Bookerpristagaren David Szalay: ”Vi kan inte fly från det fysiska”

Väggarna hemma hos David Szalay är kala. Bokhyllan förvånande tom, för att tillhöra en Bookerprisvinnare.

”Vi har precis flyttat in”, förklarar han när vi ses på länk. Några minuter in i samtalet ber han artigt om ursäkt för att öppna dörren för teknikern som ska fixa varmvattnet.

Sedan några år bor Szalay i Wien – en passande boplats för en författare vars verk skildrar en socialrealistisk odyssé genom Europas senaste decennier. Hans roman ”Flesh” belönades med det prestigefyllda Bookerpriset förra året och ges nu ut på svenska med titeln ”Kött”, i Amanda Svenssons översättning.

Romanen följer ungraren István genom livet – från tonåren till vuxenlivet i London. Läsaren får följa huvudpersonen genom krig, tragedier och sexuella erfarenheter i en berättelse som spänner över flera decennier.

”Den är ganska lätt att läsa. Visst, den är känslomässigt utmanande, men jag menar i hur den är skriven”, säger David Szalay om bokens framgång. Just det minimalistiska språket har lyfts fram av både kritiker och läsare.

”När jag skrev boken fokuserade jag på livet som en kroppslig upplevelse. Jag menar inte att livet bara är det, men jag har känslan av att allt annat bygger på det. Den fysiska upplevelsen av existensen är det enda vi kan vara helt säkra på. Då blir också språket konkret.”

Mannen som objekt

Många läsare har fastnat för idén om mannen som objekt. István definieras i sin omgivning utifrån sina muskler, sitt våldskapital och sin sexuella förmåga – ett stycke kött. Szalay håller delvis med, men har invändningar:

”På ett sätt är det oundvikligen så, men jag tycker att boken är väldigt känslomässig också. Poängen är inte att vi är maskiner som rör oss genom den fysiska existensen, utan att vi inte kan fly från det fysiska. Titeln speglar det – det köttsliga är det definierande villkoret för allt i våra liv.”

Sexskildringarna i ”Kött” är följaktligen explicita. När vi först träffar István är han 15 år och blir utnyttjad av en gift grannkvinna i 40-årsåldern. De inleder en hemlig sexuell relation, trots att István inledningsvis äcklas av henne. Hans liv framstår i början som förutbestämt – som om saker bara händer honom. Men under bokens gång blir Istváns egen agens allt tydligare.

I London arbetar han först som dörrvakt på en strippklubb i Soho. Senare tar han sig in i den förmögna familjen Nyman som chaufför och inleder en relation med frun. Det ena leder till det andra, och med ens gör István en snabb ekonomisk karriär.

”Jag ville ha en ständig känsla av tvetydighet. Är det Nymanfamiljen som utnyttjar honom, eller tvärtom? Jag tror att vi alla existerar i ett tillstånd av dubbelhet – moralisk, social eller vad som helst, och jag ville att boken skulle reflektera det.”

En skildring av det moderna Europa

”Kött” är framför allt en skildring av den moderna europeiska kontinenten. Szalay berättar att han specifikt ville sammanföra det ungerska perspektivet med det engelska.

”Man kunde lika gärna ha haft ett polskt och ett tyskt perspektiv. Eller ett litauiskt och ett svenskt. Det handlar om skillnaden mellan öst och väst i Europa, generellt sett.”

När han ombeds definiera det samtida Europa svarar författaren: ”Det är svårt att definiera i intellektuella eller abstrakta termer. Det är därför jag har skrivit en roman om det.”

”Under de senaste decennierna har det utvecklats en relation mellan östra och västra Europa som är ekonomiskt betingad. Miljoner människor emigrerar från öst till väst av ekonomiska skäl, och splittras mellan sina hemländer och länderna dit de åkt. De kanske skaffar barn med någon från landet dit de flyttade, och de barnen blir sedan del av båda världarna.”

För David Szalay är det personligt. Han har en ungersk far och växte upp i England. Innan han flyttade till Wien bodde han drygt ett decennium i Ungern.

”Mina egna erfarenheter är väldigt annorlunda från Istváns, men vi delar en komplicerad relation till båda dessa länder. Jag växte inte upp i Ungern, jag känner mig inte direkt ungersk, men att ha varit ifrån England under så lång tid har komplicerat min relation till mitt hemland.”

”När man bor någonstans har man en intim dag-för-dag-relation till platsen. När man flyttar förändras den relationen. Jag älskar att vara i Wien, det är en fantastisk plats, och i någon mån är det förstås mitt hem. Men jag kommer aldrig bli en riktig wienare. Jag tror att man måste växa upp på en plats för att ha en riktigt djupgående relation med den.”

Anklagelser om plagiat

Om boken handlar om någon särskild plats är det ändå London, konstaterar författaren själv. Staden framstår verkligen som den gigantiska metropol den är, med sin yta och sina enorma klassklyftor – där de ofattbart rika lever som i en parallell värld.

”I början är István en total outsider, någon som inte känner till London över huvud taget. För mig var det intressant att skriva om London utifrån det perspektivet.”

Huvudpersonens livsöde blir en resa genom några av 2000-talets definierande historiska skeenden: Irakkriget, EU-utvidgningen, coronapandemin. Och ”Kött” skiftar berättartekniskt under läsningens gång – från kortare nedslag i olika episoder till ett mer kontinuerligt flöde.

”Kanske är livet så, för alla? Den typen av ung vuxen-period blir ofta en serie separata historier. Senare blir allt mer fixerat, livet liknar mer ett kontinuerligt narrativ där samma människor är involverade i många år och decennier.”

Samtidigt som Szalay firar sin framgång har en debatt blossat upp kring ”Kött”, där författaren anklagas för plagiat. Kritiker ser likheter mellan hans bok och Stanley Kubricks klassiska kostymdrama ”Barry Lyndon” från 1975 samt William Thackerays roman som filmen är baserad på.

”Givetvis har jag sett Kubrickfilmen. Jag älskar den, den är en av många saker som inspirerat mig under skrivandet, och romanen som filmen är baserad på också. Men jag tänker att min bok fungerar väldigt annorlunda än filmen. Känsloläget är helt annorlunda, och berättelsen i sig också.”

”Man skulle kunna säga att boken går i dialog med Kubricks film, precis som den går i dialog med ’Hamlet’, och med andra verk.”

David Szalay vänder sig mot att boken reduceras till en enda dimension – vare sig det gäller likheterna med ”Barry Lyndon” eller bokens tematiska fokus på maskulinitet.

”Jag tycker att boken är många saker, och vill inte att den ska reduceras till en enda sak. Jag hoppas att den är mer än så.”