”Rekorddjup” ukrainsk attack i Arktis: ”Visar att man kan”

Ukrainas militära specialförband SSO uppger att man har genomfört en drönarattack på rekorddjup mot två gasförädlingsanläggningar i Novyj Urengoj och Purovskij i Jamalo-Nentsien i nordvästra Sibirien. Området har fram till nu betraktats som en helt säker bakre zon för angriparen, skriver SSO i ett inlägg på Telegram.

Attacken ska ha utförts med drönaren FP-1 från det ukrainska vapenföretaget Fire Point. Enligt företaget är det en långräckviddig enkelriktad attackdrönare som kan nå en maxhastighet på 205 kilometer i timmen. Vapnet har använts frekvent i ukrainska angrepp på ryskt territorium. ”Gissa vem som just färdades över 3 300 kilometer och framgångsrikt träffade målet?” skriver Fire Point på X.

Den ryske guvernören i Jamalo-Nentsien, Dmitrij Artjuchov, bekräftar att en drönarattack mot en industrianläggning avvärjdes. ”Det kraschade drönarvraket orsakade en brand”, skriver han på Telegram. Det finns ännu inga uppgifter om hur omfattande skadorna är eller om produktionen har påverkats.

Jamalo-Nentsien är ett av Rysslands viktigaste energidistrikt. Det ligger i västra Sibirien och står för en stor del av landets naturgasproduktion. Här finns produktionscentrum som Novyj Urengoj, och regionen är också centrum för stora LNG-projekt på Jamalhalvön. Gasjätten Gazprom har sina huvudproduktionsområden här, medan den oberoende gasproducenten Novatek driver flera projekt i regionen. För Ryssland är gasen en strategisk inkomstkälla och en viktig del av krigsekonomin. Attacken mot anläggningar i detta område slår därför både mot en symboliskt viktig industri och mot den ryska statsbudgeten. Gasen från distriktet når både inhemska konsumenter och exportmarknader, och även om attacken är begränsad sänder den en signal om att den ryska energisektorn inte är skyddad.

Sedan den fullskaliga invasionen inleddes har Ukraina successivt byggt upp en egen drönarindustri. Fire Point är ett av flera företag som vuxit fram under kriget och som specialiserat sig på långräckviddiga system. Drönarna har blivit en central del av krigföringen, både för spaning och för precisionsattacker mot mål djupt inne i Ryssland. Tidigare har ukrainska drönare nått oljeraffinaderier, flygbaser och militära depåer, men sällan så långt österut som till Jamalo-Nentsien.

Jörgen Elfving, tidigare överstelöjtnant i Försvarsmakten, bedömer att det är sannolikt att Ukraina verkligen nådde så långt in i Ryssland. – Ukraina har hela tiden utvecklat drönare som har blivit mer kvalificerade och mer långräckviddiga. Dessutom håller man på att utveckla ballistiska robotar, säger han.

Att Ryssland skulle ha betraktat just den delen av Sibirien som säker är Elfving dock tveksam till. Den ryska ledningen ser en risk för attacker överallt, med undantag för de östligaste delarna. Samtidigt är man medveten om att luftförsvaret brister. – Problemet ur ryskt perspektiv är att luftförsvarsresurserna inte räcker till för att skydda alla möjliga mål. Det man har gjort är att organisera frivilligförband för att skydda vissa anläggningar. De är utrustade med relativt okvalificerad materiel. Det är jeepar på vilka man har monterat kulsprutor och liknande, säger han.

Ryssland har också försökt lätta på trycket genom att släppa fram privata luftvärnssystem. I slutet av maj gav den ryska ledningen grönt ljus till privata aktörer att köpa in luftvärn. Det öppnade bland annat för Rysslands centralbank och andra finansiella institut att skydda sina byggnader mot drönare.

Den nya attacken visar ändå att problemen kvarstår. I en analys skriver den amerikanska tankesmedjan ISW att attacken så djupt in i landet visar hur otillräckligt Rysslands luftförsvar är för att skydda ett så stort område. ISW pekar också på bristande samordning mellan industrin och militären, vilket gör industriella mål sårbara.

Ukraina har dock inte obegränsade resurser. De mest avancerade drönarna och långräckviddiga vapnen finns bara i begränsat antal. – Det innebär att man måste prioritera användningen av dem, vilka mål man ska sätta in dem mot, säger Jörgen Elfving.

Att Ukraina trots det valde att slå mot gasanläggningar i Sibirien skickar en tydlig signal. – Det här är ett sätt för Ukraina att visa att man kan. Det ökar problematiken på den ryska sidan, säger han.