Hofesh Shechters drömska och muskulösa koreografi letar efter vägen ur paniken

Den israelisk-brittiske koreografen Hofesh Shechter har byggt en karriär på verk där kaos och skönhet existerar sida vid sida. I en ny recension i Dagens Nyheter beskrivs hans senaste koreografi som ett sökande efter en väg ut ur paniken – ett verk där undergången inte ackompanjeras av Titanics orkester utan av ett dunkande dansgolv. Recensenten Maina Arvas ser ett rikt verk och lyfter fram Shechters förmåga att gestalta kollektiva tillstånd genom kropp och rytm.

Hofesh Shechter räknas sedan länge till samtidsdansens mest inflytelserika koreografer. Han föddes i Jerusalem och växte upp i Israel, där han inledde sin bana som trummis. Den bakgrunden har satt djupa spår i hans konstnärskap: i hans produktioner är musik och koreografi tätt sammanvävda, och rytmen fungerar ofta som en motor för dansarnas rörelser. Mot slutet av 1990-talet flyttade Shechter till London, utbildade sig vid Rambert School och grundade 2008 Hofesh Shechter Company.

Genombrottet kom med Political Mother, som hade premiär 2010. Verket blev en internationell succé och etablerade Shechter som en förnyare av den stora gruppkoreografin. Här fanns massiva formationer, dånande trummor och en upprorisk energi som talade rakt in i samtiden. Sedan dess har han skapat en rad uppmärksammade verk – bland dem Sun, Barbarians, Uprising och Clowns – där han återkommande utforskar makt, våld, gemenskap och mänsklig utsatthet. Flera av dessa produktioner har visats på stora internationella festivaler och gett honom en trogen publik långt utanför dansvärlden.

Det som utmärker Shechters rörelsespråk är dess muskulösa, närmast fysiska kvalitet. Dansarna rör sig ofta i täta kluster, med armar och bål i ständig rörelse, som drivna av en inre motor. Uttrycket växlar mellan det drömska och det explosiva, mellan ömsinthet och hot. Musiken, som Shechter ofta komponerar själv, blandar elektroniska beats med melodiösa inslag och folkton, vilket skapar en ljudvärld där trygghet snabbt kan slå över i oro.

I det aktuella verket ligger fokus på paniken – hur människan förhåller sig till det ofattbara. Bilden av Titanic är talande. Medan orkestern ombord enligt myten fortsatte spela i värdigt lugn medan fartyget sjönk, låter Shechter katastrofen ackompanjeras av ett pulserande dansgolv. Dansen blir här varken flykt eller förnekelse, utan ett sätt att stanna kvar i det svåra och bära det tillsammans.

Shechters dubbelhet som israel och britt har också betydelse för hans konstnärliga blick. Flera av hans verk rymmer referenser till krig, konflikt och militär ordning, ofta med en kritisk underton. Samtidigt finns en tydlig längtan efter gemenskap – en vilja att skapa platser där människor kan höra samman utan att förlora sig själva. Det är en balans mellan det kollektiva och det individuella som genomsyrar hela hans produktion.

Maina Arvas publicerade sin recension i Dagens Nyheter den 2 oktober 2026. Hon beskriver verket som rikt, vilket antyder en koreografi med både djup och komplexitet. Recensionen sätter också in Shechter i ett större sammanhang: han tillhör den få skara koreografer vars verk når en bred publik utan att tumma på det konstnärliga allvaret. Hans kompani turnerar regelbundet på ledande scener i Europa och Nordamerika, och hans stil har influerat en hel generation yngre koreografer. Hans verk finns också i repertoaren hos flera utländska danskompanier.

Att dansen just nu tar sig an panikens tillstånd är knappast en slump. I en samtid präglad av klimatkris, krig och politisk polarisering växer frågan om hur vi hanterar det okontrollerbara. Shechters koreografi ger inga enkla svar, men den erbjuder ett sätt att erfara det gemensamma mitt i kaoset. Kanske finns vägen ut ur paniken just här – inte i flykten, utan i rörelsen.

Med det senaste verket befäster Hofesh Shechter sin ställning som en av samtidsdansens mest angelägna röster. I en konstform som ibland kan te sig sluten visar han att dansen fortfarande förmår tala direkt till människor – med kropp, rytm och en obeveklig närvaro.