Planetens förråd av färskvatten fortsätter att minska

Färskvatten är en ändlig resurs, även om jorden till största delen är täckt av vatten. Nästan allt vatten är salt, och av sötvattnet finns merparten i glaciärer och polarisar. Den andel som faktiskt går att använda för dricksvatten och bevattning – vattnet i sjöar, floder och grundvattenmagasin – utgör bara några promille av planetens vatten.

Den tillgängliga andelen har dessutom minskat stadigt under det senaste årtiondet. I en ny rapport från FN-organet Meteorologiska världsorganisationen WMO, ”State of Global Water Resources”, som summerar vattensituationen för förra året, konstateras att jordens glaciärområden minskat påtagligt fyra år i rad. Förra året försvann sammanlagt omkring 408 miljarder ton is, vilket direkt höjde världshavens yta med 1,1 millimeter.

WMO:s generalsekreterare Celeste Saulo beskriver utvecklingen som att mänskligheten förbrukar sitt vattenkapital. Hon påminner om att vattnets kretslopp har två delar: en snabb, med regn och markfukt, och en långsam, med grundvatten och glaciärer. Den långsamma delen fungerar som en buffert när nederbörden sviker. Men nu töms den bufferten i snabb takt.

Klimatförändringarna smälter glaciärer över hela världen, samtidigt som grundvatten pumpas upp snabbare än det hinner fyllas på. Uttaget sker framför allt för storskalig bevattning, expanderande städer och industri. När brunnar sinar borras nya i stället för att hushålla med vattnet som en begränsad resurs.

Enligt Saulo uppvisade nästan två tredjedelar av världens övervakade grundvattenbrunnar onormala nivåer under 2025. Balansen försköts ytterligare mot underskott jämfört med 2024 – inte mot återhämtning, säger hon.

Rapportförfattarna pekar också på ett grundproblem: klimatförändringarna har gjort vattnets kretslopp ojämnare och mer oförutsägbart. Områden som på lång sikt går mot vattenbrist kan drabbas av svåra översvämningar från extrema skyfall. Det vattnet hinner inte alltid tränga ner i grundvattnet, utan rinner snabbt ut i havet igen. Ett tydligt exempel förra året var Kerrville i Texas, där översvämningarna var kraftiga samtidigt som grundvattennivåerna var kritiskt låga.

För att hantera det nya läget krävs både beredskap och långsiktig planering, enligt WMO. Men det går inte att styra det man inte känner till, påpekade Wayne Jenkinson, chef för WMO:s avdelning för hydrologi och kryosfär, vid en presskonferens. Han betonar att kontinuerlig övervakning är nödvändig för att förstå var vattnet finns och hur det rör sig.

Samtidigt är övervakningen bristfällig i flera av de regioner som drabbas värst. Där får man i stället använda beräkningsmodeller för att bedöma vattentillgången. En av tretton aktörer som levererar sådana globala vattenberäkningar är svenska SMHI. Det är jättekul att vi kan hjälpa till med bättre förståelse av den globala vattenbalansen, så att man kan börja fundera på lösningar, säger Berit Arheimer, professor i hydrologi vid SMHI.

Vattenbristen har på så sätt blivit en strategisk fråga inte bara för stater utan också för företag och investerare. Särskilt utsatt är gruvnäringen, som är beroende av vatten i hela produktionskedjan – från malmupparbetning och dammbindning till hanteringen av anrikningssand. I torra gruvregioner som Chile – världens största kopparproducent – Australien och södra Afrika ökar konkurrensen om vattnet mellan gruvor, jordbruk och lokalsamhällen. Flera bolag har fått se produktion och tillståndsprocesser påverkas av vattenbrist.

Det har lett till en märkbar teknisk omställning i branschen. Allt fler gruvbolag investerar i avsaltningsverk, vattenåtervinning och metoder som minskar behovet av färskvatten, exempelvis torrdeponering av anrikningssand. Även finansmarknaden har börjat räkna in vattenrisker i värderingar och kreditbedömningar. Bolag som saknar en trovärdig vattenstrategi kan få svårare att få tillstånd, försäkring och kapital.

WMO:s rapport understryker att de åtgärder som sätts in måste bygga på fakta. Utan bättre global vattenövervakning riskerar både länder och företag att agera på ofullständiga underlag – och samtidigt som behoven växer blir utrymmet för misstag allt mindre.