Ledare: Klimatet slår redan mot ”vanliga människor” – med värmedöd, bränder och risk för malaria

Den pågående klimatkrisen skördar redan tusentals liv i Europa, visar ny forskning. Medan politiker debatterar framtida klimatåtgärder dör redan nu 39 000 fler européer varje år av värmerelaterade orsaker jämfört med för tre decennier sedan.

Enligt en nyligen publicerad rapport från den ansedda medicinska tidskriften The Lancet har exponeringen för extrema värmeböljor ökat med 254 procent i Europa under de senaste 30 åren. Rapporten, som fokuserar på klimatförändringarnas hälsoeffekter, visar att situationen är särskilt allvarlig för äldre, som är mest känsliga för extrem värme. Med en åldrande befolkning i Europa har de negativa hälsoeffekterna förvärrats ytterligare.

Trots dessa alarmerande siffror präglas den politiska debatten fortfarande av en missuppfattning om att klimatförändringarnas konsekvenser ligger långt fram i tiden. I Sverige har exempelvis statsminister Ulf Kristersson upprepade gånger betonat att ”klimatet inte får slå mot vanliga människor” och att medborgarna inte ska behöva ställa om sina liv – men då har han syftat på åtgärderna för att bekämpa klimatförändringarna, inte på själva klimatförändringarnas effekter.

Denna retorik förbiser det faktum att klimatet redan har slagit hårt mot tiotusentals européer. De som dött i värmeböljor är lika mycket ”vanliga människor” som de som kör bensinbilar, men deras öden diskuteras sällan i klimatdebatten.

Rapporten från The Lancet lyfter också fram hur klimatförändringarna skapar nya hälsorisker i Europa. Risken för utbrott av denguefeber har ökat med 297 procent på grund av högre temperaturer. Även malaria, som utrotades i Europa under mitten av 1900-talet, får alltmer gynnsamma förhållanden att återetablera sig när klimatet blir varmare.

Europa har visserligen minskat sina koldioxidutsläpp mer än andra delar av världen. EU:s utsläppshandelssystem och nationella koldioxidskatter har bidragit till denna utveckling. Under 2023 uppgick de totala intäkterna från koldioxidskatter i Europa till 79 miljarder euro.

Samtidigt uppvisas en anmärkningsvärd motsägelse i den europeiska klimatpolitiken. Medan koldioxidskatter införs med ena handen, delar den andra ut fossilsubventioner som är sex gånger större. För varje euro som tas in i skatt för att minska fossilanvändningen, går sex euro tillbaka till dem som fortsätter att använda fossila bränslen. Med denna motverkande politik framstår de utsläppsminskningar som ändå uppnåtts närmast som ett mirakel.

Det tycks som att både privatpersoner och näringsliv nu går före politikerna i klimatfrågan. Detta är kanske inte förvånande, med tanke på att de flesta européer sannolikt vill undvika de hälsorisker som klimatförändringarna medför, såsom att riskera att deras barn drabbas av tropiska sjukdomar som malaria på en vanlig skolutflykt.

Klimatförändringarnas påverkan på folkhälsan är ett område som förtjänar mer uppmärksamhet i den politiska debatten. När vi diskuterar kostnader för klimatomställningen måste vi också väga in de mänskliga och ekonomiska kostnader som redan uppstår på grund av ett förändrat klimat – inte minst de tiotusentals liv som varje år går förlorade i värmeböljor.

Att fortsätta betrakta klimatförändringarna som ett framtida problem, när de redan orsakar död och lidande här och nu, är inte bara missvisande utan riskerar också att försena nödvändiga åtgärder. För många européer är klimatkrisen inte en abstrakt framtidsfråga utan en högst påtaglig verklighet som redan påverkar deras hälsa och livskvalitet.