Philippe Sands: Den tyska tystnaden kring Gaza är öronbedövande

Philippe Sands, författare och människorättsjurist, tog under helgen emot tyska bokhandelns fredspris. I sitt tacktal riktade han skarp kritik mot Tysklands ovilja att kritisera Israels krigföring. Dagens Nyheter publicerar nu hela talet.

Sands är en av de mest framträdande juristerna inom internationell rätt. Han är professor vid University College London och har under flera decennier arbetat med mål rörande folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Han har varit verksam i flera internationella domstolar och företrätt både stater och enskilda i uppmärksammade mål. Han är också känd för böcker som East West Street och The Ratline, där han utforskar den rättsliga historien bakom begreppet folkmord. Han har själv beskrivit hur Förintelsen format hans familjehistoria, vilket ger hans engagemang en personlig dimension.

Tyska bokhandelns fredspris (Friedenspreis des Deutschen Buchhandels) instiftades 1950 och delas ut årligen vid bokmässan i Frankfurt. Priset hedrar personer som verkar för fred och mänskliga rättigheter genom litteratur, vetenskap eller konst. Det är ett av Europas mest prestigefyllda pris och anses markera vikten av intellektuellt ansvar. Bland tidigare pristagare finns Hermann Hesse, Jürgen Habermas och Margaret Atwood. Prissumman är 25 000 euro. Att Sands fick priset var väntat, men hans tacktal blev ändå en politisk händelse.

I talet sade Sands att Tyskland under lång tid visat en ovilja att kritisera Israels krigföring. Han kopplade detta till Tysklands historiska ansvar efter andra världskriget. Enligt Sands borde just det ansvaret göra Tyskland mer angeläget att försvara folkrätten, inte mindre. Han pekade på att den tyska regeringen alltför ofta sätter solidariteten med Israel framför krav på att internationell lag respekteras.

Hans uttalanden sätter fokus på en het debatt i Tyskland. Sedan andra världskriget har Tysklands förhållande till Israel präglats av en djup historisk skuld. Det har lett till att tyska regeringar i regel undvikit att kritisera Israels agerande, även när omvärlden reagerat starkt. I takt med att konflikten i Mellanöstern trappats upp har dock röster höjts också i Tyskland för en mer balanserad hållning. Sands tal förstärker den kritiken.

Tysklands regering har under lång tid framhållit att Israels säkerhet är en del av Tysklands statsräson. Det begrepp, som starkt förknippas med förbundskansler Angela Merkel, innebär att Tyskland ser Israels existens som en oöverskridbar gräns för sin utrikespolitik. Men många kritiker menar att statsräson alltför ofta används som ett argument för att tiga om israeliska överträdelser av folkrätten. Detta har skapat en spänning mellan Tysklands officiella hållning och landets uttalade stöd för internationell rätt. Sands tal är ett tydligt inlägg i den debatten.

Att Dagens Nyheter väljer att publicera hela talet innebär att en bredare svensk publik får ta del av Sands resonemang. DN har under en längre tid följt debatten om Tysklands Israelpolitik och publiceringen kan ses som ett led i den bevakningen. För svenska läsare ger talet en inblick i en av de viktigaste kulturpolitiska händelserna i Europa just nu.

Sands är inte ensam om att rikta kritik mot Tysklands hållning. Flera intellektuella, konstnärer och jurister har under senare år uttryckt liknande uppfattningar. Men få har gjort det från en så framträdande plattform som tyska bokhandelns fredspris. Priset är ett av de mest prestigefyllda i Tyskland, och talet har därför fått stor uppmärksamhet i tyska medier. Det lär också väcka debatt i andra länder, inte minst i Sverige, där frågor om Israel och Palestina engagerar starkt.

För Philippe Sands personligen handlar priset om ett erkännande av ett långt arbete för mänskliga rättigheter. Men i hans tacktal blev det tydligt att han ser priset som ett tillfälle att påminna om de principer som ligger till grund för internationell rätt. Hans budskap är enkelt: ingen stat, inte heller Israel, står över lagen. Och Tyskland, med sin historia, borde vara den sista staten att tveka inför den principen.