FN kapar nödhjälp till svältdrabbade i Sudan: ”Har inte råd”

Sedan 2024 har de samlade internationella biståndsanslagen minskat med nästan en fjärdedel. Över hela världen syns följderna, men ingenstans är läget mer akut än i Sudan. Landet har sedan våren 2023 slitits sönder av ett brutalt inbördeskrig mellan regeringsstyrkor och den paramilitära milisgruppen RSF. Enligt FN:s livsmedelsprogram WFP lever omkring 20 miljoner människor i akut hunger, och runt 200 000 befinner sig i det som klassas som IPC5 – den allvarligaste graden av svält på FN:s skala. Den absoluta majoriteten av de drabbade är kvinnor och barn.

– Det här innebär att barn dör. Historiskt har vi alltid hittat vägar att hjälpa människor som svälter. Nu kan vi för första gången någonsin behöva välja bort det, säger Carl Skau på WFP.

Skau var på plats i svältdrabbade El Fasher i Darfur i september för att själv bevittna katastrofen. WFP når i dag runt 20 000 människor med nödhjälp i staden. För dem som är kvar innebär hjälpen den enda livlinan. Samtidigt förvärras läget av klimatfenomenet El Niño, som skapar svårare extremväder och slår ut skördar i stora delar av världen. WFP bedömer att minst 49 miljoner människor globalt kommer att pressas in i akut hunger till följd av El Niño till slutet av 2027.

Till detta kommer den så kallade Hormuzkrisen. Hormuzsundet är en av världens viktigaste transportleder för olja och gas, och den förhöjda konfliktnivån i regionen har drivit upp bränslepriserna. Det får direkta konsekvenser för hjälparbetet. WFP uppger att kostnaden för en grundläggande diet i Sudan har ökat med 40 procent sedan februari i år. Flygbränslet, som behövs för att transportera nödhjälp till svåråtkomliga områden, har blivit 35 procent dyrare.

Carl Skau beskriver situationen som en perfekt storm. Organisationen ställs nu inför ett omöjligt val: antingen genomföra kostsamma flygsläpp till de värst drabbade områdena, eller satsa på markbundna hjälpsändningar som kan nå betydligt fler människor som närmar sig svältgränsen. Att välja bort flygsläppen skulle frigöra resurser, men innebära att människor i de mest isolerade delarna av Sudan lämnas utan hjälp.

– Om man slutar hjälpa dem som närmar sig svältgränsen under några månader kommer de också att hamna i IPC5. Vi befinner oss i en diskussion om att välja bort nödhjälpen från luften, men då vet vi att folk fortsätter att dö. Människor inom WFP är rasande över detta, det bryter ner moralen totalt, säger Skau.

Redan nu har WFP minskat matransonerna för omkring 950 000 människor i Sudan. Inom de kommande veckorna väntas ytterligare nedskärningar, enligt organisationen. Bristen på finansiering märks också i grannländerna Sydsudan och Tchad, som tagit emot miljontals flyktingar från det sudanska kriget. Även där tvingas WFP nu skära ner hjälpen.

Vanessa Boi, chef för WFP:s flyktingstöd i Adre i Tchad, beskriver situationen i ett uttalande:

– Vi beskriver inte något abstrakt. Vi pratar om mindre mat som når kvinnor och barn som redan har förlorat nästan allt.

Biståndskrisen kommer i en tid när de humanitära behoven ökar snabbare än finansieringen. Flera stora givarländer har dragit ner på sina anslag, och samtidigt blir konflikterna allt fler och mer utdragna. Det globala hjälpsystemet, som byggts upp under decennier, sätts nu under en press som många bedömare menar saknar motstycke i modern tid.

För människorna i Sudan handlar det inte längre om framtida utmaningar, utan om överlevnad i dag. När WFP tvingas prioritera mellan olika grupper av svältande människor, är det en påminnelse om att resurserna har en gräns. Utan nya anslag riskerar klyftan mellan dem som får hjälp och dem som lämnas kvar att växa ytterligare – med dödliga konsekvenser.