Kulturdebatt. Böcker är ett hot mot envåldshärskare, men kan inte stoppas

I dag är det Världsbokdagen som instiftades av FN-organet Unesco för drygt tre decennier sedan. Runt om i världen arrangeras program och kampanjer för att uppmärksamma böcker, upphovsrätt, läsning och yttrandefrihet. För många är det en dag att besöka en fysisk bokhandel, bläddra bland nyutkomna titlar eller lyssna på författarsamtal.

Det finns dock en specifik grupp som konsekvent undviker bokhandlar – världens diktatorer. Anledningen är enkel och avslöjande: bokhandlar utgör sanningens Mecka. De rymmer kunskap, livsglädje och olika världsåskådningar som utmanar den ensidiga berättelse som auktoritära regimer vill förmedla till sina medborgare.

En välsorterad bokhandel erbjuder alternativa perspektiv och fungerar dessutom som en oberoende mötesplats för läsare. I många städer utgör bokhandlar viktiga sociala nav i lokalsamhället – något som kan uppfattas som ett direkt hot mot diktaturer som vill kontrollera all information och sammankomst.

Kinas president Xi Jinping är ett tydligt exempel på en ledare som fruktar fria bokhandlar. Hans regim jagar systematiskt litteratur som inte hyllar den press- och yttrandefrihetsfientliga enpartistaten. Ett av de mest uppmärksammade fallen gäller den svenske medborgaren, förläggaren och bokhandlaren Gui Minhai.

I sin bokhandel Causeway Bay Books i Hongkong sålde Gui under flera år böcker som kritiserade kinesiska ledare och lyfte fram politiska skandaler. Expertbedömningar pekar på att ingen annan har lyckats sälja så stora upplagor av regimkritisk litteratur i Kina sedan Folkrepubliken grundades 1949.

Gui Minhais framgång med att sprida regimkritisk litteratur blev till slut för mycket för de kinesiska myndigheterna. Kina skickade civilklädda agenter ända till semesterorten Pattaya i Thailand där de kidnappade Gui Minhai och förde honom landvägen genom flera stater tillbaka till Kina. Där sitter han fortfarande fängslad, ett tydligt exempel på hur långt en regim är beredd att gå för att tysta litterär opposition.

Belarus under Aleksandr Lukasjenko är ytterligare ett exempel på ett land där bokhandlar betraktas som ett hot mot makten. Den oberoende bokhandeln Knihauka i Minsk tvingades stänga redan på öppningsdagen efter en omfattande polisräd. Vid tillslaget arresterades bokhandelns ägare och en medarbetare, medan över 200 böcker beslagtogs – däribland den belarusiska översättningen av George Orwells klassiska dystopi ”1984”.

Förföljelserna mot litteraturen i Belarus har fortsatt med oförminskad styrka. Bara sedan februari i år har över tjugo fall av frihetsberövande eller påtryckningar riktats mot förlag, bokhandlar och distributörer. Det systematiska angreppet visar tydligt på ett större syfte: att krossa den oberoende bokbranschen och att kriminalisera kulturella uttryck som inte följer regimens linje.

Trots dessa regimers intensiva ansträngningar lyckas de inte fullt ut med sina förtryckande ambitioner. Litteraturens kraft är svår att helt kväsa. Causeway Bay Books har återuppstått som en oberoende bokhandel i Taiwans huvudstad Taipei, där den fortsätter sälja de böcker den kinesiska regimen så desperat vill stoppa. På samma sätt har Knihauka återuppstått i Warszawa, Polen, i ett bostadsområde med många belarusiska exilmedborgare. Där fungerar den nu som ett litterärt och kulturellt centrum för läsare i alla åldrar.

Dessa exempel illustrerar en viktig princip som verkar gälla oavsett hur hårt förtrycket är: böcker hittar alltid sina läsare. Det är just denna okuvliga kraft som gör litteraturen så skrämmande för auktoritära regimer, och samtidigt så värdefull för alla som värdesätter frihet, kunskap och mänskliga rättigheter.

På Världsbokdagen är det därför särskilt viktigt att uppmärksamma litteraturens roll som motvikt mot förtryck, och att värna om de platser – fysiska och digitala – där böcker kan fortsätta att utmana, inspirera och förändra.