Sven-Eric Liedman har förvandlats till en livsfilosof

Sven-Eric Liedman är född 1939, men han har inte lagt pennan på hyllan. I den lilla essäboken ”Pandoras ask” fortsätter han att röra sig genom idéhistorien med nyfikenhet och skärpa. Göran Greider, som har läst boken, konstaterar att Liedman inte ger sig. Tvärtom hittar han nya frändskaper och föryngras av sin ilska.

Liedman är en av Sveriges mest framstående idéhistoriker. Han har under flera decennier varit verksam som professor vid Göteborgs universitet och har skrivit en lång rad böcker som spänner från antikens filosofi till marxism och modernitetstänkande. Hans verk har ofta kännetecknats av en ovanlig kombination av lärdom och tydlighet, vilket gjort honom till en av de få akademiker som också nått en bredare allmänhet.

”Pandoras ask” anspelar på den grekiska myten om Pandora, som öppnade en ask och släppte ut allt ont i världen. Kvar i asken fanns hoppet. I Greiders läsning blir titeln en utgångspunkt för Liedmans funderingar om människans villkor, om hopp och förtvivlan, och om vad som finns kvar när det värsta redan har hänt. Det är ett tema som gör boken både aktuell och tidlös.

Greider framhåller att Liedman trots sin ålder inte har stelnat i sina positioner. Han fortsätter att upptäcka nya tänkare, nya samband och nya frågor. Ilskan som präglar delar av boken är inte bitterhet, utan något konstruktivt. Den tycks driva honom framåt, mot nya insikter och nya formuleringar. Det är en bild av en intellektuell som fortfarande är i rörelse, långt ifrån den pensionerade professor som nöjer sig med att blicka tillbaka.

Liedmans författarskap har alltid varit politiskt medvetet, men aldrig på ett enkelspårigt sätt. Han har intresserat sig för hur idéer formas i mötet mellan vetenskap, samhälle och mänskliga erfarenheter. I ”Pandoras ask” tycks denna hållning finnas kvar, även när texterna rör sig över oväntade ämnen. Essäformen ger honom möjlighet att pröva tankar utan att behöva sammanfatta dem i färdiga slutsatser, och det är just i den öppenheten som boken hämtar sin kraft.

Under 2015 publicerade Liedman en uppmärksammad biografi över Karl Marx, där han behandlade både personen och hans idéarv med kritisk distans. Den boken stärkte hans ställning som en av Europas ledande Marxkännare. Men Liedman har aldrig varit en författare som stannat inom ett enda område. Han har skrivit om utbildning, vetenskap, kultur och filosofi, och han har gjort det med en förmåga att knyta samman historiska perspektiv med nutida frågor.

I en tid då debatten ofta förs i korta inlägg och snabba utspel framstår Liedmans essäer som en påminnelse om långsamhetens värde. Han tar sig tid att följa en tanke, att väga argument mot varandra och att se sammanhang där andra bara ser fragment. Det är ett förhållningssätt som kan verka otidsenligt, men som samtidigt blir allt viktigare i ett alltmer splittrat offentligt samtal.

Göran Greider, själv författare och en av de mest tongivande rösterna i den svenska kulturdebatten, fungerar här som en känslig läsare av Liedmans texter. Han uppmärksammar inte bara innehållet utan också tonen och rösten i boken. Att en sådan möten mellan två generationer av intellektuella sker i offentligheten vittnar om att det fortfarande finns ett samtal som överskrider åldersgränser och trender.

”Pandoras ask” är en påminnelse om att idéhistoria inte är ett slutet kapitel. Den visar att de gamla texterna och myterna fortfarande har något att säga oss, om vi bara är beredda att lyssna. Och den visar att Sven-Eric Liedman, mitt i allvaret, inte har förlorat varken glädjen eller ilskan. Enligt Greider är just det en av bokens stora styrkor: den är skriven av en människa som fortfarande bryr sig om världen och som vägrar att ge upp hoppet.