Så utnyttjar Ryssland Ukrainas brist på luftvärn

Ryssland har trappat upp sina attacker mot Ukraina med ballistiska robotar i en omfattning som inte skådats tidigare under invasionskriget. Bara i juli avfyrades minst 126 sådana robotar, fler än under någon annan enskild månad sedan den fullskaliga invasionen inleddes. Flera av attackerna har riktats mot Kiev. Till skillnad från kryssningsrobotar och drönare, som ofta kan skjutas ner med luftvärn, färdas de ballistiska robotarna i hög hastighet och är mycket svåra att parera. Träffsäkerheten har varit så hög att den ukrainska militären i augusti slutade publicera uppgifter om hur många ballistiska missiler som skickas varje dygn.

Krigets karaktär har skiftat flera gånger. I början av den fullskaliga invasionen användes drönare i liten utsträckning. I dag dominerar de slagfältet. Ryssland har också i allt större skala börjat använda Shaheddrönare med jetmotor, vilket ger dem liknande egenskaper som kryssningsrobotar, men till en lägre kostnad. Det har tvingat Ukraina att förbruka dyra luftvärnsrobotar för att möta relativt billiga mål.

Det enda effektiva sättet att stoppa en ballistisk robot är med avancerade system som Patriot. Det amerikanska luftvärnssystemet utvecklades på 1980-talet och anses fortfarande vara ett av världens mest kapabla. Men det är kostsamt. En Patriotrobot kostar omkring 30 miljoner kronor, och i regel avfyras två robotar mot varje anfallande missil. Ett stort anfall kan därför bli extremt dyrt för försvarssidan. Patriot tillverkas av det amerikanska försvarsbolaget Raytheon, i dag en del av RTX.

Den höga förbrukningen har blottlagt en akut brist på avancerade luftvärnssystem. USA:s egna lager har minskat kraftigt sedan Iran-kriget bröt ut. Redan under Iran-krigets tre första dagar använde USA omkring 800 Patriotrobotar, enligt president Volodymyr Zelenskyj. Det är fler än Ukraina haft tillgång till under hela invasionskriget. USA har därför varit ovilligt att skicka fler till Kiev. Ett löfte från president Donald Trump om att låta Ukraina licenstillverka Patriot drogs först tillbaka, men enligt utrikesminister Marco Rubio har diskussionerna återupptagits.

En licensproduktion är dock ingen snabb lösning. Japan behövde tre år från avtal till att tillverkningen kom igång. Tyskland, som tecknade sitt licensavtal 2024, har ännu inte producerat någon Patriotrobot. Alternativ finns, men inte heller de är tillgängliga i närtid. SAMP/T, som byggs av Eurosam med franska och italienska försvarsbolag, brukar beskrivas som ett sofistikerat system. Ukraina utvecklar dessutom ett eget luftvärnssystem, Freyja, tillsammans med nio andra länder och flera försvarsindustribolag. En prototyp kan vara klar nästa år, men storskalig produktion ligger längre fram.

På kort sikt är Ukraina beroende av andra länders befintliga lager. President Zelenskyj använde sitt besök i Oslo i samband med kung Harald V:s begravning för samtal med den norska regeringen om bland annat luftvärn. EU har ökat pressen på Grekland att dela med sig av sina system, och diskussioner förs även med Israel. Ukraina har samtidigt skrivit avtal med europeiska partners om leverans av 1 000 Patriotrobotar, men även där är leveranstiderna långa.

En annan väg är att slå ut rysk produktion av robotar. För att attackera nyckelplatser på ryskt territorium krävs dock tillgång till SpaceX:s Starlink över Ryssland, något Ukraina hittills inte fått.

Ryssland ser ut att kunna hålla uppe tempot. Enligt ukrainska experter ligger den ryska produktionskapaciteten på minst 1 000 ballistiska robotar om året. Det kan jämföras med USA:s tillverkning av Patriotrobotar, som uppskattas till runt 600 om året. Den europeiska produktionen av SAMP/T är ännu lägre. Chefen för Ukrainas militära underrättelsetjänst, Oleh Ivasjthenko, bedömer att Ryssland har resurser att fortsätta kriget åtminstone till 2028.

Den samlade bilden är att luftförsvaret blivit krigets flaskhals. Efterfrågan på avancerade system är enorm, men utbudet är begränsat och tillverkningen tar tid. Trots västerländska löften fortsätter de ryska attackerna, medan nya robotar tar månader eller år att få fram.