Därför är maten huvudrätten i koreansk tv

Mustiga grytor, grillat kött och nudlar som slurpas ljudligt – maten har länge varit en central del av koreanska dramaserier. Nu väntar dessutom premiären av tredje säsongen av det omtalade matlagningsprogrammet ”Culinary Class Wars” på Netflix. DN Kultur har satt tänderna i frågan: varför äts det så mycket i koreansk tv?

Fenomenet är knappast nytt. Redan i klassiska perioddramer som ”Dae Jang Geum” (2003) stod kunglig kokkonst i centrum, men det är under de senaste tio åren som matscenerna blivit en oundviklig – och närmast ikonisk – del av den moderna K-draman. Serier som ”Let’s Eat” (2013) använde mat som en motor för sin story, medan hit-serier som ”Itaewon Class” och ”Business Proposal” regelbundet sätter koreanska rätter som tteokbokki och bulgogi i framkant.

En förklaring ligger i koreansk kultur och socialt umgänge. I Sydkorea är matlagning och gemensamma måltider djupt rotade sociala ritualer som signalerar närhet, omsorg och familjeband. Att karaktärerna sitter ner och äter under långa, dialogtunga scener är därför inte bara ett sätt att skapa realism – det är också ett narrativt verktyg som gör karaktärerna mer mänskliga. Maten fungerar som en katalysator för känslor, som en tröst i svåra stunder eller som en scen för konflikter.

Bakom trenden ligger också en medveten marknadsstrategi. Den globala streamingjätten Netflix har investerat kraftigt i koreanskt innehåll, samtidigt som landets egna produktionsbolag – däribland CJ ENM, som ligger bakom bland annat Oscarsvinnaren ”Parasite” – har positionerat mat som en central del av sina format. ”Culinary Class Wars”, som är ett matlagningsprogram i överlevnadsformat, har blivit en global succé och visar hur konceptet breddats bortom den klassiska dramagenren.

Att maten fått så stort genomslag har även ekonomiska effekter. Enligt en rapport från Koreas turistorganisation ökade antalet utländska besökare till Sydkorea markant efter att K-draman och musikvideor populariserade koreansk gatumat och finare restauranger. Kimchi, bibimbap och koreansk BBQ har blivit exportartiklar i sig själva, och restauranger med autentiska K-drama-referenser dyker upp på växande marknader i Europa och USA.

Den fenomenala framgången går att koppla till övriga K-kulturens globala tåg. Från K-pop till koreanska skönhetsprodukter har Sydkorea blivit en kulturell stormakt, och maten fungerar som en brygga. I streamingtjänsternas data över vad tittare söker efter ser man tydliga toppar för recept som nämns i dramaserier – en trend som översattes i flera valutor. Enligt branschmedia har flera koreanska matkreatörer fått internationella samarbeten med allt från livsmedelskedjor till hotellkedjor.

Förutom att driva på export och turism fyller matscenerna en viktig funktion för tittare i andra delar av världen: de blir en kulturell inkörsport. Ljudet av en glödande grill eller doften av sesamolja gör koreansk vardag påtaglig för den som aldrig satt sin fot i Seoul. Det förklarar även varför program som ”Culinary Class Wars” slagit så hårt – de kombinerar spänningen i en tävling med den genuina matglädje som redan ses som koreansk tv:s signum.

Det är dock inte bara yta. Inom koreansk produktion talar man om maten som en tredje huvudrollsinnehavare. Kamerakoreografin i dessa scener är ofta framtagen för att skapa aptit – närbilder på sjudande grytor, frasigt friterade vårrullar och eleganta dopp i ugnens hetta. Det är ett medvetet hantverk som skiljer sig från västerländska serier, där måltider oftast reduceras till handling eller förgrund.

Att maten dessutom väcks till liv igen under vintermånaderna, då tittarna söker tröst och gemenskap, gör att tredje säsongen av ”Culinary Class Wars” kommer vid en perfekt tidpunkt. För branschen handlar det om att spela på en beprövad känsla: att äta tillsammans – även om det bara är genom en skärm – är universellt. Och för svenska tittare, som genom strömningstjänsternas framfart fått ett ökat sug efter koreanska smaker, är frågan inte om, utan snarare när, det blir dags att ta nästa tugga kimchi.