Komedier dominerar filmhösten: ”Folk älskar att skratta”

Antalet biobesök på svensk film minskade kraftigt under 2025. Enligt Myndigheten för kulturanalys landade besöken på cirka 1,1 miljon, att jämföra med 2,3 miljoner året innan. Förklaringen finns delvis i att utbudet saknade en publikmagnet i klass med ”Den sista resan”, som 2024 ensam lockade över 400 000 biobesökare. Siffrorna har återigen satt ljuset på en bio- och filmmarknad i gungning, där strömningstjänster och ändrade vanor hos publiken gör det allt svårare att fylla salongerna.

Nu hoppas branschen att en ovanligt bred höst av svenska komedifilmer ska vända trenden. Redan i slutet av augusti har valnattskomedin ”Flaggan” premiär, där två sverigedemokrater hamnar på vift i Rinkeby i Stockholm. Senare följer ”Resan till Piemonte” med Helena Bergström och Kjell Bergqvist, ”Arne goes to space” med Rolf Lassgård och Lennart Jähkel i Norrbottensmiljö samt ”Stormen” i regi av Josephine Bornebusch. I december väntar ”Jönssonligan & Wall Enberg”, där den klassiska ligan gör ett nytt försök, och på juldagen har ”Hösten med Göran” premiär – en uppföljare till 2009 års publiksuccé ”Sommaren med Göran”, som lockade över en halv miljon besökare.

Peter Fornstam, vd för biografkedjan Svenska Bio, har länge varit en tydlig förespråkare för fler breda svenska filmer. Han beskriver höstens utbud som ett svar på vad publiken faktiskt vill se.

– Det här är någonting som publiken och branschen har efterfrågat. Vi i biografbranschen har upplevt att efterfrågan på drama inte varit så stor, men att det gjorts mycket drama. Så vi ser väldigt mycket fram emot att det kommer bred och bra svensk film.

Fornstam tror att en anledning till skiftet är att det blivit lättare att få finansiering från Svenska Filminstitutet för breda filmer. Det är en bild som producenten Lena Rehnberg, verksam bakom ”Hösten med Göran”, bekräftar. Hennes tidigare film ”Sommaren med Göran” fick inget stöd från institutet.

– På den tiden var det fulkultur att göra komedi, dessutom med två tv-komiker i huvudrollerna. Men för ”Hösten med Göran” fick vi pengar. Med den nya ledningen har Svenska Filminstitutet varit mer benäget att stötta komedier. Det är en stor orsak till att antalet titlar ökar.

Samtidigt varnar Rehnberg för att komedivågen inte automatiskt betyder publikframgång.

– Det beror på hur kul de är. Är man en fyndig engelsman kanske humor är enkelt, men för oss svenskar som har Bergman i bröstet är komedi det svåraste att göra. Och du får ett kvitto direkt hos publiken: skrattar de eller skrattar de inte?

Fornstam pekar också på en praktisk utmaning. När många titlar lanseras under en kort period riskerar de att konkurrera med varandra.

– Det finns alltid en risk för kannibalisering när mycket kommer på hösten och trängs på samma yta. Det finns en risk att publiken inte har tid och medel att se alla filmer om de kommer för tätt. Samtidigt vet vi att när det kommer filmer som publiken efterfrågar så brukar de hitta en möjlighet att se dem.

Inte allt kommer från Filminstitutet. Netflix satsar på svenska komedifilmer via sin strömningstjänst. I pipeline finns bland annat julfilmen ”Bara till jul” och actionkomedin ”Permafrost” med Björn Gustafsson och Aliette Opheim. Därtill finns oberoende produktioner som ”Vi är Metal Dragon” och ”Drama kings”, vilka breddar utbudet bortom de etablerade aktörerna.

Filmkritikern Caroline Hainer, verksam i Göteborgs-Posten och SVT, är dock tveksam till om den nya komedivågen förnyar svensk film. Hon sågade nyligen ”Vi är Metal Dragon” i en recension, men säger att hon uppskattar ansatsen att göra en svensk indiekomedi – som en kontrast till trygga julpremiärer som ”Jönssonligan & Wall Enberg” eller ”Hösten med Göran”.

– Det är säkra kort med samma svenska komedielit som är med i många av filmerna. Det är Robert Gustafsson, Kjell Bergqvist och gänget. Det är ett symptom för hur svensk film mår att vi satsar på välbeprövat, okontroversiellt och bekant.

Enligt Hainer har svensk komedi ett större problem än enskilda filmer.

– Generellt är vi inte så bra på komedi i Sverige, vi är inte så roliga. Ett problem med svensk komedi är att vi kommer från en tradition av spex, friluftsspel och buskis. Vi är inte så bra på genrer som politisk, experimentell eller edgy humor.

Bakom debatten ligger en strukturell fråga om svensk films framtid. Under en längre tid har både biografägare och producenter efterfrågat ett bredare utbud, och höstens komedivåg är ett tydligt försök att möta den efterfrågan. Frågan är om den kan locka tillbaka publiken – eller om utbudet blir för likriktat för att göra skillnad.