Malin Ullgren: Först när SD backade förstod jag hur rädd jag varit

En sen höstkväll 2022 fick Malin Ullgren, ledarskribent på Dagens Nyheter, ett telefonsamtal från sin chef. Redan när hon såg namnet på displayen förstod hon vad det gällde. Några månader tidigare hade den terrormisstänkte högerextremist som mördade psykiatrisamordnaren Ing-Marie Wieselgren i Almedalen kartlagt ett stort antal personer som han betraktade som landsförrädare. På listan fanns hundratals journalister, politiker och kulturpersonligheter – och Ullgren var en av dem.

Wieselgren, en välkänd psykiater som regeringen utsett till nationell samordnare för psykisk hälsa, attackerades mitt på öppen gata i Visby under Almedalsveckan i juni 2022. Dådet skakade Sverige. Almedalsveckan är den årliga politiska mötesplats där partiledare, journalister och medborgare samlas i Visby, och mordet på en av landets mest kända psykiatriker skickade chockvågor genom hela samhället. Gärningsmannen, en högerextremist, dömdes senare till rättspsykiatrisk vård.

I en personligt hållen text i DN beskriver Ullgren hur beskedet om listan togs emot. Mannen satt i häkte och faran bedömdes som begränsad, men hon kröp ändå ihop intill sin sambo i ett hus i Bohuslän. Hon berättar också om en ”ohelig lättnad” över att listan innehöll så många namn – att hon var en av hundratals, inte en av ett fåtal utpekade.

Oron var inte ny. Den började i början av 2010-talet, i samband med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen 2010. Sedan dess har Ullgren fått motta en strid ström av hat och hot – allt från explicita våldtäktshot till en jämn ström av mörk vrede – ofta med koppling till hennes artiklar om SD, feminism eller antirasism. Hon beskriver hur hoten efterhand visade sig vara organiserade, inte spontana utbrott från enstaka individer. Mejlen följde samma mönster, och samma sak syntes på X, som då hette Twitter.

Den bilden förstärktes 2024, när TV4:s reporter Daniel Andersson avslöjade att Sverigedemokraterna drivit anonyma konton i sociala medier – så kallade trollfabriker – med uppgift att skapa oro och jaga journalister. Avslöjandet väckte stor debatt, men ledde inte till några omedelbara konsekvenser. Enligt Ullgren är det ett exempel på hur rädslan och normaliseringen gått hand i hand.

Hon ser utvecklingen som en del av ett större mönster som rör sig över hela västvärlden. Näthatet mot journalister har vuxit i takt med högerpopulismens framväxt, och Säkerhetspolisen har upprepade gånger pekat på den högerextrema miljön som det allvarligaste våldshotet mot den svenska demokratin. Ullgren skriver att hon inte kan förstå hur ett parti med rötter i nazistiska rörelser fått fjärrstyra en svensk regering. Hon menar att den allmänna rädslan för partiets våldskapital delvis förklarar den försiktighet som medier och andra partier visar SD.

I årets riksdagsval backade SD för första gången sedan partiet kom in i riksdagen, med tre procentenheter. För Ullgren blev lättnaden oväntat stark. ”Smärtan var rädsla. Jag har alltså varit rädd”, skriver hon, och beskriver känslan som en utandning som påminner om när smärta släpper. Trots tillbakagången fick partiet stöd av mer än 17 procent av väljarna – en siffra som i ett historiskt perspektiv fortfarande är mycket hög.

Dagen efter valet fick debatten ytterligare en ingång. Den tidigare centerledaren Maud Olofsson gick i P1 Morgon till attack mot mediernas sätt att hantera SD. När en programledare påpekade att ingen från SD fanns närvarande för att bemöta en uppgift, svarade Olofsson att det var en ”dumhet” som upprepats gång på gång. Hon kallade det en internaliserad strykrädsla snarare än opartiskhet. Programledaren hänvisade till Sveriges Radios opartiskhetsregler, men Olofsson avfärdade det: ”Nej. Det är det ni inte gör.”

Ullgren skriver att hon har fortsatt att skriva om högerextremism och den politiska normaliseringen av den – men inte med samma självklarhet som tidigare. Varje artikel kräver en medveten ansträngning för att trycka undan tankarna på listor, kataloger och det raseri som väntar i mejlkorgen. Först när lättnaden infann sig efter valet, förstod hon vad 15 år av hot och hat faktiskt har gjort med hennes yrkesliv.