Lakecia Benjamin ger inte lyssnaren en chans att slappna av

Det är omöjligt att värja sig. Så skriver Dagens Nyheters recensent Magnus Säll om Lakecia Benjamin, den New York-baserade saxofonisten som fick avsluta Stockholms jazzfestival. Konserten ägde rum på festivalens sista dag och blev, att döma av recensionen, ett av evenemangets starkaste ögonblick.

Lakecia Benjamin har under det senaste decenniet etablerat sig som en av jazzens mest dynamiska röster. Hon växte upp i New York och började tidigt spela saxofon. Genom åren har hon delat scen med såväl jazzlegender som artister inom soul och hiphop, vilket gett henne ett brett musikaliskt register. Hennes eget sound rymmer allt från hård bebop till funk och nutida R&B, och hon har blivit känd för ett intensivt och fysiskt uttryck som fångar publiken direkt.

Det var just den intensiteten som Magnus Säll lyfte fram i sin recension. Att han beskriver upplevelsen som omöjlig att värja sig mot handlar inte bara om teknisk skicklighet, utan om närvaro. Benjamin spelar med en kraft som gör att musiken inte bara hörs, den känns också. Hennes scenspråk är lika viktigt som tonerna, och hon har ofta beskrivits som en artist som ger allt vid varje konsert.

Stockholms jazzfestival har under många år varit en av de viktigaste platserna för jazz i Norden. Festivalen samlar internationella stjärnor och svenska förmågor, och avslutningskvällen brukar vara en av de mest eftertraktade. Att just Lakecia Benjamin fick ansvaret att stänga festivalen säger en del om hennes växande status. Hon är inte längre bara en lovande saxofonist, utan en artist som räknas till genrens främsta just nu.

Hennes album har också fått stor uppmärksamhet. Med skivor som bland annat hyllats av internationella jazzkritiker har hon nått en publik långt utanför den traditionella jazzkretsen. Det är en utveckling som märks på flera håll i branschen. Jazzscenen har under senare år förnyats av musiker som vuxit upp med hiphop, elektronisk musik och soul, och som använder dessa influenser för att skapa ett mer samtida uttryck. Lakecia Benjamin är en tydlig del av den rörelsen.

För Stockholms del innebär festivalen också något mer än bara musik. Evenemanget lockar besökare till stadens scener, barer och restauranger, och har en ekonomisk betydelse för kulturlivet. Efter pandemiåren har publikintresset för livejazz ökat igen, och festivaler som den i Stockholm fyller en viktig funktion för att introducera nya namn för en bredare publik.

Magnus Sälls recension sätter fingret på varför Lakecia Benjamin är en så pass uppmärksammad artist. Hon spelar inte för att vara i bakgrunden, utan för att skapa en direkt kontakt med lyssnaren. I en tid när mycket musik konsumeras i bakgrunden blir sådana konsertupplevelser allt viktigare. De påminner om musikens förmåga att kräva något av den som lyssnar, och att ge något tillbaka.

Avslutningen av Stockholms jazzfestival lär därför bli ett av de tillfällen som många pratar om i efterhand. Inte bara för att det var sista konserten, utan för att den visade hur levande jazzen kan vara när den framförs av någon som verkligen har något att säga. Lakecia Benjamin lämnade Stockholm med ett starkt intryck, och med Magnus Sälls ord i sinne: det var omöjligt att värja sig.