förutsättningarna för det explosiva arvet efter konflikterna.

Sarah Njeri, forskare vid University of London med inriktning på freds- och konfliktstudier, pekar på ett tydligt mönster:

– Klimatförändringar gör nu jobbet med att gräva upp och återaktivera det som tidigare var stabilt. Bränder kan antända gamla ammunitionsrester, men kan också bränna bort snår och undervegetation som döljer dem, säger hon i en intervju.

Hon tillägger att även torkan utgör ett hot. Nyligen tvingades myndigheterna i Budapest stänga Margaretabron över Donau efter att en bomb från andra världskriget dykt upp när vattennivån sjunkit vid brofästet. I Slovakien blottades två sjöminor av Donaus extremt låga vatten, och i den uttorkade Rhen har man hittat minst en bomb från samma period.

Dessa händelser är inte isolerade. I västra Belgien har bönder i generationer kallat den årliga plöjningen av åkrar ovanför första världskrigets skyttegravar för ”järnskörden” – ett ord som speglar hur vanliga vapenskrot är i jordbrukslandskapet. Men den nya vågen av fynd sker nu i helt andra miljöer, där klimatförändringarna förvandlar tidigare stabila områden till riskzoner.

Skogsbränderna i Frankrike och Belgien har blottlagt terräng som tidigare varit otillgänglig. I Bordeaux-området exponerades ett gammalt förråd med vad som tros vara ammunition från andra världskriget efter en massiv skogsbrand. I nederländska Limburg, där tunga strider utkämpades hösten 1944, fick ett bombröjningsteam rycka ut till en hotad skog. Detonationerna i Liège är ytterligare ett exempel på hur extrema väderförhållanden – som torka, värmeböljor och skogsbränder – nu gör det dödliga arvet efter krigen synligt på ett sätt som tidigare varit ovanligt.

Klimatforskare och säkerhetsexperter pekar på att Europas tidigare stabila klimat har bidragit till att det mesta av den gamla ammunitionen legat kvar ofarligt under marken, skyddad av regn och måttliga temperaturer. Men när temperaturerna stiger och torkan blir mer utdragen förändras förutsättningarna. Det handlar inte bara om att bränder kan antända sprängämnen direkt – även värmen i sig kan påverka kemiska stabilisatorer i gammalt sprängstoff, vilket gör det instabilt. Låga vattennivåer blottlägger dessutom föremål som länge legat skyddade under ytan, och detta sker nu i flera av Europas viktigaste vattendrag.

Donau och Rhen är centrala transportleder och försörjningskällor för miljontals människor. Att ammunition nu dyker upp där skapar inte bara säkerhetsproblem för sjöfarten, utan också för all infrastruktur kring floderna. Myndigheterna står inför en komplex utmaning: att identifiera, säkra och oskadliggöra föremål som i vissa fall legat orörda i över åttio år. Arbetet kräver specialiserade team och tydliga rutiner, men när vattenstånden sjunker rekordlågt eller när skogsbränder härjar, tvingas insatserna ske under betydligt högre tidspress än tidigare.

Det är inte bara en fråga om akut säkerhet. Exponeringen av dessa vapen skapar också långsiktiga problem för samhällen, infrastrukturprojekt och markanvändning. Att bygga nya vägar, bostäder eller ledningar i områden där misstänkt ammunition finns kräver omfattande undersökningar och sanering, vilket försenar projekt och driver upp kostnaderna. För regioner som Liège – historiskt en betydande industristad – kan fynd av gamla stridsmedel få direkta ekonomiska konsekvenser, eftersom de försvårar både byggverksamhet och turism.

Samtidigt påpekar forskare att detta bara är toppen på isberget. Stora mängder ammunition ligger kvar i mark och vattendrag över hela Europa – inte bara från världskrigen utan även från senare konflikter. Enligt uppskattningar från olika museer och historiska sällskap finns det fortfarande tusentals ton sprängämnen under jord, från granater och minor till kemiska stridsmedel. När klimatet blir varmare och torrare, med fler bränder och längre perioder av låga vattennivåer, ökar sannolikheten för att dessa lämningar exponeras.

Den nederländska provinsen Limburg, där bombröjningsteamet nyligen larmades ut, ligger nära den tyska gränsen och var under andra världskriget ett strategiskt viktigt område. Här har man länge haft beredskap för att hitta odetonerad ammunition, men de senaste årens extremväder har gjort situationen mer akut. Liknande problem rapporteras från andra delar av Europa, där värmeböljor och torka får floder att sjunka till nivåer som inte setts på decennier. Detta innebär att föremål som legat dolda under vattenytan – allt från bomber till minor – nu exponeras för första gången på över 70 år.

För myndigheterna innebär detta en ständig beredskap. Bombröjningsenheter i flera länder rapporterar om en ökad arbetsbörda, och i Tyskland, där stora mängder odetonerad ammunition finns kvar från bombningar under andra världskriget, har flera stadsdelar evakuerats under de senaste åren. Även om fynden sällan orsakar omedelbar fara – då de flesta vapen är instabila men inte aktiva – utgör de ändå en allvarlig risk för olyckor, särskilt när de hanteras av okunniga eller när de exponeras för höga temperaturer.

Det som gör situationen unik är kombinationen av klimatförändringar och säkerhetsarbete. Bränder kan utlösa gamla laddningar utan förvarning, och torka kan sänka vattennivåerna så att minor och bomber blir synliga – men också farligare att röra vid. Experter varnar för att vi kan komma att se fler sådana här incidenter under kommande år, inte minst i norra Europa, där permafrost tinar och nya områden blir tillgängliga.

För myndigheterna innebär detta en växande utmaning. Varje fynd kräver samordning mellan polis, räddningstjänst, militärer och experter på explosiva varor. I takt med att klimatförändringarna fortsätter, kommer resurserna för att hantera dessa hot sannolikt att behöva utökas – enligt flera bedömare, inklusive Sarah Njeri, som ser situationen som en tydlig signal om att vi inte bara måste anpassa oss till ett varmare klimat, utan också till de arv som det förändrade klimatet gräver fram ur historien.