Tyskland befinner sig i en djup politisk kris som förvärras av ekonomisk stagnation, säkerhetshot och interna splittringar inom det styrande kristdemokratiska partiet CDU. Förbundskansler Friedrich Merz ledarskap ifrågasätts alltmer öppet, och situationen jämförs med historiska kriser som lett till långvariga perioder i opposition.

Den tyska ekonomin, som länge betraktats som Europas motor, presterar betydligt sämre än väntat. Särskilt allvarliga är signalerna från den strategiskt viktiga bilindustrin, där företag hotar med massuppsägningar och fabriksnedläggningar. Detta är bekymmersamt för ett land där fordonstillverkningen utgör en hörnsten i ekonomin och sysselsätter hundratusentals människor.

Till de ekonomiska bekymren kommer säkerhetspolitiska utmaningar. USA har aviserat planer på att dra tillbaka amerikanska trupper från Tyskland, vilket skapar osäkerhet kring landets försvarskapacitet. Detta sker i en tid då den europeiska säkerhetsarkitekturen redan står under press.

En av de mest upprörande händelserna under sommaren var terrordådet mot Berlins Pridefestival Christopher Street Day förra helgen. Attacken, som utfördes av den 21-årige Abdul Ballout, har utlöst en intensiv debatt om myndigheternas hantering av kända hot. Trots att säkerhetstjänsten kände till att Ballout hyste terrorsympatier och höll honom under övervakning, lyckades de inte förhindra dådet. Detta har väckt frågor om effektiviteten i landets säkerhetsarbete och underrättelseverksamhet.

Men det är den interna politiska krisen inom CDU som nu dominerar den tyska politiska agendan. I centrum står skandalen kring Jens Spahn, som nyligen tvingades avgå från sin inflytelserika position som gruppledare i förbundsdagen. Spahn och hans make hade skaffat ett barn med hjälp av en surrogatmamma i USA, trots att surrogatmödraskap är förbjudet i Tyskland – ett förbud som Spahn själv tidigare stött.

Att en högprofilerad politiker tagit sig friheter som förvägras vanliga medborgare blev ohållbart för både partiet och väljarna. Merz besvarade krisen genom att ge Spahn sparken och genomföra omfattande personalförändringar i partiets ledning. Nya namn utsågs till nyckelpositioner som partisekreterare, chef för kanslerämbetet, hälsominister och trafikminister.

Merz hade hoppats att omorganisationen skulle leda till en nytändning och arbetsro, men i stället har den utlöst ett internt uppror. Anonyma partikällor har vänt sig till medierna med hård kritik mot förbundskanslern. Kristdemokrater beskriver honom som ”omänsklig”, ”elak” och ”illojal” i olika tyska medier. Andra menar att han driver en enmansshow och saknar förmåga till samarbete och kompromisser.

”Ni leder inget företag, det här är ett parti!”, ska partikollegan Heiko Strohmann ha dundrat inför partistyrelsen, enligt tidningen Der Spiegel. En annan kristdemokrat hävdar i Frankfurter Allgemeine Zeitung att Merz ”har fått alla emot sig”. Kritiken påminner om den brittiske premiärministern Keir Starmers nyliga problem, även om situationen i Tyskland är mer allvarlig.

Inom CDU dras paralleller till den tidigare förbundskanslern Helmut Kohls dramatiska fall i slutet av 1990-talet. Kohl tvingades bort efter att ha avslöjats med att ta emot hemliga partibidrag, vilket ledde till ett väljareuppror och sju år i opposition för CDU. EU-parlamentarikern Dennis Radtke menar till och med att situationen nu är allvarligare än under bidragsskandalen.

Den interna oron syns tydligt i opinionsmätningarna, där CDU har blivit omsprunget av det högerradikala partiet AfD. Med stöd på endast 22-24 procent har CDU nu en andraplats, vilket är katastrofalt inför höstens viktiga delstatsval i östra Tyskland. Bilden av ett parti som är mer upptaget av interna maktkamper än av att lösa landets problem skadar förtroendet ytterligare.

För första gången på länge har Merz börjat utöva självkritik. ”Ingen av oss kan vara det minsta nöjd med opinionssiffror på 22 eller 24 procent – siffror som bara ger oss en andraplats”, sade han på en pressträff i veckan. Partiet har nu aviserat att man ska överväga vad som behöver göras annorlunda framöver.

Men frågan som många inom CDU ställer sig är om förändringarna räcker, eller om det som verkligen krävs är en ny ledare i spetsen. Kombinationen av ekonomisk kris, säkerhetshot och politiskt kaos skapar en allvarlig situation för Europas största ekonomi.