Island: EU-samtal utesluts under mandatperiod

Reykjavik gav besked under söndagen: Island kommer inte att inleda några nya förhandlingar om EU-medlemskap under den nuvarande mandatperioden. Beskedet kom efter att en rådgivande folkomröstning visat att en majoritet av islänningarna säger nej till att återuppta de anslutningssamtal som frös 2013.

Efter en lång och bitvis mycket jämn räkning stod det till slut klart att nej-sidan vunnit med 52,8 procent av rösterna mot ja-sidans 47,2. Valdeltagandet landade på 82,5 procent, den högsta siffran sedan parlamentsvalet i april 2009. Under söndagseftermiddagen gav regeringsföreträdare en försiktig kommentar till resultatet.

– Vi kommer inte att gå vidare med samtal om medlemskap under denna mandatperiod, sade statsministern och tillade att hon haft kontakt med Europeiska rådets ordförande Antonio Costa för att betona att banden mellan EU och Island förblir starka. Några ytterligare detaljer om hur processen ska avslutas ville hon inte ge. – Vi ska diskutera med alltingets utrikesutskott om hur detta kapitel bäst kan avslutas. Vi gör inga definitiva utfästelser, sade hon.

För nej-sidan var glädjen stor. ”Folket har talat”, skrev Gudrún Hafsteinsdóttir, partiledare för det konservativa självständighetspartiet och en av nej-sidans tyngsta företrädare, i ett inlägg på X.

Folkomröstningen var i strikt mening inte en folkomröstning om ett EU-medlemskap, utan om landet ska återuppta de medlemskapsförhandlingar som pausades 2013 av den dåvarande EU-skeptiska regeringen. Redan 2015 bad den isländska regeringen att få betraktas som sökland, men 2013 års regerings beslut att frysa samtalen har därefter stått fast.

Island är sedan länge medlem i EES-avtalet och på så sätt en del av EU:s inre marknad, även om landet står utanför både EU och tullunionen. För många handlar frågan om ett medlemskap i hög grad om fisket, en av landets viktigaste näringar. Motståndare till ett medlemskap pekar ofta på att ett medlemskap skulle innebära ett tvång att underordna sig EU:s gemensamma fiskeripolitik, vilket av många ses som ett hot mot Islands självbestämmande över sina egna naturresurser. Samtidigt har ja-sidan under de senaste åren fört fram en allt bredare argumentation, måhända som en spegling av omvärldsläget. Stigande inflation och oron för hur ett globalt handelskrig med USA:s tullar skulle kunna påverka den lilla önationen har blivit allt viktigare – och även om frågan är om just EU-medlemskapet i sig skulle vara en lösning på dessa problem, har den ändå get tyngd åt lägret som menar att Islands plats är i EU.

Säkerhetspolitiska frågor har också fått större utrymme i debatten. Island har ingen egen försvarsmakt. I stället förlitar man sig på sitt medlemskap i Nato och ett bilateralt försvarssamarbetsavtal med USA. Men de senaste månaderna har frågan om hur tillförlitlig en sådan allians faktiskt är blivit allt mer omdebatterad. President Donald Trumps öppna uttalanden om att vilja ta kontroll över Grönland har lett till djup oro i Reykjavik. Om USA kan hävda rätt att lägga sig i varandras territorier av säkerhetspolitiska skäl, resonerar många, vad är då egentligen skyddsavtalet med USA värt? Just detta har varit en av de starkast drivande krafterna hos den nya generationen som förespråkat ett EU-medlemskap, inte minst som en motvikt till både USA och det växande inflytandet från Ryssland i norra Atlantområdet.

Med söndagens besked har dock den vägen nu stängts, åtminstone för den här mandatperioden. Regeringen har gett sig själv i uppgift att avsluta kapitlet på ett värdigt sätt. Det formella beskedet ska nu lämnas till EU-sidan och processen kommer att stämmas av med utrikesutskottet, men det framgår att några nya samtal inte kommer att inledas.

Hur detta slutar formellt återstår att se. Klart är att en av Nordens mest EU-skeptiska väljarkårer har fått vatten på sin kvarn – om än inte en lika övertygande seger som opinionsmätningarna antytt under våren. Med ett valdeltagande som nära nog når upp till 2009 års tuffa rekord noterade inte bara politiker och journalister utan också diplomater runt om i Europa. För ett halvår sedan var detta en fråga som EU-kommissionen följde med stor oro. Med valresultatet i hand kommer kommissionen troligen att lägga frågan åt sidan – för nu.