Ebola slår hårt mot Kongo-Kinshasa – finns inga vaccin

Det pågående Ebolautbrottet i Kongo-Kinshasa har fått Världshälsoorganisationen WHO att revidera sin riskbedömning uppåt. Situationen kompliceras av att smittan orsakas av en ovanlig variant av viruset, och området präglas av omfattande humanitära behov och lågt förtroende för myndigheterna bland lokalbefolkningen.

Det första bekräftade fallet av Ebola konstaterades i maj i Ituri-provinsen i Kongo-Kinshasa. Sedan dess har smittan spridit sig och bekräftade fall har rapporterats i ytterligare en provins, belägen tiotals kilometer från det ursprungliga epicentrumet. Enligt WHO:s senaste siffror finns det 83 bekräftade fall i landet, men organisationen bedömer att det verkliga antalet smittade troligen är betydligt högre.

Av 750 misstänkta fall uppskattas 177 personer ha dött till följd av sjukdomen. Den höga dödssiffran understryker allvaret i situationen och behovet av snabba och effektiva insatser för att begränsa spridningen.

Ett centralt problem i hanteringen av utbrottet har varit att det rör sig om Bundibugyoviruset, en ovanlig variant av Ebola. Detta skapade initial förvirring bland hälsomyndigheterna, som i ett tidigt skede testade för den vanligare Zaire-varianten av viruset. Konsekvensen blev att prover från personer som faktiskt bar på Ebola visade negativt resultat, eftersom testerna inte var utformade för att upptäcka just Bundibugyoviruset.

Den försenade upptäckten ledde till att smittspårning och andra nödvändiga åtgärder kom igång sent, vilket gav viruset möjlighet att sprida sig mer än vad som annars skulle ha varit fallet. Bundibugyoviruset har endast förekommit vid två tidigare tillfällen – i Uganda 2007 och i Kongo-Kinshasa 2012. Till skillnad från den vanligare Zaire-varianten finns det i nuläget inga godkända vaccin eller läkemedel mot Bundibugyoviruset, vilket ytterligare försvårar bekämpningen av utbrottet.

På fredagen höll Tedros Adhanom Ghebreyesus, generaldirektör för WHO, en pressträff där han meddelade att organisationen reviderar sin riskbedömning. Risken bedöms nu som mycket hög på nationell nivå i Kongo-Kinshasa, hög på regional nivå och låg på global nivå. Den uppjusterade risknivån återspeglar den allvarliga situation som råder i de drabbade områdena.

WHO har som svar på situationen skickat ytterligare erfaren personal till de provinser där Ebolafall har konstaterats. Denna förstärkning syftar till att öka kapaciteten för smittspårning, vård av sjuka och utbildning av lokal hälsopersonal.

Den humanitära situationen i de drabbade provinserna var redan före Ebolautbrottet mycket svår. Enligt Ghebreyesus är cirka fyra miljoner människor i akut behov av humanitärt bistånd i området. Samtidigt har två miljoner människor flytt från sina hem, och ytterligare tio miljoner personer hotas av akut hunger. Denna komplexa nödsituation gör smittobekämpningen ännu mer utmanande.

Ett betydande hinder för de pågående insatserna är lokalbefolkningens låga förtroende för utomstående myndigheter. Detta misstroende manifesterade sig på torsdagen när flera tält och medicinska förnödenheter sattes i brand. Ghebreyesus betonade att att bygga upp förtroendet i de berörda samhällena är avgörande för att insatsen ska bli framgångsrik, och att detta utgör en av WHO:s högsta prioriteringar.

Smittan har även spridit sig till grannlandet Uganda, där två sjukdomsfall och ett dödsfall har konstaterats. Trots detta beskriver Ghebreyesus situationen i Uganda som ”stabil”, troligen tack vare landets tidigare erfarenheter av att hantera Ebolautbrott.

I Sverige har högisoleringsavdelningen på Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge meddelat att man höjt beredskapen med anledning av det pågående utbrottet. Detta är en rutinåtgärd för att säkerställa att sjukvården är förberedd att hantera eventuella fall som skulle kunna nå Sverige, även om risken bedöms som låg.

Det aktuella utbrottet understryker återigen de utmaningar som finns i att bekämpa smittsamma sjukdomar i konfliktdrabbade och fattiga regioner, där bristande infrastruktur, humanitära kriser och lågt förtroende för myndigheter försvårar effektiva insatser.