En qatarisk delegation anlände på fredagen till Teheran i ett försök att bryta dödläget i de pågående förhandlingarna mellan USA och Iran. Enligt källor till Reuters arbetar medlarna för att lösa de sista kvarvarande frågorna och få till stånd en överenskommelse mellan de två länderna, vars relationer präglats av djupa motsättningar under decennier.

Qatar, som tidigare spelat en central roll som medlare i Gazakonflikten, har hittills hållit en lägre profil under det pågående kriget i Iran. Trots detta har landet själv drabbats hårt av konflikten. Iranska robotar och drönare har vid upprepade tillfällen attackerat qatariskt territorium och slagit ut delar av landets strategiskt viktiga gasproduktion. Qatar är en av världens största exportörer av flytande naturgas, och störningar i produktionen har potentiellt betydande konsekvenser för den globala energimarknaden.

Pakistan, som bär huvudansvaret som medlare i konflikten, fortsätter att vara djupt engagerat i fredsprocessen. Landets arméchefen Asim Munir landade på fredagen i Iran för att personligen delta i de känsliga samtalen. Pakistans diplomatiska roll understryker landets strategiska position i regionen och dess historiska band med både Iran och USA.

Från båda sidor kommer nu försiktigt positiva signaler om att gapet mellan parterna börjat krympa. Under sitt besök i Sverige gav USA:s utrikesminister Marco Rubio uttryck för en försiktig optimism kring förhandlingsläget. Han medgav att ”vissa framsteg” gjorts i diskussionerna, men betonade samtidigt att mycket arbete återstår innan en slutgiltig överenskommelse kan nås.

”Jag vill inte vara överdrivet optimistisk. Låt oss se vad som händer under de närmaste dagarna”, sade Rubio och signalerade därmed att situationen fortfarande är ömtålig och kan förändras snabbt.

Enligt källor som talat med den saudiska tv-kanalen al-Arabiya har förhandlarna tagit fram ett så kallat slimmat avtal, en förenklad överenskommelse som kan komma att godkännas av både USA och Iran inom de närmaste timmarna. Detta interimsavtal fokuserar på de mest akuta frågorna och lämnar mer komplicerade frågeställningar till senare förhandlingsrundor.

Enligt uppgifterna innehåller utkastet till avtal bland annat bestämmelser om ett omedelbart eldupphör samt garantier för fri navigering genom det strategiskt avgörande Hormuzsundet. Sundet är en av världens viktigaste vattenleder för oljetransporter, och omkring en femtedel av världens oljekonsumtion passerar genom denna smala passage. Eventuella störningar i sjöfarten här får därför omedelbar påverkan på globala energipriser.

Det som dock inte nämns i det föreslagna interimsavtalet är de mest kontroversiella frågorna – Irans kärnvapenprogram och hur landet ska hantera sina lager av höganrikat uran. Dessa frågor har under lång tid varit de största stötestenarna i relationerna mellan länderna. Enligt planerna ska förhandlingar om dessa återstående och känsliga frågor inledas inom en vecka efter att interimsavtalet trätt i kraft.

Frågan om Irans kärnenergiprogram har varit högaktuell under hela fredsprocessen. USA:s president Donald Trump har vid upprepade tillfällen varit tydlig med sin ståndpunkt att Iran aldrig får tillåtas utveckla kärnvapen. Han har krävt att landet måste göra sig av med sitt höganrikade uran, vilket kan användas till vapentillämpningar om det anrikas ytterligare.

På denna punkt verkar parterna fortsatt stå långt från varandra. På torsdagen rapporterade Reuters, med hänvisning till två högt uppsatta iranska källor, att landets högsta ledare Mojtaba Khamenei utfärdat ett direktiv som förbjuder att landets höganrikade uran lämnar Iran. Detta direktiv komplicerar förhandlingarna avsevärt, eftersom USA och västmakterna länge krävt just att Iran ska transportera bort eller späda ut sitt höganrikade uran som en del av en eventuell överenskommelse.

De kommande dagarna blir avgörande för om de diplomatiska ansträngningarna ska lyckas eller om länderna återigen hamnar i ett dödläge. Den internationella spänningen kring Irans kärnvapenprogram har pågått i årtionden, och en lösning skulle innebära en betydande stabilisering av säkerhetsläget i Mellanöstern.