Kathrine Nedrejord: Har svenskarna mer än en timme över för samernas berättelser?

Den norska sannings- och försoningskommissionen lade i juni 2023 fram sin rapport om de övergrepp och den diskriminering som samer, kväner, norskfinnar och skogsfinnar utsatts för i Norge. Rapporten byggde på en omfattande insamling av vittnesmål, historiskt material och statistik. Den beskrev en politik som under lång tid präglats av systematisk särbehandling, fördomar och allvarliga konsekvenser för enskilda människor.

De fyra grupperna har olika bakgrund. Samerna är Norges urfolk. Kväner och norskfinnar har finska rötter, medan skogsfinnarna under 1600-talet flyttade till skogsområden i Norge och Sverige. Gemensamt är att de under lång tid utsatts för en statlig politik som syftat till att utplåna deras språk och kultur. Den norska kommissionen tillsattes av Stortinget 2018 och hade i uppdrag att kartlägga statens politik gentemot de fyra grupperna. För många av de berörda var rapporten en efterlängtad bekräftelse på det de själva och deras familjer upplevt.

Författaren och dramatikern Kathrine Nedrejord, som själv tillhör en av de berörda grupperna, skriver i en kommenterande text att rapporten inte innehöll något nytt för dem som vuxit upp med denna historia. Även de som fötts efter att den officiella diskrimineringspolitiken upphört har burit på dess verkningar. Nedrejord menar att attityder inte försvinner genom lagändringar. Det är lättare att skada än att laga, konstaterar hon.

Rapporten fick ett kort liv i de norska riksmedierna. Inom några timmar hade den försvunnit från nyhetsflödet. Parallellt arrangerade Kvääniteatteri, en teater för kvänsk kultur, Festspillene i Bergen, en av Norges största kulturfestivaler, och Nationaltheatret, Norges nationalscen, en uppläsning av hela rapporten på Nationaltheatrets huvudscen i Oslo. Skådespelare och kulturpersonligheter läste utdrag ur texten framför tv-kamerorna, men inför en tom salong. Nedrejord var en av uppläsarna. Hon beskriver det som symboliskt: de drabbade fick en scen, men den norska publiken var frånvarande.

Hon ställer frågan vilken försoning som är möjlig när bara den drabbade parten inställer sig. Svaret är enligt henne ingen. Utan den part som utövat förtrycket närvarande blir det ingen rättssak. Sanningen läggs fram, men den som inte kände till den får inte heller veta den.

När rapporten behandlades i Stortinget, Norges parlament, gick en majoritet med på att be om ursäkt. Kommissionen hade också lagt fram en lista med åtgärdsförslag för att reparera skadorna på minoriteternas språk och kultur – bland annat språkrevitalisering, upprättelse och kunskapshöjande insatser. Inget av förslagen fick genomslag. Det som återstod var ett ord: förlåt. Nedrejord påpekar att norska myndigheter under hundra år använt stora resurser för att beröva minoriteterna deras etniska identitet. När skadorna väl erkändes var det enda som erbjöds ett ord.

Frustrationen över att återigen bli åsidosatt ledde till att Nedrejord skrev romanen ”Sameproblemet”, som gavs ut 2024. Romanen har uppmärksammats brett och tilldelats flera priser, bland annat P. O. Enquists pris, ett svenskt litteraturpris. I mars 2025 kom den i svensk översättning av Helena Fagertun på Bokförlaget Tranan. Titeln anspelar på majoritetssamhällets sätt att beskriva samisk närvaro som ett problem. I boken skriver Nedrejord att våldsbeskrivningen måste få sin plats och att våldsutövaren måste lyssna, tänka och smälta det som hänt utan att formulera invändningar. Först efter en lång, lyssnande tystnad kan någon försoning äga rum. Ett sår som inte tvättas innan det plåstras om kan infekteras, skriver hon.

Nu har även den svenska Sanningskommissionen för det samiska folket lagt fram sin rapport. Den tillsattes av den svenska regeringen 2020 och har haft i uppdrag att kartlägga den politik som förts mot samer i Sverige. Nedrejord hoppas att den ska mötas av större nyfikenhet än den norska. Hon påminner om att det handlar om en gemensam norsk-svensk historia, en historia som är obehaglig men nödvändig att känna till. En stat består inte bara av sina stoltaste ögonblick, utan också av de skamligaste.

Hennes uppmaning till Sverige är tydlig: lyssna och smält. Ge det mer än en timme.