Patrick Radden Keefe: ”Jag är intresserad av varför folk gör dåliga saker”

Han tar emot i New York Public Librarys huvudbyggnad på Femte avenyn, bland marmor och granit. Patrick Radden Keefe är en av den engelskspråkiga världens mest uppmärksammade sakprosaförfattare. Född 1976 i Boston, utbildad vid Columbia och med juristexamen från Yale, har han blivit en sällsynt typ av reportageförfattare: en som själv är känd. Han har anlitats som modell för klädkedjan J Crew och spelat sig själv i tv-serien Industry.

De senaste åren har dokumentär berättelse blivit ett av bokmarknadens starkaste områden, och få har dragit nytta av det bättre än Radden Keefe. ”Smärtans imperium”, om familjen Sackler och opioidkrisen i USA, och ”Säg inget”, om konflikten i Nordirland, fick både goda recensioner och en bred publik. Den senare har också blivit tv-serie. Hans nya bok, med originaltiteln ”London Falling” och på svenska kallad ”Oligarkens son”, har kallats ett mästerverk och legat på brittiska bestsellerlistans första plats i flera månader. Den svenska översättningen är gjord av Jesper Högström och utges av Weyler förlag.

Utgångspunkten är ett dödsfall. Den 19-årige Zac Brettler föll från en balkong på femte våningen i ett lyxigt lägenhetskomplex vid Themsen i London den 29 november 2019. Var det självmord, eller var det mord? Vilka var de män han umgåtts med under sina sista timmar? Radden Keefe följer spåren genom pojkens föräldrar, Matthew och Rachelle Brettler, som han intervjuat under mer än två år.

Under resans gång växer berättelsen till något större. London efter Margaret Thatchers avregleringsreform 1986 framstår som en tummelplats för globalt kapital, där pengar från hela världen kanaliserades in i fastigheter, privatskolor och lyxkonsumtion. Ryska oligarker, arabiska shejker och asiatiska kryptomagnater fick hjälp av brittiska advokater och skatteplanerare. I den miljön levde Zac Brettler ett dubbelliv. Han kallade sig Zac Ismailov, sa att han var son till en rysk oligark och rörde sig med män som visade sig vara hänsynslösa.

Radden Keefe säger att han intresserar sig för överträdelser och för människor som gör dåliga saker. I konflikter och brott kan man få syn på revor i samhällsväven, menar han. Boken handlar också om föräldraskap. Zac visade exempelvis sin far ett kontobesked på 850 000 pund, motsvarande runt 11 miljoner kronor, men när han dog fanns bara fyra pund kvar. Hade föräldrarna kunnat göra mer? Radden Keefe vill inte peka ut dem. Det är lätt att ha svar utifrån, säger han, men det finns inga enkla lösningar.

Metoden är avgörande för hur han arbetar. I ”Oligarkens son” försäkrar han att ingen dialog är påhittad och att allt är faktakontrollerat. Han tar avstånd från Truman Capotes ”Med kallt blod”, som skapade den dokumentära romanen men där författaren enligt honom skarvade med sanningen. På The New Yorker, där Radden Keefe är anställd, har han tillgång till faktakontrollanter, researchassistenter och en advokat. Ett projekt kan innehålla hundratals intervjuer och årslångt arkivarbete. Ändå ser han sina böcker som litterära projekt, inte bara informationsförpackningar.

Boken rymmer också andra historiska spår: Uganda under Idi Amin, där den indiska befolkningen drevs i exil, och andra världskriget, eftersom Zacs farfar och morfar båda överlevde Förintelsen. Radden Keefe har även kommit i kontakt med Londons undre värld. En av de gangsters som figurerar i boken ska han snart besöka i fängelset för en läsning.

Radden Keefe har också skrivit om Donald Trump och tv-producenten Mark Burnett. Burnett köpte 1998 rättigheterna till det svenska tv-formatet ”Expedition Robinson”, skapat av produktionsbolaget Strix television, och byggde på det den kommersiellt mycket framgångsrika serien ”Survivor”. Det ledde i sin tur till ”The Apprentice”, som gjorde Trump till en nationell symbol och gav honom plattformen till presidentposten. Där finns alltså en svensk koppling till Trumphistorien. Burnett-artikeln finns också i den svenska reportagesamlingen ”Gangsters”. Radden Keefe har själv beskrivit det som en utmaning att skildra Trump-kretsen: alla dessa typer är så ointressanta, säger han. De är giriga och korrupta, men det är samma story varje dag.

Han har inget emot att andra journalister följer upp hans böcker. Flera brittiska tidningar har redan hittat nya ledtrådar med utgångspunkt i ”Oligarkens son”. Om Zac Brettler dog genom självmord eller mord överlåter Radden Keefe åt läsaren att bedöma. Familjen har hållit kontakten med honom och mår, enligt honom, okej. Han tror att arbetet med boken har fört dem närmare varandra och ser deras motståndskraft som ett arv från de två fäder som överlevde Förintelsen.