Irankonflikten kan utlösa historisk flyktingkris

Iran, med sina drygt 92 miljoner invånare och ytterligare 3,5 miljoner flyktingar – främst från Afghanistan – kan stå inför en humanitär katastrof av enorma proportioner om den pågående militära konflikten eskalerar eller om ett inbördeskrig bryter ut.

Enligt beräkningar skulle en flyktingvåg som motsvarar endast 10 procent av landets befolkning innebära att över 9,2 miljoner människor tvingas på flykt. Detta kan jämföras med den syriska flyktingkrisen där cirka 6 miljoner människor – motsvarande 25 procent av befolkningen – lämnade landet under perioden 2011-2024.

Den amerikanska tankesmedjan Cato Institute publicerade förra året en analys som varnar för att ett amerikanskt angrepp mot Iran, som leder till regimens fall, skulle kunna resultera i den största flyktingkatastrofen sedan andra världskriget. I ett värsta tänkbara scenario, där flyktingströmmarna motsvarar den procentuella andelen från Syrien, skulle uppemot 23,4 miljoner iranier kunna tvingas lämna sitt hemland. Därtill kommer de 3,5 miljoner flyktingar som redan befinner sig i landet.

Analysen pekar dock på flera demografiska skillnader mellan Iran och Syrien som kan påverka flyktingsituationens omfattning och karaktär. Omkring 80 procent av Irans befolkning är bosatta i städer, jämfört med ungefär hälften av Syriens befolkning före kriget. Iranier har generellt sett större ekonomiska resurser och starkare kulturella kopplingar till västvärlden än syrier, vilket kan påverka både viljan och möjligheterna att fly.

Dessa demografiska skillnader innebär sannolikt att resursstarka iranier skulle försöka ta sig till västländer, medan mindre bemedlade iranier troligen skulle söka sig till grannländerna. Azerbajdzjan, Irak och Turkiet identifieras som de första mottagarländerna vid en eventuell massflykt.

Oroande tecken finns redan. I samband med USA:s anfall mot iranska kärnenergianläggningar i juni 2025 började iranier lämna landet. De norra gränsövergångarna till Turkiet, Azerbajdzjan och Armenien rapporteras vara överbelastade av iranier som försöker lämna landet. Rädslan för kärnkraftskatastrofer och strålningsrisker förvärrar situationen, liksom den kollapsande iranska ekonomin som förstärker de interna spänningarna i landet.

Bitte Hammargren, Mellanösternanalytiker kopplad till Utrikespolitiska institutet, påpekar att Turkiet befinner sig i en särskilt utsatt position:

”Ett land som står på tå nu är Turkiet. Dels för att Turkiet har en lång landgräns mot Iran och dels för att iranier kan resa visumfritt till Turkiet på kortare turistbesök. Tidigare har det gynnat turkisk ekonomi, men om Iran faller sönder och människor försöker fly kan det bli en belastning.”

Svenska Migrationsverket har ännu inte påbörjat någon djupare analys av vilka konsekvenser en eventuell flyktingström från Iran skulle kunna få för Sverige och Europa. Frågan om hur europeiska länder skulle hantera ett potentiellt massivt inflöde av flyktingar från Iran kvarstår därmed obesvarad.

Alexander Atarodi, senior rådgivare på biståndsmyndigheten Sida och expert på Mellanöstern, är dock något mer återhållsam i sin bedömning. Han menar att en kortvarig konflikt sannolikt inte skulle generera några omfattande flyktingströmmar:

”Ett utdraget krig kan tvinga många människor på flykt, men det ska till starka krafter för att folk ska lämna,” säger Atarodi.

Hur situationen kommer att utvecklas beror på flera faktorer, däribland konfliktens varaktighet, intensitet och geografiska utbredning. Det internationella samfundets agerande, liksom grannländernas förmåga och vilja att ta emot flyktingar, kommer också att spela en avgörande roll för hanteringen av en potentiell humanitär kris av historiska proportioner.