Museer kan flytta till Etnografiska – trots problem med radon

Världskulturmuseerna föreslår i en ny utredning att slå samman flera av sina verksamheter och koncentrera dem till Etnografiska museet i Stockholm. Men den aktuella byggnaden, som ägs av Statens fastighetsverk, har återkommande problem med förhöjda radonhalter i lokalerna. Radonfrågan beskrivs som välsänd inom myndigheten, samtidigt som förslaget väcker frågor om arbetsmiljö och långsiktig hållbarhet för de nationella samlingarna.

Världskulturmuseerna är en statlig myndighet som i dag omfattar flera museer: Etnografiska museet i Stockholm, Medelhavsmuseet i Stockholm, Östasiatiska museet i Stockholm samt Världskulturmuseet i Göteborg. Tillsammans rymmer de samlingar med miljontals föremål från olika kulturer och tidsperioder, från antika Medelhavsområdet till samtida konst från Afrika och Asien. Under senare år har myndigheten brottats med minskade anslag och ett växande behov av lokalanpassning. Utredningen, som nyligen presenterades, syftar enligt ledningen till att skapa en effektivare organisation med ett tydligare fokus på forskning och publik verksamhet. Konkret innebär förslaget att verksamheterna i Stockholm flyttas samman till Etnografiska museet, medan Världskulturmuseet i Göteborg skulle läggas ned eller överföras till annan huvudman. Förslaget har ännu inte behandlats politiskt, men redan nu möts det av både stöd och kritik.

Etnografiska museet, som ligger på Gärdet i Stockholm, är en av landets äldsta kulturhistoriska institutioner med anor från 1880-talet. Byggnaden uppfördes på 1970-talet och har sedan dess präglats av återkommande byggnadstekniska problem. Enligt handlingar från myndigheten och uppgifter i utredningen har radonhalterna i lokalerna periodvis överstigit gränsvärdena för vad som anses säkert för personal och besökare. Radon är en radioaktiv gas som kan orsaka lungcancer vid långvarig exponering, och arbetsmiljöverket har tydliga riktlinjer för hur höga halter som är tillåtna på arbetsplatser. Trots detta har frågan varit känd i många år, och flera åtgärdsprogram har genomförts utan att problemet helt lösts.

Britta Söderqvist, överintendent vid Världskulturmuseerna, bekräftar att radonfrågan är en prioriterad arbetsmiljöfråga. I en kommentar säger hon: ”Radonfrågan är inte ny och vi jobbar jättetätt med Statens fastighetsverk kring den”. Söderqvist understryker att verksamheten kontinuerligt följer upp mätningar och att säkerheten för personal och besökare är avgörande för alla beslut som rör lokalen. Samtidigt uppger flera fackliga representanter som tidningen talat med att de länge krävt åtgärder, men att förslaget att flytta in ytterligare verksamhet i en byggnad med kända radonproblem väcker stor oro.

Statens fastighetsverk, som förvaltar den statliga byggnaden, har tidigare uttalat att man arbetar med att sanera radon enligt gällande plan. Enligt verket har man vidtagit åtgärder som förbättrad ventilation och tätskikt, men att problemen är komplexa eftersom det rör sig om en äldre byggnad med konstruktionslösningar som inte möter moderna krav. Förstärkta mätningar genomförs regelbundet, men en permanent lösning kräver omfattande renoveringar som ännu inte beslutats. Detta sätter den föreslagna utredningen i ett delvis annat ljus – om flytten till Etnografiska museet realiseras måste lokalerna först genomgå omfattande saneringsarbeten, vilket i sig kan bli en fördröjning och kostnadsfråga.

Utredningen har också väckt debatt utanför de omedelbara myndighetskorridorerna. Kulturpolitiker från flera partier har uttryckt skepsis mot att centralisera verksamheten till Stockholm, medan andra ser en möjlighet att stärka de nationella samlingarna med en gemensam infrastruktur. Under det senaste decenniet har flera statliga museer genomgått omstruktureringar för att minska kostnader och öka publiktillgängligheten. Digitalisering har varit ett nyckelbegrepp, men också frågan om hur fysiska lokaler ska dimensioneras. Kritiker menar att en sammanslagning av museer i Stockholm riskerar att minska närvaron i övriga landet och försvaga den regionala kulturen. Förslaget om att avveckla Världskulturmuseet i Göteborg möter särskilt starka protester, bland annat från lokala konst- och kulturutövare som pekar på museets betydelse för Västsverige.

Samtidigt är radonfrågan inte den enda utmaningen med de nuvarande lokalerna. Etnografiska museet lider också av fukt- och mögelskador, och utrustningen för att hålla samlingarna i rätt klimat kräver ständig översyn. Den senaste stora renoveringen genomfördes i början av 2000-talet, men underhållet har eftersatts. Enligt utredningen skulle en sammanslagning göra det möjligt att samla resurserna för att hantera dessa tekniksystem mer effektivt, men det krävs då att fastighetsägaren prioriterar upp sin renoveringsplan.

Redan nu är det tydligt att den framtida inriktningen för Världskulturmuseerna kommer att bli en het politisk fråga under de kommande månaderna. Regeringen har gett myndigheten i uppdrag att vidareutveckla förslaget, och ett beslut väntas tidigast under nästa budgetår. Radonproblemen gör saken mer komplicerad, eftersom de innebär att även en flytt till en befintlig byggnad måste föregås av omfattande säkerhetsstärkande åtgärder. Oavsett vilken väg en slutlig överenskommelse tar, står det klart att arbetsmiljöfrågor och kulturpolitiska ambitioner nu vägs samman i en förhandling som får konsekvenser för både medarbetare och besökare vid en av landets viktigaste institutioner för globala kulturer.