Camilla Lundberg: Herbert Blomstedt hade alltid en räv bakom örat

Herbert Blomstedt, en av Sveriges mest framstående dirigenter genom tiderna, har avlidit vid 99 års ålder. Dirigenten, som under sin långa karriär ledde några av världens främsta orkestrar, somnade stilla in efter ett liv präglat av musikalisk hängivenhet och en aldrig sinande nyfikenhet. Hans motto, lånat från Pablo Picasso, fångade hans livshållning väl: ”Det tar en livstid att bli ung”.

Blomstedt föddes i en frikyrklig familj med en ambulerande pastor som far och en utbildad pianist som mor. Efter att familjen bosatt sig i Göteborg växte hans intresse för musik tidigt, och han blev en återkommande besökare vid Göteborgssymfonikernas konserter. Vägen till dirigentpulten var dock inte spikrak. Innan debuten med Stockholmsfilharmonikerna 1954 hade han bland annat tagit en kantorsexamen och en fil kand vid Uppsala universitet, samt genomgått dirigentkurser för legendariske Leonard Bernstein i USA.

Hans starka tro inom Sjundedagsadventismen, med dess bud om lördagen som vilodag, utgjorde initialt ett hinder i karriären. Det första erbjudandet om chefsdirigent förlorades på grund av detta, men med Norrköpings symfoniorkester fann han en lösning. Därefter följde chefsbefattningar i både Oslo och Köpenhamn, där de sex symfonierna av Carl Nielsen blev en central del av hans repertoar. Under 1970-talet var han verksam vid både Sveriges Radios Symfoniorkester och den anrika Dresdener Staatskapelle i dåvarande Östtyskland, en miljö han beskrev som grå och trist men där den musikaliska hängivenheten var exceptionell. Där spelade han också in sin första kompletta cykel av Beethovens symfonier.

Efter en skattetvist med svenska myndigheter lämnade Blomstedt Sverige och bosatte sig i schweiziska Luzern. 1986 blev han chefsdirigent för San Francisco Symphony, en post han innehade i tio år och som förvandlade orkestern till en av USA:s främsta. Därefter väntade Leipzig och Gewandhausorkestern, som kom att bli hans favorit bland de internationella topporkestrarna. Fram till hög ålder fortsatte han att gästa legendariska ensembler som Berlinerfilharmonikerna och Wienerfilharmonikerna, och vid 90 års ålder var han bokad för 90 konserter i över 40 städer världen över.

Det som gjorde Blomstedt unik var hans djupa kunskap om den klassiska kärnrepertoaren, från Beethoven och Brahms till Bruckner. Hans omfattande studiesamling, cirka en halv hyllkilometer med noter, donerades till Göteborgs universitet. Trots sin världsstjärnestatus var han känd för en asketisk livsstil, som vegetarian och med en förkärlek för örtte. Han var också generös med sin förmögenhet, bland annat genom donationer till Sjundedagsadventisterna och inköp av värdefulla stråkinstrument till forna östtyska orkestrar. Hans relation till orkestrarna beskrevs som ömsesidig kärlek, och vid en Nobelkonsert i Stockholm tackade han personligen varje filharmoniker. Vid 97 års ålder återvände han till sitt uppväxtens Göteborg, där han spelade in ett uppskattat Sommarprogram i Sveriges Radio 2024.

Herbert Blomstedt lämnar efter sig ett bestående musikaliskt arv. Med en minutiös förberedelse, utan taktpinne och ofta utan partitur, fortsatte han att trollbinda publiker världen över ända in i det sista. Den forne ”Farbror Taktpinne” utvecklades med åren till en alltmer uppknäppt och älskad nestor, vars gärning sträckte sig över mer än ett halvt sekel på de främsta dirigentpultarna i Europa och USA. Han blev 99 år.