Klimatmötet COP29 i Brasilien markerar en dramatisk förändring i det globala klimatarbetet jämfört med för ett decennium sedan. Den politiska landskapet, de ekonomiska förutsättningarna och de vetenskapliga insikterna har alla genomgått betydande förändringar under denna period.
När världens ledare och klimatexperter nu samlas i Brasilien står de inför en helt annan verklighet än den som rådde för tio år sedan. Klimatförändringarnas effekter är idag mer påtagliga och omedelbara, vilket skapat en ökad känsla av angelägenhet bland både beslutsfattare och allmänhet.
Under det senaste decenniet har vi bevittnat en acceleration av extrema väderhändelser som direkt kan kopplas till den globala uppvärmningen. Översvämningar, skogsbränder, torka och orkaner har drabbat både utvecklingsländer och industrialiserade nationer med ökande intensitet och frekvens. Detta har gjort klimatfrågan mindre abstrakt och mer konkret för miljontals människor världen över.
Brasilien, som värdland för årets toppmöte, representerar själv denna förändring. Landet har gått från att vara en stor aktör inom avskogning till att under president Lula da Silva nu inta en mer aktiv roll i miljö- och klimatskydd. Amazonas, världens största regnskog och en avgörande kolsänka för planeten, står i centrum för många av diskussionerna.
Den ekonomiska aspekten av klimatfrågan har också förändrats markant. För tio år sedan sågs övergången till förnybar energi ofta som en kostsam uppoffring. Idag har priserna på solenergi och vindkraft sjunkit så dramatiskt att de i många regioner är billigare än fossila bränslen. Denna ekonomiska realitet har förändrat samtalet från ”om” till ”hur snabbt” omställningen kan genomföras.
På den geopolitiska scenen har även maktförhållandena skiftat. Kina har blivit världsledande inom produktion av solpaneler och elbilar, samtidigt som USA:s klimatpolitik har svängt kraftigt mellan olika administrationer. EU har under denna period antagit allt mer ambitiösa klimatmål, senast genom den gröna given.
”Vi ser ett paradigmskifte i hur näringslivet förhåller sig till klimatfrågan,” säger Maria Johansson, klimatforskare vid Uppsala universitet. ”Stora företag som tidigare motsatte sig klimatåtgärder ser nu affärsmöjligheter i den gröna omställningen och pressar på för tydligare regelverk.”
Finanssektorn har också genomgått en förändring, med allt större fokus på hållbara investeringar och klimatrisker. Pensionsfonder, banker och försäkringsbolag integrerar numera klimatfaktorer i sina riskbedömningar, vilket skapar nya ekonomiska incitament för klimatomställningen.
Samtidigt kvarstår stora utmaningar. Klimatfinansiering till utvecklingsländer har inte nått de utlovade nivåerna, och konflikter mellan olika länders intressen komplicerar förhandlingarna. Frågan om vem som ska bära kostnaderna för klimatanpassning i de mest sårbara länderna är fortfarande högst kontroversiell.
Det vetenskapliga underläget är också mer entydigt än för tio år sedan. IPCC:s rapporter visar tydligt att vi måste halvera de globala utsläppen till 2030 för att ha en rimlig chans att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader. Detta skapar en tidspress som inte fanns på samma sätt vid tidigare klimattoppmöten.
Ungdomsrörelser som Fridays for Future, som inte ens existerade för tio år sedan, har också förändrat den politiska dynamiken genom att mobilisera miljontals unga människor världen över och sätta press på beslutsfattare.
”Det som slår mig mest är hur klimatfrågan har gått från att vara en specialistfråga till att bli en central angelägenhet för väljare i många länder,” säger Anders Nilsson, politisk analytiker. ”Detta skapar nya möjligheter men också nya spänningar i det politiska landskapet.”
När delegaterna nu samlas i Brasilien gör de det i en värld där tidsfönstret för att undvika de värsta konsekvenserna av klimatförändringarna krymper snabbt. Samtidigt finns det också tecken på hopp – tekniska lösningar, ekonomiska möjligheter och ett växande folkligt engagemang.
Om ytterligare tio år kommer vi sannolikt att se tillbaka på detta möte som ännu en vattendelare i den globala klimatpolitiken – antingen som början på en framgångsrik omställning eller som ännu en förlorad möjlighet i kampen mot klimatkrisen.
7 kommentarer
Klimatmötet i Brasilien ser ut att bli avgörande – hoppas att världsledarna kan enas om konkreta åtgärder även om länderna har väldigt olika förutsättningar.
Klimatfrågan är inte längre bara en framtida risk, den är här och nu. Nu måste politiker och företag sluta tala och börja agera.
En decennium har förändrat klimatlogiken radikalt. Nu gäller det att omsätta insikterna i handlingar innan det är för sent.
Till vilken grad länderna beredda att prioriter världsklimatet framför den egna ekonomin?
Extrema väderhändelser blir alltmer vanligare. Vill veta om mötet i Brasilien kommer att hantera de akuta konsekvenserna av klimatförändringarna.
Kommer nog att vara en prioriterad fråga, men är tveksam till hur snabbt länderna verkligen agerar.
Det är intressant att Brasilien nu tar en aktivare roll i klimatfrågan efter att vara en av dem som bidragit till problemet med skogsavverkningen.