Passion på spektrat när udda kärlekspar lyser upp bioduken

Två unga människor flyttar in som grannar och blir förälskade. Men vägen till en fungerande relation är inte spikrak – båda har diagnoser som sätter käppar i hjulet. I Daniel Sawkas nya romantiska komedi står Hans och Saga i centrum. Fredrik Sahlin har sett filmen och skriver i en recension att den tar sitt udda kärlekspar på allvar och hittar också smärtpunkter.

Handlingen följer de två ungdomarna genom en vardag fylld av missförstånd, närhet och försiktiga steg framåt. Hans och Saga blir grannar och upptäcker snart varandra. Men det som först liknar en traditionell kärlekshistoria kompliceras av att båda bär på diagnoser som gör det svårt att navigera i relationer. I stället för att reducera dem till sina diagnoser låter Sawka dem vara komplexa personer med egna drömmar och brister.

Den bilden bekräftas av Fredrik Sahlins recension. Han framhåller att regissören tar kärleksparet på allvar, men att filmen inte för den skull blir sentimental. Tvärtom finns det en skarp blick för de svårigheter som uppstår när två människor med olika sätt att fungera försöker mötas. Smärtpunkterna finns där, men de vägs upp av en innerlig humor och en tro på att kärlek kan växa fram även när förutsättningarna inte är de vanliga.

Daniel Sawka har med sin nya film tagit sig an en genre som länge setts som lättviktig. Den svenska romantiska komedin har traditionellt förlitat sig på igenkänning, snabba repliker och förvecklingar. Men i takt med att publiken efterfrågar mer komplexa berättelser har också genren breddats. Sawka använder romcom-formen för att undersöka hur nära relationer påverkas av neuropsykiatriska funktionsnedsättningar – ett ämne som sällan stått i centrum för en svensk biofilm.

Det är också ett tecken i tiden. Under de senaste åren har både film- och tv-branschen i Sverige och internationellt börjat skildra neurodiversitet med större nyans. Allt från dokumentärer till dramaserier har lyft fram röster som tidigare inte fått plats. Men det är fortfarande ovanligt att en romantisk komedi låter två personer med diagnoser vara huvudpersoner i en kärlekshistoria. Därför kan Sawkas film ses som ett bidrag till en bredare representation i svensk populärkultur.

Det finns också internationella paralleller. Flera uppmärksammade tv-serier och filmer har under senare år skildrat neuropsykiatriska tillstånd med en blandning av humor och allvar. Det har bidragit till att sänka tröskeln för publiken och öppnat ett samtal om hur diagnoser gestaltas. I svensk film har utbudet varit begränsat, särskilt när det gäller kärleksrelationer. En film av det här slaget kan därför fylla en lucka och visa att en romantisk komedi inte behöver följa invanda mönster.

För den svenska biografmarknaden kan en sådan film vara viktig av flera skäl. Romantiska komedier har länge varit en publikmagnet, men genren har haft svårt att förnya sig. Genom att kombinera igenkänning med nya perspektiv kan filmen nå både en bred publik och en publik som sällan ser sig själv på vita duken. Det gör också att den kan fungera som en påminnelse om att kärlek på film inte alltid behöver följa samma mall.

Recensenten Fredrik Sahlin lyfter fram att filmen hittar smärtpunkter utan att förlora sin komiska grund. Det är en balansgång som många samtida romantiska komedier misslyckas med. Antingen blir det för lättviktigt eller för tungt. Sawka verkar ha valt en tredje väg: att ta karaktärerna på allvar men samtidigt behålla värmen och humorn. Enligt Sahlin är det just det som gör filmen värd att se.

Med Hans och Saga har Sawka skapat ett kärlekspar som stannar kvar hos tittaren. Deras historia är inte en berättelse om att övervinna diagnoser, utan om att hitta ett sätt att leva med dem – tillsammans. På så sätt blir filmen både en kärleksförklaring och en skildring av de vardagliga utmaningar som många människor kan känna igen sig i.

Det återstår att se hur publiken och den svenska filmvärlden tar emot filmen, men redan nu tycks den ha gjort ett avtryck hos dem som sett den. Om recensionen från Fredrik Sahlin är något att gå efter har Daniel Sawka lyckats med konststycket att göra en romantisk komedi som är både underhållande och angelägen.