Nya lagen ska rädda kontanterna – men räcker det?

Endast fem procent av svenskarna använde kontanter vid sitt senaste köp i butik, enligt Riksbankens undersökning från 2025. Det är en dramatisk minskning jämfört med 2010, då nästan fyra av tio svenskar betalade med sedlar och mynt. Utvecklingen har varit snabb i Sverige och övriga skandinaviska länder, medan kontanter fortfarande dominerar i stora delar av kontinenten.

En viktig förklaring till utvecklingen är den snabba spridningen av digitala betalningsmetoder som Swish och mobila kortlösningar. En undersökning från förra året hävdade att Sverige kan betraktas som ett kontantlöst samhälle, eftersom förtroendet för betalappar nu är större än för fysiska pengar.

Men utvecklingen har också skapat oro hos vissa aktörer. Björn Eriksson, tidigare rikspolischef och ordförande för Riksidrottsförbundet, har sedan 2015 varit ansiktet utåt för intresseorganisationen Kontantupproret. Organisationen startade som en motståndsrörelse för de människor som av olika anledningar är beroende av kontanter i sin vardag.

Eriksson upplever att synen på kontanter har förändrats påtagligt under senare år. Från att organisationen tidigare avfärdades som bakåtsträvare av vissa, är det nu allt fler som ställer sig bakom kampen för att rädda kontanternas ställning. Beredskapsfrågan har blivit central i debatten.

Invasionen av Ukraina väckte hela samhället till insikt om att allt kan stängas av, påpekar Eriksson. Händelserna i Ukraina synliggjorde sårbarheterna i en alltför digitaliserad betalinfrastruktur.

Redan 2021 infördes en ny kontantlag som innebar att banker med över 70 miljarder kronor i inlåning från allmänheten är skyldiga att tillhandahålla uttagsmöjligheter i betryggande utsträckning i hela landet. Lagen fastställde också att 98,78 procent av befolkningen ska kunna sätta in ett företags dagskassa inom 25 kilometers avstånd.

Den 1 juli 2025 skärptes kontantlagen ytterligare. Nu ska även privatpersoner ha samma möjligheter att sätta in kontanter som företag. Dessutom lagstadgas att mataffärer och apotek, med vissa undantag, är skyldiga att acceptera sedlar och mynt som betalning.

Lagändringen syftar först och främst till att upprätthålla möjligheten att använda kontanter utan att förlora dem helt i samhället, förklarar finansmarknadsminister Niklas Wykman från Moderaterna.

I praktiken innebär den nya lagen dock ingen stor skillnad. Enligt Ulrika Dahlin, beredskapsansvarig på Svensk Dagligvaruhandel, tar redan 97 procent av livsmedelsbutikerna emot kontanter. Men lagkravet skärper naturligtvis till situationen.

Dahlin ser dock ökande kostnader för kontanthanteringen som ett framtida bekymmer för branschen. I dag finns bara en aktör som utför värdetransporter, och när kontantanvändningen minskar kommer de att behöva höja sina avgifter för att få sin affär att gå ihop.

Björn Eriksson betraktar den nya lagen som ett steg i rätt riktning, men ifrågasätter den begränsade omfattningen. Han pekar på att andra varor än livsmedel och läkemedel också kan vara livsnödvändiga. För någon som bor i Luleå är exempelvis kläder ganska viktiga att ha på vintern, framhåller han.

Niklas Wykman betonar att livsmedel och läkemedel har en särskild betydelse i kristider, men utesluter inte att en bredare kontantplikt kan behövas framöver. Regeringens bedömning var att detta var ett första rimligt steg för att säkerställa kontanternas roll och funktion i systemet.

Även Riksbanken anser att det behövs ytterligare åtgärder för att stärka den fysiska valutan. Riksdagen har uppmanat regeringen att utreda om offentligrättsliga tjänster som vårdbesök, bilbesiktning och passavgifter också ska omfattas av kontantkrav.

För Björn Eriksson är det självklart att även staten och kommunerna måste ta sitt ansvar. Det kan inte vara livsmedelskedjornas uppgift att ensamma rädda kontantsystemet, menar han.

I Kontantutredningen som riksdagsledamoten Dennis Dioukarev från Sverigedemokraterna överlämnade till regeringen i slutet av 2024 föreslogs tydligare krav på att offentligrättsliga tjänster ska acceptera kontanter. Men förslaget kom inte med i det slutgiltiga lagförslaget.

Niklas Wykman förklarar att det finns en risk för ökade kostnader, eftersom omsättningen inom dessa sektorer inte är lika hög som i livsmedelsbutiker. Regeringen vill inte göra läkarbesök dyrare bara för att inkludera kontanthantering. Däremot står en enad riksdag bakom att möjligheten ska utredas vidare.

En annan central fråga handlar om tillgången till kontantuttag. Nyligen aviserade Kontanten, som driver runt 450 automater i landet, att de börjar ta ut avgifter vid uttag. Hos konkurrenten Bankomat, som ägs av landets storbanker, är det fortfarande kostnadsfritt att ta ut pengar.

Men antalet uttagsautomater hos Bankomat har nästan halverats sedan 2014, från 2 200 till knappt 1 200. Marknadschefen Johan Nilsson förklarar att antalet uttag har minskat med närmare 80 procent under samma period.

Bankomat bildades för att hantera bankernas automatpark och anpassa den efter det faktiska behovet när kontantanvändningen minskar, säger Nilsson. Han bedömer att strax under 1 000 uttagsautomater om tre år är rimligt om behovet av uttag fortsätter att minska.

Kravet på Bankomats ägare är att 99,7 procent av befolkningen ska ha högst 25 kilometer till närmsta plats att ta ut kontanter. Enligt Johan Nilsson lever man upp till det kravet i dag. Teoretiskt skulle Bankomat klara sig med 600 kontantpunkter i Sverige, men man kommer aldrig att nå ned till den nivån.

Björn Eriksson kritiserar dock lagstiftningen och menar att man skulle kunna stänga nästan alla automater i Stockholm och ändå leva upp till lagen. Det finns ingen lagstiftning som ser det ur perspektiven utsatta grupper och krishantering, påpekar han.

Johan Nilsson anser att staten behöver ta ett större ansvar. Om kontanter ska fungera som en redundant betalmetod i kriser måste hela infrastrukturen vara livskraftig, och den är den inte i dag, menar han.

Finansmarknadsminister Niklas Wykman avvisar dock argumentet. Det är en populär uppfattning bland många företag att skattebetalarna ska betala för deras verksamhet, säger han. Regeringens utgångspunkt är att privata företag får göra vinst men också måste stå för sina egna kostnader.

Riksbanken rekommenderar alla hushåll att ha 1 000 kronor i kontanter per vuxen hemma, gärna i olika valörer, för händelse av kris eller krig. Beloppet är tänkt att täcka en veckas inköp av livsnödvändiga varor. Riksbanken uppmuntrar också allmänheten att använda kontanter regelbundet för att hålla kontantsystemen i gång.