Herr B: ”Att få kontakt med vården” har blivit en ny svensk nationalsport

Det har blivit vardagsmat att höra berättelser om svårigheterna att få kontakt med vården i Sverige. I ett uppmärksammat kåseri i Bonnier News konstaterar skribenten ”Herr B” att frågan om att få träffa en läkare – helst i livet – har klättrat till topp tre bland samtalsämnena i bekantskapskretsen. Det går före både AI-debatten och regeringsfrågan.

Kåseriet har väckt stor igenkänning. Skribenten radar upp situationskomiska exempel: läkaren som hann få borrelia innan patienten kom fram, nästa lediga tid som låg efter jul, och sju olika läkare på ett år – där den senaste dessutom kallade patienten för fel namn.

Herr B:s eget bidrag handlar om en årlig hudkontroll som inte gick att boka. Tidigare kunde återbesök bokas direkt vid besöket – nu måste patienten själv ta kontakt inom ett visst tidsfönster. Bokningen gick inte att göra via 1177, klinikens hemsida eller meddelandefunktion. Endast en telefontid fanns, och den var redan över.

Efter ett tiotal val i telefonkön kom till slut beskedet att en sjuksköterska skulle ringa upp inom cirka en timme. Planer ställdes in. Inget samtal kom. Efter en och en halv timme damp ett sms ned: ”Vi har försökt nå dig.”

Att svara var inte tillåtet. När skribenten ändå gjorde det, visade det sig att bokningsreglerna hade ändrats – igen. Kontakt skulle ha tagits en månad tidigare. Trots ett femtonårigt besöksmönster på kliniken var patienten nu att betrakta som ny. I praktiken innebär det ofta en ny tid i en nybesökskö som kan vara betydligt längre än återbesökskön – en påföljd som inte har med patientens vårdbehov att göra.

Det som får bägaren att rinna över är formuleringen i klinikens svar: ”Ärendet avslutat.”

– Det bestämmer väl inte ni? Det är ju jag som är ärendet, skriver Herr B.

Fenomenet känns igen långt utanför vården. Inom HR- och IT-system på många arbetsplatser används samma logik: ett ärende kan avslutas utan att problemet är löst. Skribenten liknar det vid att hålla för öronen när någon pratar – en digital motsvarighet till ett barnsligt ignorerande. Inom IT-branschen kallas fenomenet för att ”stänga ärenden”, ett sätt att hålla statistiken ren snarare än att faktiskt hjälpa den som väntar.

Bakgrunden är väldokumenterad. Sveriges hälso- och sjukvård styrs av 21 regioner, och vårdgarantin anger att patienter ska få kontakt med primärvården samma dag, träffa en läkare inom sju dagar och få specialistvård inom 90 dagar. Ändå visar uppföljningar från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) att flera regioner inte klarar kraven. SKR:s nationella patientenkät visar också återkommande att en betydande andel patienter upplever svårigheter med just kontakten med sin vårdcentral, och tillgången till fast läkarkontakt – enligt patientlagen en rättighet – är ojämnt fördelad mellan regionerna.

Digitaliseringen har skapat nya möjligheter men också nya barriärer. 1177 Vårdguiden, den nationella plattformen för vårdinformation och e-tjänster, skulle göra vården mer tillgänglig. Men verkligheten är att många vårdcentraler har begränsade digitala bokningsmöjligheter, samtidigt som telefonköerna är hårt belastade och bemanningen inom primärvården ansträngd. För många patienter har kontakten med vården blivit ett administrativt slagfält. Forskare och patientorganisationer har dessutom varnat för att den snabba digitaliseringen riskerar att lämna äldre och andra grupper utan digitala verktyg utanför.

Frågan har också lyfts politiskt. Regeringen har presenterat förslag om en ny primärvårdsreform med målet att skapa en mer sammanhållen och tillgänglig vård, bland annat genom ökad digitalisering och fasta vårdkontakter. Men reformarbetet tar tid – och under tiden fortsätter patienter att hamna i mellanrummen mellan regelverk, system och personal.

Herr B:s kåseri illustrerar glappet mellan politik och verklighet. När systemen prioriterar administrativ effektivitet framför patientens upplevelse riskerar förtroendet för vården att urholkas. Att ett ärende kan förklaras avslutat medan patienten fortfarande väntar på vård är symptomatiskt för en sjukvård som är hårt pressad – men också för en digitalisering som ännu inte lever upp till sina löften.

Frågan är när den digitala administrationen börjar tjäna patienten i stället för tvärtom. Tills dess lär samtalsämnet ligga kvar i topp.