Marocko – EU:s partner och fruktade rival

Marockos kung Muhammad VI styr landet genom en kombination av formella institutioner och ett informellt nätverk av säkerhetstjänster och förtrogna. Den mest kända delen av nätverket är DGST, den inrikes underrättelsetjänsten, som leds av Abdellatif Hammouchi. Den 60-årige Hammouchi är sedan flera år också chef för den civila poliskåren. 2014 greps han i Paris sedan en fransk medborgare vittnat om att han torterats i det ökända lägret Temara och att han sett Hammouchi där. Marocko hävdade att Hammouchi var på diplomatiskt uppdrag och åtnjöt immunitet. Han släpptes därefter.

Utrikesspionaget sköts av DGED, under ledning av Mohammed Yassin Mansouri, och de väpnade styrkorna har en egen underrättelsetjänst, al-Maktab al-Thani. Alla organen är kopplade till det informella maktcentrum som kallas Byrå 21 och som har sitt säte i kungliga palatset i Rabat. Där är Fouad Ali el-Himma den centrala figuren. Han är kungens förtrogne och kallas ofta ”skuggmannen”. Utöver säkerhetspolitiken har el-Himma byggt upp partiet PAM, ett av landets tongivande politiska partier, som i dag leds av hans släkting Fatima al-Mansouri.

Kritik mot el-Himma och andra nyckelpersoner tolereras inte. Våren 2011 publicerade tidningen Al-Masaa uppgifter om el-Himmas inblandning i upphandlingar av statliga kontrakt. Chefredaktören Rachid Nini dömdes till fängelse. I dag är han tillbaka med en ny tidning som återigen prövar gränserna. Marocko klarade den arabiska våren utan att förlora makten. Strategin har i hög grad byggt på en kombination av hårda tillslag och eftergifter, snarare än öppet våld.

Samma maktspel präglar Marockos relationer med EU, Spanien och Frankrike. En vändpunkt kom 2009, då Spanien beslutade att kungen inte längre skulle vara religiöst överhuvud för muslimerna i Ceuta och Melilla. Marocko reagerade starkt. Vid ett massmöte i Nador varnade el-Himma Spanien för att en ”kolonial 1950-talsmentalitet” skulle få konsekvenser. Därefter blockerade Marocko vid upprepade tillfällen livsmedelstransporter till de två spanska enklaverna och släppte fram migranter. Enligt en rapport från den spanska underrättelsetjänsten CNI ska el-Himma ha planerat stormningen av stängslet 2021 personligen.

Ceuta och Melilla är två spanska territorier på Afrikas nordkust och en av EU:s enda landgränser mot Afrika. De utgör därför en central påtryckningspunkt. Marocko är väl medvetet om sitt geografiska värde som Europas lås mot Afrika. Sedan 2019 har EU betalat över en miljard euro till Marocko för gränsskydd, utöver hundratals miljoner i bistånd. Ändå är dessa summor små jämfört med handelsavtalet mellan Marocko och EU. Den marockanska exporten av frukt och grönsaker, som i princip sker tullfritt, är en grundbult i ekonomin. Franska och spanska bönder har länge protesterat mot konkurrensen, men Paris och Madrid har undvikit en öppen konflikt.

En annan central del i Marockos strategi är spionprogrammet Pegasus, utvecklat av israeliska NSO Group. Enligt uppgifter fick Marocko tillgång till programmet 2017 efter att Förenade Arabemiratens dåvarande kronprins Mohammed bin Zayed betalat kostnaden. Pegasus ska bland annat ha använts mot spanska journalister och politiker. Våren 2021 ska Marocko på detta sätt ha fått kännedom om att Polisarios ledare Brahim Ghali, som företräder Västsaharas självständighetssträvanden, tagits emot för vård i Spanien. Kort därefter släpptes tiotusentals migranter fram mot gränsstängslet, och över 14 000 tog sig in i Ceuta.

Veckan därpå hackades telefoner i hela den spanska statsledningen. Det upptäcktes först flera månader senare. Våren 2022 kom nästa steg: Marocko tillkännagav att Spaniens premiärminister Pedro Sánchez omprövat landets position i Västsahara-frågan och ställt sig bakom Marockos autonomiplan, som utesluter självständighet för området. Sánchez bekräftade den oväntade kursändringen, trots protester från spanska vänsterpartier.

Västsahara är ett av Marockos viktigaste utrikespolitiska mål. Området var en spansk koloni fram till 1975 och kontrolleras i dag till 80 procent av Marocko. I juli 2024 antog FN:s säkerhetsråd resolution 2797, som välkomnade Marockos autonomiplan. Redan 2020 fick Marocko ett annat stöd: USA:s dåvarande president Donald Trump erkände Västsahara som marockanskt territorium sedan Marocko gått med i Abraham-avtalen och öppet erkänt Israel. I Västsahara döptes en ny motorväg till The Donald Trump Highway.

När det gäller Ceuta och Melilla är Marockos ledning splittrad. I skolorna får barnen lära sig att städerna är ockuperad mark, trots att FN erkänner dem som spanskt territorium. Men om Spanien ger efter och Marocko tar över enklaverna skulle de förlora sitt värde som påtryckningsmedel. Utan EU-gränsen försvinner det verktyg som gjort Ceuta och Melilla till centrala delar i Marockos maktspel mot Europa.